SAVITA NORGREN

HOME / BLOG / Barn

Artiklar med etiketten ‘Barn’

Campingliv

2013-07-21 | Kommentarer (1)

Med en hel del tissel och tassel lyckades vi och vännerna överraska Nogge med en campingweekend tillsammans på Eskils Camping i Fagersta. Soft häng, djupa samtal, skratt, bad och massa åk och vurpor vid Cablepark, beachvolley och minigolf… ja, allt vad nu hör campinglivet till har vi roat oss med. Solen har strålat emot oss såsom fullmånen. Det kunde inte blivit bättre.

Jag mår så himla gott i hjärtat ღ
Livet är underbart och att dela det med så här många fina vänner gör mig så tacksam.
Tack Tack Tack!

Trollarudden

2013-07-19 | Kommentarer (0)

Efter att ha fejjat både huset, bilarna och husvagnen så köpte vi med oss ett gäng pizzor, bjöd med mina föräldrar och drog till Trollarudden för fiske och familjemys. Efter en småstressig (åtminstone svettig) dag så infann sig lugnet direkt när vi klev ur bilen. Tänk vad naturen påverkar oss gott. Själaro.

Vände hemåt för att se Oz the great and powerful, såg iaf halva filmen innan vi alla började slumra in. Nu är barnen nattade och jag ska packa det sista, imorgon ska jag ta med familjen på hemlig resa.

Ps Fiskelyckan uteblev men vi fick stor blåbärsfångst istället. Alla glada!

Dagsrapport

2013-06-28 | Kommentarer (1)

Jasminen blommar, barnen skattar, solen skiner och jag relaxar… ja, nästan så flyter dagarna. Och så är det lite gnabb, uttråkning, en kattunge i poolen (3 ggr dessutom, två med Izabelles hjälp), lunchlagning, middagslagning, handling, ut med stolsdynor, in med stolsdynor, kofta på, badgrejer fram…

Mitt största mål den här sommaren är att släppa kontrollen. Tillåta mig att lita fullt ut på livet och bara flöda med, oavsett om det är på oplanerade semesterturer, oväntat besök, oanade händelser, genom skrivarlust, arbetsångest (om den skulle dyka upp, har inte känt den på länge, länge), framtidstänk och regnstänk… alles! Vad nu livet vill bjuda på. Jag vill inte styra. Jag vill inte kontrollera. Jag förstår att jag inte har så mycket som en liten tillstymmelse till att ens kunna göra det men jag vill krascha kontrolltankarna direkt när de kommer och bara kapitulera för det som är.

Alltså jag är så himla trött på min egen agenda, den som är baserad på rädsla och ger sig uttryck i kontroll, styrning, planering. Bläää för den. Jag vet ju att den agendan sitter i sinnet, sinnet är ju naturligt livrädd. Men jag vill vara i hjärtat. Hjärtat för mig är själen och själen är liksom livet, länken till hela skapelsen, hela universum. Vad har jag att sätta upp med mitt lilla sinne (ego) mot hela livsrytmen? Inget. Det är ju mycket fridfullare att ge upp alla ansträngande försök att styra livspulsen och istället bara flöda med, i full tillit till att livet bara vill mig väl. För jag vet ju så väl att det är så.

Gud och hela härligheten vet att jag drömmer om en sommarstuga vid sjön. Men ärligt talat vem är jag att veta om det är bäst för mig och de mina. Ja, jag drömmer om livsstilen och gemenskapen. Jag drömmer. Men jag vill inte styra. Jag vill bara be. Be om det som jag önskar. Och även om jag inte får det så vill jag hylla livet just genom min livsstil och jag vill hylla familjen genom att sprida solsken på närvaron och gemenskapen oss emellan. Det är det bästa sättet jag kan leva på. Det är det sättet jag vill leva, som om hela livet vore ett smultronställe.

Gårdagen bjöd på stugvisning. Maya kunde inte hålla sig, utan fick lov att ta sig ett dopp…

Chillar

2013-06-26 | Kommentarer (0)

Tar dagarna som de kommer. Fokus och närvaro går till mitt eget innersta, uppleva barnen och dagar ute… strålar in här på bloggen när lusten och andan faller på.

Njut av Din sommar!

If you want peace you should not search for it. You must realize when you put in effort to get peace, that very effort destroys peace. Effort in any form in the inner world is conflict. You are here; you want to go elsewhere. So, you put in effort. That effort is the conflict. But if you would realize that effort is destructive and that effort does not take you anywhere, it would automatically drop.

Absence of effort is peace.

Sri Bhagavan

Anknytningsteori

2013-06-14 | Kommentarer (0)

Varje dag tänker jag anknytning med barnen och framför allt till Izabelle. Jag ber om kraft och hjälp att vara en närvarande mamma och förstår att det här med anknytning är oroligt viktigt och är något att bygga på… tårarna rann när jag såg det här klippet, det satte ord på det jag hela tiden instinktivt har känt är viktigt. Jag fick genast sådant förtroende för psykologen Egil Linge.

Jag vill tipsa alla er (småbarns)föräldrar om att se detta klippet från Efter tio med Malou.

Och här är fler klipp från programmet med Egil Linge.

Yta

2013-06-12 | Kommentarer (0)

Från djupet flyter jag upp till ytan…
Planerar skolavslutning för barnen, Maya går ur första klass och Oscar är så stor så han avslutar trean. Jisses, vad åren går! Det är kläder och hår som diskuteras, Maya planerar mest måste jag säga. Jag ber mitt ego lägga sig åt sidan och att hon får bestämma själv hur hon vill klä sig och vara i håret. Nya kläder är inköpta, Oscar brydde sig inte om att följa med, bestäm nått till mig du, sa han. Men ingen skjorta!

Izabelle är glad åt vad som, hon speglar sig med avundsvärt självförtroende oavsett om vi klippt luggen, hon provar någon ny klänning eller fått på sig Oscars fotbollskläder. Hon älskar verkligen vad hon ser!

Jag är fylld av tacksamhet över denna somriga vår och ännu ett sommarlov med barnen. Låt solen skina över oss alla, den är värmer gott…

Sorg

2013-06-08 | Kommentarer (0)

Jag kan själv!

2013-06-07 | Kommentarer (1)

För mig har det sannerligen varit en kamp att leva många gånger, jag slås av hur jag valt att kämpa. Det (livet) har många gånger känts som en enda långa vandring i uppförsbacke, full-lastad med packning i hög luftfuktighet – struggle! Jag har dock aldrig (läs; ytterst sällan) tappat modet utan som den bergsget (Stenbock) jag sett mig som så klättrade jag vidare i full tillit till min egen kapacitet och goda vilja. Nu i efterhand ser jag att det hade varit en välsignelse att tappa både mod och hopp, kaptitulera och kanske till och med rasa ned, för att bli hjälplös. Nu förstår jag att det är i dessa hjälplösa stunder, när inget i mig själv kan rädda mig, när jag verkligen tappar både grepp och tillit – det är först då som jag öppnar mig för livet självt (Gud kan man också säga, det säger iaf jag) och låter mig bli buren. När det inte finns någon annan där, inte ens jag själv fixar det nå längre, det är då det händer. Istället för att jaga mitt eget byte och min egen lycka ser jag att livet skänker mig det jag behöver och i den stunden kan jag bara ta emot och det i sig är väl lycka det. Många kallar det nåd, när livet självt sveper in och hjälper till. Jag ser det verkligen som en nåd, en blessing. Jag tror hela livet är en blessing.

Kanske får vi två val när vi föds, jag-kan-själv-vägen och jag-litar-på-livet-vägen. I början av våra liv verkar de flesta av oss vara trygga med lita-på-livet-vägen, vi litar fullt på att någon bär oss, klär oss, byter på oss, ger oss att äta. Vi tillåter oss själva att ta emot allt detta utan ett uns av dåligt samvete och behov av att ge tillbaka. Ett leende kanske spricker upp ibland men annars skriker vi hellre fram våra behov, och den som ber han får, vi får det vi behöver.  När vi möter oss själva i spegeln de första åren i livet spricker vi upp i glädje och stolthet över det vi ser och kroppen vi fått. Kärleken till kroppen är total. Det som är nu är det vi upplever, vi går varken runt och grämer oss över det som skedde för 15 minuter sedan eller har ett uns av oro över morgondagen. Vilken morgondag? Nuet är det enda vi har och vi upplever det som det är, ena stunden med belåtenhet och skratt för att i nästa vara i ilska eller gråt. Vi dömer inte oss själva för det heller, det är bara något som är. Vi känner när vi är hungriga och när tröttheten sveper in, då uttrycker vi det på bästa sätt vi kan. Livet är enkelt att leva. Vi upplever bara det som är just nu. Det finns ingen som jämför, dömer, föreställer eller förväntar. Det finns bara en liten person där som tar för givet att allt är omhändertaget och att allt är bra. Vad annars! Livet är gott. Och livet förser oss med det som det ska.

Det kanske är där efter några levnadsår det börjar skifta, i utforskandet av den egna kapaciteten som vi tappar orienteringen. Börjar vackla i tron på livet och växer oss alltför starka i tron på oss själva – jag-kan-själv-tänket går i drift.

Tänk om det är så att allt som vi är ”paketerade med” är gåvor de med, som kommer att berika vårt liv. Att just yoga, skrivande och Indien klappar närmre i mitt hjärta och kanske matematik och historia i ditt. Visst är det magiskt om även dessa små frön är planterade och tillrättalagda redan från start i kroppen. Att ”någon” vetat att just dessa intressen, egenskaper och personlighetsdrag kommer att berika livsvägen.

Tänk om det är så att vi bara kan gå, spatsera fram som en modest två-åring i full tillit till att vägen i sig erhåller allt vi någonsin kommer behöva och mer därtill, en två-åring tar inga sorger förgivna, den förväntar sig äventyr, spänning, upplevelser och liv. Den förväntar sig att allt är omhändertaget och den knatar bara på, oftast utan att ens se sig om…

Värmande

2013-05-27 | Kommentarer (0)

…dagar på många sätt och vis!

Livet är gott och jag påminner mig varje dag att vörda det till fullo genom att verkligen leva det.

Namaste

Timeout

2013-05-23 | Kommentarer (0)

Nu blir det en liten smyg-timeout här i några dagar. Jag drar mig undan nätet, bloggen och facebook för att bara vara med barnen och chilla. Nogge är bortrest över helgen och barnen är lediga imorgon, så jag passar på att vara mer närvarande och stänger ner det som lätt gör mig lite frånvarande.

Önskar dig en strålande helg oavsett om solen skiner eller inte, för det gör den ju alltid ändå, strålar även om vi inte märker det.