Artiklar med etiketten ‘Älska dig själv’
Den som dömer
Fick sådan fin kommentar om mitt senaste blogginlägg när jag delade det på Facebook, en kvinna som skrev att hon upplever så mycket kärlek till sig själv att hon även älskar den delen i sig själv som dömer.
Och jag kände bara wow, självklart vill jag också acceptera och således älska den delen i mig själv som dömer mig själv. Och när jag började se till henne, hon som är inom mig, hon som dömer, så ser jag mig själv som liten. Det är en liten flicka där inne, som försöker räta upp och rätta till den delen av mig som andra ser. För den lilla flickan, hon som dömer, är bara så himla rädd – att jag inte ska bli omtyckt. Hon vill egentligen bara mitt eget bästa, hon värnar så om mig och är rädd att jag ska råka illa ut. Och hon kan (tills nu) inget annat sätt för att visa sin stora omsorg än att döma och tillrättavisa.
Så i dag fick jag ett breakthrough till min självkärlek. Jag ser inte bara allt jag dömer, jag ser också hon som dömer – och jag förstår att allt är ett rop på kärlek. Ett rop som tystnar när jag slutar döma ropet. Och ser och accepterar hon som ropar.
Extrainsatt yogadag
Retreatdag 23 sep blev snabbt fullbokad,
så jag erbjuder nu ännu ett datum med samma innehåll och intention
Lördag 28 okt
Välkommen till en yogadag, vid min favoritplats Stiftsgården vid vackra magiska Siljan. Vi kommer att vara i Siljansrummet som ligger alldeles vid vattnet.
Min intention med yogadagen är självkärlek och jag har döpt dagen till LYS – Let Yourself Shine. Jag vill förmedla inspiration, verktyg och förhållningssätt till att bejaka dig själv, acceptera din kropp och våga stå i ditt eget ljus. Din kraft, din kärlek och din utstrålning.
Jag upplever själv att det börjar inom mig, med mina tankar och min kontakt med det gudomliga (själen). Det är där jag finner frid, men också mod att lysa och vara jag.
Yogan är enkel och mjuk att delta på, så alla kan vara med, även du som aldrig yogat förut. Dagen erbjuder yoga, meditation, deeksha och coaching (i grupp) med fokus på attraktionslagen.
När
Lördag 28 oktober kl 10-16
Plats
Stiftsgården, Rättvik. Lokal Siljansrummet.
Kostnad
1 100 kr inkl lunch och fika.
Anmälningsavgift om 300 kr betalas vid anmälan, resterande 800 kr betalas på plats, alt om du önskar faktura så meddelas det vid anmälan.
OBS Anmälningsavgiften återbetalas ej vid avbokning efter den 1 oktober.
Anmälan
mail@savitanorgren.se, 070-559 29 50
OBS Anmälan är bindande from den 1 oktober.
Medtag
Kläder efter väder, yogamatta, filt och anteckningsbok med penna. Kanske vill du även ta med badkläder om Siljan lockar till vitalisering.
Boende
Önskar du övernatta på Stiftsgården så bokas det separat på deras webplats eller telefonnummer; 010-160 80 01.
Njuta
Om kvällarna när huset stillar sig och barnen kommit i säng så sätter jag mig gärna och skriver, kontemplerar och mediterar. Under kvällsmeditationen ikväll så kom dessa ord till mig
Det bästa sättet att visa din kropp att du älskar den,
är att njuta i och av den.
Samma sätt till livet.
Du visar att du älskar guds gåva – livet,
genom att njuta av det.
Din förmåga att njuta,
visar din förmåga att älska.
Och jag förstår att jag har en bit kvar till min kärlek till kroppen, det går fortfarande att lära och växa mer i självkärlek. Jag vill bli en professionell livsnjutare, men än är jag bara en rookie. Bara ett exempel, nyss så drack jag ett glas vatten och då kände jag hur vattnet svalkade mig medan jag drack det, hur det svalkade mig på insidan – det kändes så häftigt och jag njöt. Och jag förstår att det finns så oerhört mycket att njuta av i och genom våra kroppar. Det där vara bara några klunkar vatten, det finns en ocean av njutning (och alltså kärlek) oupptäckt i min kropp och mitt liv.
Självkärlek
Min väg till självkärlek ….
Förut så tänkte jag att om jag bara ändrade mina tankar så ändrades mitt resultat. Men jag förstod snabbt att ändra tankarna inte var så lätt som jag önskat. Tankarna verkar leva ett eget liv. Och via Oneness så fann jag frid till mina tankar, de fick helt enkelt vara som de var, glada, deppiga, dömande, uppmuntrande … de fick komma och gå och jag lärde mig vara den som betraktar.
Likaså försökte jag göra mirror work dvs ställa mig framför spegeln och uttrycka självkärlek. Ge min kropp pepp, beröm och kärlek. Det funkade inte heller, jag blev bara mer missnöjd när jag stod framför spegeln.
Min väg till att tycka om mig själv kom genom min kärlek till ord och min förmåga att känna energi. Jag sökte ett ord (man kan ha flera) som fick mig i den energi (vibration/känsla/feeling) jag önskade mig. För mig började det med belåtenhet. Jag ville känna mig belåten med mig själv, min kropp och mitt liv. Och när jag nu bara tänker – belåten – så är jag där, jag är nöjd och tillfreds med mig själv och när jag går förbi spegeln så stannar jag ofta till och känner mig snygg.
How to love yourself
Ett väldigt inspirerande och fint samtal om att älska sig själv
Relax to selflove
Jag har sökt olika sätt att lära mig älska mig själv, genom att kontrollera vad jag äter, hur jag tränar och med kläder, hur jag beter mig och vad jag tänker. Med mängder av sätt som alla fängslat in mig än mer i att det är något fel på mig och min kropp.
Och jag minns så väl när jag var i Indien, hur jag redan på vägen dit skiftade, skiftade till att slappna av, njuta och känna mig belåten över mig själv. Det hände redan på tåget till Arlanda faktiskt. Och det jag upplevde var vad jag förstår nu – en genomströmning av självkärlek. Men vad hände? Vad kom den ifrån denna våg av självkärlek? Inte bara självkärlek, utan en kärlek till andra och till livet.
Då tänkte jag att det var en gudomlig upplevelse, som ett uppvaknande, ett själsligt övertag. Nu tror jag att det var en ingrediens som utlöste denna själsliga upplevelse – jag tror det var min avslappning som utlöste den.
Jag kom från en kropp som var stressad, (själv)kontrollerad och faktiskt lite rädd. Och luften gick ur denna både inre och yttre stress, axlarna sjönk ner och jag satt fullkomligt i mig själv. Landade i mig själv. Avslappnad i mig själv. Jag släppte taget. Där och då hände det, belåtenheten tog över. Friden strömmade och jag kände mig så tillfreds med mig själv, kroppen och livet.
Så frågan jag ställer mig, kan det vara så att avslappning är vägen till självkärlek? Och att även avslappning är vägen till själen, den gudomliga upplevelsen. Och kanske är det så att det är själen som älskar – älskar mig för den jag är.
Olika skam
Kanske är det så att det finns olika sorters skam, iallafall känns det så för mig att skammen verkar på flera fronter. Nu när jag lär mig att älska mig själv och min kropp så upptäcker jag detta om min skam.
Kroppsskam
Jag har burit skam över hur min kropp ser ut, inte bara relaterat till vikt utan det kan vara allt möjligt genom åren hår, ben, mage … vad som. Beror liksom på vilket humör jag vaknat på och vilka trender som råder. Ofta hittat något som önskas förbättras.
Det är där det största skiftet skett den här sommaren, nu är den skammen så gott som bortblåst och jag känner mig fin. Och finner glädje i att smycka mig själv med vackra kläder igen. Jag känner mig verkligen kroppsbelåten utan att ha behövt ändrat ett uns av hur min kropp ser ut.
Matskam
Lite svårare har det varit med skammen kring det jag äter. Och att viss mat tycks fri från skam och annan verkar fullproppad med skam. Äta rätt-äta fel. Där är jag inte hemma än, tankarna gnager fortfarande om vad som är okey och inte. Jag hör rätt-och-fel-tankarna … men jag äter ändå det jag vill och när jag vill. Och det känns som en öppning, en frihet.
Det bästa dock är att jag inte bär lika mycket rädsla för kosten. Men skammen den dröjer sig kvar. Och jag tänker att mina blogginlägg inte ska handla om vad som är nyttigt (eller onyttigt) att äta. För jag vill inte spä på skammen mer och jag tror inte min lösning ligger i kosten – när jag lär mig älska mig själv.
Personlighetsskam
Troligtvis den mest inpräntade skammen jag bär, den som säger mig att jag är fel. Jag är dålig. Jag är för mycket si, för lite så … jag vill skriva om allt min skam säger mig att jag gör fel. Är fel. Men till och med orden om mig själv ger mig skam. Fast jag vet att de inte är sanna, de är bara gamla hjärnspöken som råkat gömma sig kvar.
Skammen över mig själv och min personlighet den vill jag verkligen läka. Och jag tror att den läkningen är nyckeln till min självkärlek. Och jag vill kunna känna som jag känner till kroppen, att jag känner mig belåten i min personlighet – utan att ändrat ett uns av mig själv och den jag är.
Ingen skam
Nu när sommaren lider mot sitt slut så ser jag tillbaka på hur mycket som förändrats för mig i förhållande till min kropp. Det är första gången på väldigt länge som jag inte burit skam över kroppen. Jag njuter av den, både i bikini och shorts. Shorts som jag endast haft på mig vid ett fåtal tillfällen i mitt vuxna liv eftersom jag tyckt att mina ben är så kraftiga. Nu älskar jag att gå i shorts, och jag känner mig så snygg.
I dag var vi till affären och när jag skulle betala så strök Izabelle ömt över min mage och sa, det ser ut som du har en bebis i magen mamma. Min reflex var att gå in i skam och känslan av att vara tjock, men jag sjönk aldrig ner där. Jag stannade mycket högre upp, på en ljusare plats där jag kunde känna kärlek till hennes ord och kärlek till min putande mage.
Jag har till och med glömt bort att boosta mig själv med mitt mantra – belåtenhet – i några dagar men ändå så behåller jag en känslan av att tycka om kroppen. Och jag vet att när jag använder mantrat så höjer jag frekvensen och belåtenhet förstärks till snygg, till sexig.
Du behöver inte forma kroppen på ett visst sätt, förändra, förminska, förstärka … för att tycka om dig själv. Du är vacker och strålande som du är, just nu. Och vet du vad, det har du alltid varit!
Missunnsamhet
Jag har haft lätt för att känna av missunnsamhet och avundsjuka, dessa vibbar som ibland ligger i luften. Och nu förstår jag att jag varit så oerhört rädd att väcka missunnsamhet och avund att jag försökt skugga mig själv och hålla igen. Försökt kontrollera mitt sätt, min energi och mitt utseende så jag inte väcker anstöt.
Nu vet jag att när en kvinna känner dessa känslor mot mig så har det inget med mig att göra, det är hennes problem och hennes lidande. Men mitt gamla mönster var att vilja vara till lags, så att jag blir omtyckt och får vara med. Hellre medgörlig än till besvär.
Men nu när jag klivit in i min belåtenhet och känner mig mer och mer fett nöjd med mig själv så välkomnar jag (nästan helt) missunnsamheten istället, det blir ett kvitto på att jag är min energi, min kraft, mitt ljus.
Och där är det lätt att se vilka som verkligen unnar mig att må mitt bästa jag, de som vill se mig lysa, skratta och nå mina drömmar. Det brukar säga att ens bästa vänner är de som är kvar även när vi faller, men jag tror det krävs mer av en vän att stå kvar när någon växer, lyser och tar sin plats. Så tacksam för att jag har vänner som vill se mig lysa.
You loving you
You loving you.
It has nothing to do with how you look, the size on your clothes or the number on the scale.
You loving you is all about attitude. It’s a statement you take.
And that statement of loving yourself will raise your vibration and your standards.
You loving you – that’s your super power!