Artiklar med etiketten ‘Andlighet’

Min andlighet

Vad innebär det egentligen att vara andlig? Jag får ofta höra av andra: du som är så andlig… Men för mig är det självklart att vi alla är andliga. Vi är andar (spirits, själar, gudomliga).

Jag tror att en stor del i att finna kontakt med sin själ (sin ande, andlighet) är att acceptera livet som människa. Jag vet att jag är en evig själ, alldeles fullkomlig, en enhet i total samhörighet med er andra – i kärlek. I mina meditationer, drömmar och sessioner får jag förnimmelser av hur det är att vara en evig själ – ett med det gudomliga. Det är alldeles makalöst fridfullt och harmoniskt.

Men så är meditationen slut och jag fumlar tillbaka till vardagslivet; potatisen ska skalas, bilrutan skrapas, barnen skjutsas, jobbet kallar… och det är här med fötterna inkletade i relationer och plikter som livet ska levas. Och inte nog med det så pulserar massor av känslor utan rim och reson och ens personligheter brottas med varandra.

Det är så det är att vara människa, vi är fullt utrustade med allt vad som kan behövas under ett jordeliv; ilska, tårar, godhet, girighet, bekräftelsebehov, hunger, nöd, njutning, skratt, vemod, envishet, lathet… vi har allt inom oss.

Och där någonstans längs livslinjen så börjar vi förkasta mycket av det vi utrustas med, det kan vara kroppsdelar eller hela utseendet, det kan vara oförmåga eller förmåga, allt eller inget, oftast hittar vi något att klaga på. Något vi vill välja bort i jakten på lyckan.

Och kanske är andlig detsamma som lycka. Vad vet jag. Jag vet bara att när jag släppte tanken på att andlig är detsamma som helig så blev jag lyckligare. När jag släppte kampen med mig själv, mina känslor och personligheter och istället började acceptera dem, mig själv som jag är, så infann sig friden. Och när jag slutade ställa orimliga ryckuppdigfixadigsjälvochlivet-krav på mig själv så slutade jag även projicera dem på andra. Och i och med det så började jag uppskatta andra människor mycket mer än tidigare. Och det bästa av allt, jag började gilla mig själv, precis som jag är: en ofullkomlig tafflig liten människa som ofta känner sig vilsen. Och när jag påminner mig om min litenhet får jag med ens kontakt med livets storhet.

Och för mig är det andlighet, att känna mig fridfull, tillfreds och lycklig i min litenhet – och veta att någonting större bär mig och älskar mig trots att jag är som jag är – en helt vanlig människa.

 

Tidningen Nära

I decembernumret av Tidningen Nära och dess specialutgåva Allt om andlighet kan du läsa om mig, min andlighet, medialitet och givetvis om Yoga och Oneness. I butik 3 december. 

Tidningen Nära 2014

Savita Norgren Tidningen Nära

Savita Sofia Norgren Tidningen Nära

 

Bli av med ditt sug

Wow, älskar detta!!!
Personligutveckling och andlighet kopplat ihop med hälsosam kost… bye-bye till rädslor och begär. Det här ska jag kika på fler gånger.

So you can become all that you are!

 

Vara helig

Själv hade jag en föreställning att andlighet var likvärdig med helighet. Så ju mer jag sökte det andliga förväntade jag mig att finna det heliga. Jag erkänner, jag trodde det. Att om jag mediterade tillräckligt mycket, tog mig till Nepal och satte mig något år på en klippavsats med några munkar eller nunnor så skulle jag upptäcka det andliga, alltså heliga inom mig. Komma hem som ny och ”helig”.

Och ju mer jag sökte det andliga, desto mer fann jag… nämligen mig själv. Vi är alla andliga. Och förhoppningsvis inte ett dugg heliga. För heliga det är vi hela bunten i vår sanna essens, den själsliga – och dit till saligheten vi återvänder sen. Men nu är vi här, som själar i dessa osaliga kroppar. Var kropp utrustad med fram och bak, rät och avig, arg och from, vit och svart, givmild och snål. Vi är en perfekt mismatch. Varför sträva efter det heliga, när vi kan vara som vi är. Omfamna, anamma, acceptera och älska oss själva inklusive allt.

Vi är inte ett dugg heliga, vi är människor och det är därför vi är här, för att upp-leva livet som människa. Att hänge sig åt andlighet är att fullkomligt älska mig själv – precis så ohelig som jag är.

Savita Sofia Norgren

 

Andlighet vs. religion

Det är skillnad på att vara andlig och att vara religiös, och de behöver inte ha någonting med varandra att göra. Andlighet är för mig att tro på att jag är en själ (ande) i en kropp, alltså inte bara har en själ utan är en själ. Att vi alla är själar… som just nu upplever att leva i kroppar. Och när det fysiska livet är slut så återgår vi till att vara det vi alltid är – själar. Och vi förenas som ett (oneness).

Min personlighet är intresserad av andlighet, din kanske av matematik eller mode. Det är det som är tjusningen med att vara personligheter i kroppar, att vi alla är utformade med olika säregenskaper, talanger och förmågor skilda från varandra – ingen den andra lik.

För mig känns det naturligt och sant att prata med Gud eller det Gudomliga och det är inte kopplat till religion. Det är däremot grundat i en tro i mig att jag tror att något större är skaparen av allt skapat. Som jag ser det finns det ingen början och inget slut, vi är eviga. Och den som så varsamt leder oss är den stora själsliga energin som jag väljer att kalla Gud eller det Gudomliga.

Det känns tryggt och sant i mig att jag inte är skaparen av allt skapat. Jag förstår att skaparen vill mig väl, så innerligt väl att jag kan önska och faktiskt få de mesta av mina önskningar uppfyllda, i alla fall dem som är bra för mig och inte skadar dig. Men att lägga hela skapelsen på mina axlar förmår jag inte och inte heller att föringa skapelsen – men jag fortsätter gärna vara en del av den och i synnerhet att njuta av den.

När jag påminner mig om att jag är en själ (ande) så blir livet så mycket lättare på alla sätt och vis. Jag slappnar av och känner mig trygg. Omhändertagen. Jag får någonting att vila emot. När jag vilar där tillräckligt länge eller ofta så infinner sig känslan av att vara ett med livet och alltså skaparen – ett med Gud.

Så andlighet för mig är närvaron jag bär inom mig, närvaron med min själ.

 

Alla lika

Ingen människa (eller djur och natur heller för den delen) är andligare än någon annan. Vi är alla andliga – spirituella väsen. Gudomliga själar, i skapelsen. Var och en av oss speciellt utformad för just det här (jorde)livet. Några formas till att inte alls intressera sig för andlighet och vissa ägnar sitt liv åt det – men ändå är alla lika andliga. Busschaufför, förskolelärare, kirurg, psykolog, gruvarbetare, djurskötare, kapten, städare, präst, arbetslös eller sjukskriven, gammal eller ung – andligheten finns inom oss alla, det är själva livet i oss och har inget att göra med vad vi gör eller hur vi väljer att leva. Det kan aldrig tas ifrån oss. Andliga (eller själar) är det vi är.

Vissa studerar mer och får en större förståelse och kunskap om just andelivet – det eviga. Och söker kanske mer aktivt den närvaron i form av bön och meditation och upplever på så vis större medvetenhet – men oavsett hur stor eller liten medvetenhet om just andlighet så är vi alla lika andliga. När det kommer till vår sanna natur, den som gav oss (jorde)livet och den som följer oss efter döden, så är vi alla ett.

Känn Dig aldrig någonsin underlägsen när det gäller andlighet – Du är andlig, det är Din sanna natur oavsett om Du väljer att upptäcka det nu eller efter det här (jorde)livet – Du är en evig själ som just nu upplever jordelivet i en mänsklig kropp.

 

Själslig Yoga

Sofia Savita NorgrenYoga är inte någon religion men för mig är det andlighet. Yogan har ett enda syfte för mig och det är att förena den själsliga närvaron (anden) i min kropp. När jag utövar yoga, meditation eller pranayama (andningsövningar) så förnimmer jag mer av själen i mig själv. Jag känner den i hela kroppen, sen vidare i auran och ibland expanderad i hela rummet.

När själen omfamnar hela ens väsen så infinner sig friden och kärleken, sinnet tystnar och vilar i stillhet. Energin upplevs oändlig och kärleken är villkorslös – vi blir ett. Jag inser att vi är ett. I den närvaron finns inget annat, bara jag, ett ”one”, som inte är det jag och den kropp jag lärt mig att identifiera mig med. Det lilla jaget är omsvept i någonting vidsträckt som sveper om alla lilla-jag i världen och förenar dessa som ett. Som om varje vattendroppe samlas och förenas i ett gudomligt hav av kärlek, närmare bestämt frid och glädje.

Det är Yoga för mig. Något stort, och sant, något evigt – som är jag. Inte mitt lilla-jag, utan mitt gudomliga jag förenas med mig när jag utövar yoga. Jag behöver inte ens önska att förenas i enhet med världen och kosmos, det räcker gott med att jag förenas med mig själv, mitt sanna jag, det gudomliga inom – plötsligt är jag ett med Livet och känner enhet med alla och envar.

Yoga är fysisk övning, i stort eller smått, men för mig handlar det mest om andlig närvaro i min kropp och i mitt liv. När jag utövar Yoga så bjuder jag in själen i min kropp och när sinnet stillas så hör jag guds röst (hjärtats röst) inom mig. När jag yogar inser jag hur liten mitt ego egentligen är och hur stort det mopsar upp sig och just genom Yogan så försvinner domar, hat och rädslor i den varma vågen av själslig (gudomlig) kärlek. Allt omfamnas… även mitt lilla jag och det är den skönaste av känslor.

Namaste Savita

 

Andligt liv

Andlighet är nyckeln till all annan utveckling.

Sri Amma Bhagavan

Jag läser mycket. Förkovrar mig just nu djupare i Oneness, En Kurs i mirakler och Marianne Williamson böcker om detsamma, ACIM. Jag förstår sammanhang, jag ser enhet (Oneness) inom dessa läror och även min tolkning av Bibeln. Samesame, men med olika röster och ord.

Som jag ser det och förstår det så har jag mitt medvetna jag och mitt omedvetna jag. Mitt medvetna jag är den delen av sinnet jag dagligen rattar livet ifrån, men eftersom jag inte alltid kommer dit jag tänkt mig så beror det på allt omedvetet som styr mig inifrån som har en helt annan agenda. Inom NLP, coaching och terapi möter vi ständigt med dessa två delar, det medvetna och det omedvetna. Att bli medveten om det omedvetna är en otrolig befrielse. To see is to be free. Om jag kan se vad inom mig själv som stoppar mig och ännu hellre förstå dess goda intention så transformeras en stor del del av blockeringen… ibland kanske hela.

Men där jag är nu och det som jag upplever är sanningen och vägen för mig är att knyta an till inte mitt medvetna jag och inte mitt omedvetna jag utan mitt högre jag. Vi är identifierade med fel sinne, enligt en kurs i mirakler och vi blir fria när vi identifierar oss med det gudomliga sinnet. Själen kallar jag det och inom Oneness säger vi my divine, min gudomlighet.

När jag vågar släppa min egen agenda (mitt medvetna jag) och min dolda agenda (mitt omedvetna jag) och istället ge mig hän till Guds plan, Guds väg så lever jag livet fullt ut. När jag kapitulerar helt och lägger mitt liv i någonting mycket större än mig själv då blir jag fri. Andligheten är för mig nyckeln till alla lås, den är till och med större än alla lås, när jag lever i kontakt med själen så finns inga begränsningar av vare sig tid eller rum.

Gud för dig är allting möjligt.
Gör med mig vad du vill.

1 Mos 18:1
1 Kor 1:26-31

 

Renar mig

Andlighet för mig är att vara i min sanna essens. Leva, vara fri och låta livet flöda igenom mig. Fri från mina egna rädslor, präglingar, agendor. Fri från sinnets kontroll och begär. Det är inte lätt att välja kärlek när rädslan gnyr där inne. Rädslan arbetar på hela tiden, rädd som den är. Den tar lätt över. Och innan man förstår vad som hänt så har den styrt om livet igen med sitt eget kontrollsystem, bommat igen hjärteporten, skylt fönstren och stängt av kanalen till det goda, det rena, det sanna – har man tur så hör man fortfarande ett brus från källan och kan orientera sig fram igen… till sig själv – det gudomliga inom – kärleken.

Jag flyr inte rädslan nå längre. Jag stannar och lyssnar till den, försöker förstå den. Rädslan är som en fångvaktare till mitt inre och när den ges förståelse och respekt så slappnar den av, den ger vika. Även rädslan får en famn att vila emot. Den vill inte känna sig ensam. Jag tar rädslan med mig. Jag håller den i handen när vi åker berg o dalbana genom livet, det är okey att känna rädsla när livet kittlar men jag vill inte att den håller mig fången och gömd. Jag vill att äventyret pulserar i halsgropen, jag vill omfamna människor, jag vill känna friheten i håret – jag vill leva!

Rent vattenJag vet att när jag fyller mig själv med det goda så stärks min andlighet, alltså min närvaro med mitt högre jag. Likväl om jag smutsar ner mig med misskötsel/bruk (shopping, socker, bekräftelse, kaffe, arbete), energitjuvar, stress och annat så klingar kontakten av.

Mina påminnelser till mig själv är att jag mår bra av;

Dricka mycket vatten, gärna kokt silverthé

Vistas i sol och dagsljus

Äta från naturen, frukt och grönt

Omge mig med närande relationer, människor som väljer det goda för sig själv och andra, människor som har nära till glädje.

Promenader

Yoga, meditation och dans

Oneness Blessing (deeksha)

Bidra/ge till andra

Min andliga närvaro ökar när jag fyller mig med det goda. Det är som att det grumliga glaset renas bara jag fortsätter att spola i rent och fräscht vatten. Det jag fokuserar på växer. Jag blir som jag umgås – jag väljer noga! Det är mitt liv och det är min livskraft och mina val avgör hur mycket liv som som tillåts strömma genom mig.

 

Andlighet

Sri AmmaBhagavan om Andlighet

Vi behöver alla förstå och inse att andlighet inte existerar på det sätt som vi kanske föreställer oss. Andlighet innebär inte en alternativ typ av livsstil, att leva ditt liv på ett särskilt sätt gör dig inte andlig. Om du väljer att leva ditt liv på ett annorlunda sätt, har du valt en annorlunda livsstil, det är allt. En livsstil med färre behov, färre önskningar, färre bekvämligheter, färre njutningar, det gör det inte mer andligt. Det är helt enkelt en annan livsstil.

Andlighet är inte en alternativ livsstil, utan att leva i sig. Om du upplever livet är du andlig. Om du kan relatera till andra människor är du andlig. Om du kan känna samhörighet med andra människor är du andlig. Om det finns frihet i dina relationer är du andlig. Om du kan acceptera dig själv som du är. Om du är bekväm med dig själv och vad du är. Om du väljer att leva en annorlunda slags livsstil, är det helt OK. Ett liv i tystnad, enkelhet och med färre önskningar och behov. Men om du inte kan relatera till andra, känna samhörighet med andra, om du inte kan acceptera dig själv för vad du är, är du definitivt inte andlig. Du kan vara väldigt påläst i andlighet och filosofi. Du kan be och meditera regelbundet. Du kan leva väldigt strikt. Det gör dig inte andlig. Det handlar inte om vad för slags liv du väljer att leva, utan hur du är. Du kan vara en affärsman, en miljardär. Du kan vara en skådespelare i Hollywood, en atlet, du kan vara en lärare, en dansör, en konstnär, du kan vara vadsomhelst.

En gång fick Bhagavan frågan av en sökare, ”Vad anser du, Bhagavan, vara ett av de viktigaste koncepten med Oneness?”, även om det inte är ett koncept, men det var så han formulerade frågan. Bhagavan sa, ”Jag skulle säga att det viktigaste är att vara sig själv”. Det kan låta väldigt simpelt eller obetydligt jämfört med att bli upplyst, eller upptäcka din sanna gudomliga natur, eller att veta att du är den eviga anden. Det kan låta väldigt vardagligt jämfört med alla dessa uttalanden. Men det är egentligen allt vad det är. Om du är dig själv, finns det inget bättre än det. Det är då som världen omkring dig är säker. Det är då som du inte utgör något hot för någon annan, när du är dig själv. När du är dig själv slutar du att klaga. När du försöker att bli något som du inte är, kommer du att döma dig själv och världen.

 

Sök innehåll