Artiklar med etiketten ‘Barn’

Four factors

 

Kid inside

 

Närvaro

Under dagens höstmöte med Dalarnas Författarförbund blev jag varmt avtackad av styrelse och kollegor. Mitt beslut att avgå som ordförande har mötts med djup förståelse och varm famn och idag under avtackningen så kände jag också hur tacksamma de är över den tid jag suttit som ordförande. Jag känner att jag faktiskt bidragit med mycket till förbundet och att jag kan avgå med stolt hållning, det har varit en lärorik tid och jag har fått nya vänner för livet. Relationer är livets krydda.

Jag känner mig redan mer avslappnad och tillfreds, så jag är säker på att jag inte bara kommer bli en bättre författare i och med att jag avgår utan även kommer att bli en mer närvarande och lugn mamma. Livet skänker många insikter och en av de jag ofta kommer på mig med att upptäcka är modet att skala av och styrkan i att stanna upp och vara närvarande. Just närvaron är själva pulsen i allt vi gör, den visar om vi är vakna eller sover. Närvaron är själen i föräldraskapet, yogan, skrivandet och relationerna inte minst relationen med mig själv.

 

Våga dela

Jag får jättefina mail emellanåt, tankar och värmande ord om mitt liv och det jag delar på min blogg. De gör mig alltid så glad, det känns som kärleksfulla hejarop på min livsväg och att våga fortsätta dela mina tankar om livet och det jag går igenom. Igår kväll fick jag ett sådant långt fint mail av en vän och jag tänker såklart inte dela mailet jag fick men när jag skrev ett svar så fick jag känslan av att dela delar av svaret, eftersom orden även är en påminnelse till mig själv och kanske till någon av er…

Tack för ditt fina mail, det värmer och gläder!
Skönt att också bli bekräftad i min sårbarhet, även den som jag försöker ge utrymme på bloggen, men trots det så ser de flesta mig som stark och tålig. Jag ser det som styrka att våga visa sin sårbarhet, det är väl det som är skillnaden kanske mellan de som inte ser den och jag som vill dela den.

Jag satt precis och läste Kristians blogg I kroppen min om hans cancer och kommande död och klippet på Tv4 och tänker för min egen del att det är så viktigt att vi tar vara på livet, var dag. Meningen med livet är att leva det. Och den bästa gåvan till våra barn är att älska det – älskar vi det liv vi lever (eller lever det liv vi drömmer om) så lär vi dem att göra detsamma, de gör ju inte som vi säger utan snarare som vi gör.

Samtidigt så tänker jag på Krisitans blogg att våga dela det som vi går igenom….

…. Internet är Universums kanal till dem som behöver höra (läsa) dem. Men vad vet jag, du har svaren, du har längtan, att du stannar kvar är troligtvis bara en rädsla, rädslan för att leva och njuta av livet fullt ut…

Kärlek & Solsken till er alla en sådan här krispig höstdag när löven faller av

 

Vara hemma

Den prövar mitt tålamod förkylningen. Den har nu hängt vid i över en vecka och på dagarna glömmer jag nästan bort den men på kvällarna så driver den fram igen med feberfrossa och hosta, huuuu! Inatt har jag legat med den kluven lök på nattduksbordet, löken sägs dra ur bakterier (eller nått). Jag log där med mina hostattacker och önskade nästan att jag var täppt i näsan också eftersom det stank lök i hela sovrummet. Jag prövas i att stanna och vara i det som är, det kan inte bli så mycket mer vilsamt och stilla i mitt liv än det är just nu, så jag ber mitt tålamod att sluta gnata och bara acceptera det som är.

Oscar såg lite trött ut imorse och jag var inte sen att föreslå att han kunde vara hemma och vila han med. Han såg glad ut och tyckte det var en bra idé. Känns skönt att få rå om dem även om de inte är sjuka, utan bara trötta, ge dem en dags timeout.

Jag är glad att jag är krasslig nu iallafall för om exakt två veckor sitter jag på flyget till Indien och Oneness University. Jag har bestämt mig för att lämna dåligt samvete och skuldkänslor hemma (de är min gamla issue som alltid kommer upp att jag är en dålig mamma som är ifrån mina barn) och njuta av varje minut. Jag längtar verkligen till Indien och vara i min egen process mot ljuset och kärleken. Åh, vad jag längtar…

 

Ingen agenda

Vaknade upp på lördagsmorgonen med en helt tom agenda, ingen av oss i familjen hade något inbokat, vare sig träning, kalas eller jobb. Så skönt! Jag känner en sådan frid de dagar som bara är utan någon tid att passa. Vi tog ett sista (önsketänkande) ryck med trädgården och vår nya uppfart. Jag åkte till Bäsna Handelsträdgård för att leta sockertoppsgranar men de var slut, lika så i Djurås Handelsträdgård och Blomsterlandet. Jag kom hem med mycket annat men inga granar, men det bästa var att jag fann en Garden Buddha som nu välsignar tomten.

Eftersom dagen formades som den ville så hamnade jag på spontanfika hos min vän Ingela i Djurås och även hos en kompis till Oscar. Sådana där stunder som bara förgyller – oväntat besök.

Vi myste med tacos och familjedisco på köksgolvet, vi dansar mycket här hemma, minst en gång om dagen. Det gör gott för kropp, själ och mitt mammahjärta. Efter discot så lekte hela familjen Kurragömma, kanske mer vanligt i andra familjer men jag måste erkänna att jag varit dålig på att delta i sådana lekar med barnen, jag står allt som oftast kvar vid spisen eller diskbänken och ’gör mitt’. Det är slut med det nu (iaf ibland), jag vill också leka och dela livet med barnen.

Snigelmammelycka

 

Lutar omkull

Tröttheten svepte in och där under gömde sig en förkylning och halsont. Jag lutar omkull mig så gott det nu går med tre barn omkring benen och vilar. Skalar av lite vardagsbestyr och låter kroppen göra sitt. Jag litar på att allt sker av en mening och jag litar till att kroppen har full koll på att göra mig frisk igen. Allt är som det ska. Allt är omhändertaget.

Namaste

 

Läkning

Ibland gör jag sådana där vändor ner i stressångesten och krampar men efter den kommer alltid något förlösande. Igår fann jag efter en tids noga övervägande mod till mig att meddela styrelsen i Dalarnas Författarförbund att jag önskar avgå som ordförande. Jag berättade om min stress och att jag helt enkelt behöver skala av än mer i mitt liv. Jag känner själv att det viktigaste är familjen och tiden att förankra kära Izabelle. Jag märker att det tar tid. Vi, hela familjen mår bra av ett avskalat liv. Enklare. Less is more. Jag vet att jag skrivit om det förut men det förstärks för mig själv, det budskapet.

För mig behövs så till synes lite för att jag ska få stressutslag, dvs oro, ångest, sömnsvårigheter. Jag landar återigen att det som blir kvar när jag skalat av är några få och oerhört värdefulla relationer, familjen såklart, yogan och skrivandet och över det ett rofyllt skimmer av det andliga. Det är det jag förmår just nu. Det är det jag vill just nu. Det är det som ger mig mest näring och hälsa.

Nogge är borta ett par dagar på utbildning och vi myser för fullt själva jag och barnen. Igår kväll ville både Oscar och Maya sova med mig, så jag skalade av både teve (till och med Hollywoodfruarna), blogg och facebook och kröp ner mellan de här góbitarna strax efter halvnio. Det har vänt och jag känner läkningen spirar med sin nya energi i hela auran.

Tacksam, så tacksam!

 

Inre detox

Jisses vilken inre resa… Djupdök ner i stressens ångest natten till måndag och kunde inte sova. Tankarna malde och satte oron i förlopp i kroppen även fast det kändes som jag var fastlåst i känslorna. Huuu och puh!

Efter många förstenade timmar så bad jag till slut till ovan och fann kraft att ge mig själv Deeksha. Först efter det började oron, ångesten, stressen att förlösas i tårar och jag fick förståndet att väcka Nogge som givetvis öppnade sin famn för mig att krypa in i. Tårkanalerna rensades genom samtal med vännen Eva och min älskade mor. Jag grät och processade i stort och smått. Och efter några timmar började det att ljusna. Kroppen slappnade av, solen sken, tankarna blev lätta, vissa till och med flög iväg och sinnesron infann sig.

Avslutade dagen med närvaro och kärlek till mig själv och familjen. Tände ljus och myste för att sen blåsa ut dem tidigt och sjunka ner i sängen. Sov som en Drottning och vaknade som en nyfiken lill-prinsessa till en ny dag.

En dröm

Hjälp mig ut ur det mörka fängelse
jag skapat av egots skuggor.
Väck mig ur rädslans oroliga deöm
där skuldkänslor och beskyllningar
vinkar från mörka prång.

Hjälp mig att se världen på annat sätt
så att jag varken behöver skylla ifrån mig
eller fördöma mig själv.
Hjälp mig att uppleva Kärleken
som min enda verklighet.

Hjälp mig att endast beträda
förlåtelsens broar
så att jag kan komma
ut ur mörkret
in i ljuset. 

Ur boken, Från mörker till ljus. En inre resa
Gerald G. Jampolsky

 

Själafärd

Jisses, när jag tänker på det så är det lite svindlande att jag ska bege mig ensam till Indien ännu en gång. Men på något vis är ändå känslan av svindel borta (iallafall för stunden), det är som att min höjdrädsla är bortflugen. Wow!

Jag känner mer ett pirr och en längtan, en oerhörd förväntan på att resan blir fin, magisk och vacker. Mitt livsresa tänker jag, men det är det inte, jag får en känsla av att jag kommer göra många livsresor framöver så att sätta fingret på att den här är den är inte sant. De är alla resor (geografiska och inre) på min livsväg – hela livet är en underbar och magisk själafärd.

Jag fångar upp mitt pirr i magen med en bön, ber om att allt är omhändertaget och allt är välsignat. Både för mig som reser iväg men också för min familj och barnen som är kvar hemma. Jag ber att det blir en inre kärleksfull process för oss alla.

OM Shanti

 

Sök innehåll