Artiklar med etiketten ‘energi’
You got the PWR
Wow, den här energin som strömmar genom oss just nu. Jag känner den sannerligen och jag ser att fler och fler kommer i kontakt med den – vår feminina kraft. Vår kvinnliga urkraft. Det var genom att iaktta min vän Anna-Moa som jag först såg den live, hon skapar det hon vill och äger det hon företar sig.
Och genom att höja min egen energi och ta en (för mig) kraftfull intention (belåtenhet) så kommer jag mer och mer i kontakt med den. Nu när energin är påkopplad känner jag till och med att intentionen belåtenhet är för futtig för energin. Energin vill någonting större, kraftfullare och ståtligare – gudinneaktigt. Energin jag känner är storslagen. Den är mer ”Crown yourself” och ”Own your show”!
Och jag förstår att det är här vi (i synnerhet vi kvinnor) ska vara, i vår kraft och vårt ljus. Vi ska lysa upp oss själva inifrån och ut. Vi ska banne mig lysa upp världen!
Och vet du vad, när du är i kontakt med den här energin är allt möjligt. Du kan skapa det liv du vill leva. Du är skaparen och allt du behöver finns inom dig. You got the POWER!
Ps Inom yogan kallar vi den feminina energin Shakti och här kan du läsa mer om den.
Självkärlek
Tänk vad vi kan skapa utifrån självkärlek. Eftersom allt är energi, ljus, vibrationer så antar jag att kärlek har den högsta vibrationen. Och om jag då går runt många år med låg vibration, dvs förakt, skam, dömande mot själv och min kropp så skapar jag utifrån den frekvensen. Universum (och/eller Gud) svarar an med den ton jag sänder ut.
Medans när jag känner frid, kärlek, acceptans, belåtenhet, stolthet, värde, glädje över mig själv och min kropp så öppnar jag upp för en helt annan attraktion. Tänk vad jag kan skapa utifrån självkärlek?! Wow!
Ikväll ska jag meditera och känna på vibrationen som är kommen ur min belåtenhet. Och se vad mer som finns att upptäcka där.
Samhällets fel
Det pratas ofta om att det är samhällets fel att vi kvinnor har en snedvriden och osund syn på vår kropp. Samhället och media är skurkarna. Jag har svårt att förstå att skulden läggs där, är det inte vi som är samhället? Är det inte vi som skapar, lever och konsumerar – även media?
Jag som älskar att konsumera Kardashians, jag ser att de för ut ett speciellt kvinnoideal över världen men jag ser också att de själva är fångna av samma ideal. Så vem är offer och vem är förövare.
Det jag vill komma till är att det kanske inte finns någon förövare. Vi är alla oskyldiga. Det kanske inte ens finns något rätt eller fel. Man kanske får leva och vara precis som man är. Och att friheten kommer när vi slutar döma.
Min make (eller andra män) har aldrig fått mig att känna mig tjock och ful, det har jag själv fått mig att känna. Jag har dömt ut mig och min kropp, jag har tryckt ner mitt eget värde. Jag ville skriva det eftersom jag vet att de finns de kvinnor som anser att det är männens fel att vi har en osund kroppssyn till oss själva.
Nåväl, i morse satt jag i badet och kände sådan frid till min kropp, jag strök över låren, överarmarna och såg ner på fötterna och kände bara kärlek. Bara kärlek. Och jag passade på att be min kropp om ursäkt för alla nedlåtande tankar jag utsatt den för. Och det kändes som huden och cellerna svarade an med kärlek, som att press släppte och att frid fick spridas.
Sprid lite kärlek idag, börja med att sprida den till din egen kropp.
Rikta energin
Allt är energi. Egentligen kanske vibrationer och ljus. Och vi skapar genom dessa vibrationer. Det jag gör nu är att jag skapar mig själv ett liv i skönhet. Skapar belåtenhet. Förnöjsamhet. Njutning. Just genom den enkla anledningen att jag fokuserar på det.
Where energy goes, attention flows – manifestation grows.
Jag kan använda energin för min egen skapelseprocess. Det lärde också Anna-Moa mig, att rikta energin, inte bara flumma runt i den.
Vi kan rikta energin till det vi önskar. Om vi är sanna i vår önskan. Jag kunde inte rikta energin till att vara smal, hur jag än försökte, för smal var som du läst tidigare inte min innersta önskan. Däremot går det hur lätt som helst för mig nu när jag riktar energin till skönhet, njutning, belåtenhet. Nemas problemas.
Jag vill leva ett liv i skönhet, that’s it. Jag lever redan ett liv i skönhet, det har tag gjort länge men nu har den sista och viktigaste pusselbiten också fallit på plats – nu känner jag och ser skönheten i mig själv.
Vad vill du skapa i livet?
Stämmer den intentionen med ditt innersta, är önskan sann innerst inne?
Om inte, vänd dig inåt och sök din innersta önskan.
Rikta sen fokus till din önskan var dag, genom tankar, handlingar, känslor.
Och se hur livet börjar manifestera det du fokuserar på.
Kosttankar
Jag har ju länge fokuserat mina tankar på kost, tankar som att frukt ger övervikt, socker är cancerframkallande, kött är en miljöbov, kokosfett är bra, pasta och ris göder sockerberoende med mera (med mera!). Tankar som mässar fördömanden om vikt, hälsa, miljö, tankar som far hit och dit och ofta motsäger varandra. Så himla tröttsamt (och ohälsosamt) att dras in i det tankesurret, som dessutom eskalerar ju mer jag tänker på det.
Nu har belåtenheten tagit över, så när en ”ätarättochfel-tanke” vill tränga sig fram, så påminner jag mig bara om att mitt huvudfokus är att vara belåten över hur min kropp ser ut och att njuta av kroppen (och livet). Och det är så himla nice att vara i den känslan. Och när jag är i belåtenhet och njutning så blir inte kosten så noga. Det känns liksom mindre viktigt och förut så upptog det så himla mycket plats. Nu är jag mer chill. Äter det jag vill äta, när jag vill äta. Punkt.
Såklart vill jag äta hälsosamt men det är inte mitt fokus just nu. Jag inser att det gift jag stoppat i mig kommit från dömande, jämförande, skuld, skam, dåligt samvete. Och att dessa tankar om mig själv, mina val, det jag äter och hur jag lever är min största hälsobov. Nu fyller jag mig själv med hälsa och energi genom att tänka att jag är belåten och jag njuter.
Bubblar välbefinnande
Jag tror att allt är energi och vibrationer och att vi i vår sanna essens också är det, låt kalla det själ eller ande, någon form av gudomlig energi är stoffet i allt och alla tänker jag. Det som händer nu när jag känner mig hemma och tillfreds i min kropp är att jag känner den gudomliga energin i mig, i kroppen. Precis som jag känner under yogaklasser, i meditation osv så känner jag mig nu. Nästan hela tiden.
Det känns helt fantastiskt, som myspys-sockerdricka i hela kroppen. Som om varje cell bubblar i välbefinnande. Jag är hemma i mig. Jag har äntligen gett min själ utrymme i kroppen. Och när själen är med så känns allt mer harmoniskt och fridfullt, även spegelbilden är tillfredsställande.
Blockeringar
Med tanke på inlägget igår om att rädsla är energi, så ändras mitt synsätt om blockeringar av energi. Jag har lätt att känna blockeringar både mentalt och fysiskt, hur de sitter i kroppen. Och som med allt energiarbete så är ju syftet att frigöra energin som är blockerad, få den att flöda fritt igen. Och jag har ofta frågat mig vad det är som blockerar energin, tex vad för värdering, synsätt osv jag har som gör att energin saktar ner, hämmas eller till och med stoppas.
Men nu kommer jag ändra fokus från blockering till rädsla istället. Och fråga mig, vad det är jag är rädd för som gör att energin hämmas. Fråga mig vad för rädsla som ligger till grund för blockeringen.
Blockeringen är där, men roten till blockeringen är alltid rädsla som jag förstår det nu. Och som Gerald G. Jampolsky förmedlar i sina böcker, det finns bara två grundtillstånd; rädsla och kärlek. Du är alltid i någon av dessa tillstånd, och de kan enbart upplevas var för sig. Antingen rädsla … eller kärlek.
En blockering av energi är alltså rädsla. Och när jag tillåter ett flöde av livsenergin så är jag i ett tillstånd av kärlek. Rädsla låser, snärjer åt, begränsar. Kärlek öppnar, flödar, tillåter, accepterar.
Att vara i ett tillstånd av kärlek är alltså att vara i ett flöde av energi, i kroppen och sinnet men också i livet. Låta kroppen och livet ha sin gång, låta saker och ting förändras – det är vårt naturliga tillstånd. Det är kärlek.
Rädsla är energi
Rädslan, den gör sig alltid påmind i mitt liv. Och ju mer den uppehåller sig desto mer lär jag känna den. Efter sitt senaste besök, en rejäl påhälsning med frossa och oro under en natt så kom en insikt.
Rädsla är energi. Oändligt med energi tar kropp och sinne i anspråk när rädslan är i närheten. Jag kan nu se hur denna energi förpackat sig i kroppen, både som muskelspänning och övervikt. Som om rädslan lagt sig nöjt till ro i mitt system. Lagt sig på lur.
Vissa gånger har jag vant mig vid rädslan och knappt märkt av att den är kvar i kroppen och bevakar mig. Andra gånger har jag med näbbar och klor försökt jaga bort den.
Men alltid energi, energi som vevar och slåss. Energi som fryser till is. Energi som när den inte används förnuftigt förtär.
Nåväl, insikten blev den att jag kan använda den här energin istället. Göra nått vettigt av den, till exempel låta den röra sig inuti min kropp och komma mig till gagn. Ge mig livskraft.
När jag tänker på rädsla som ”rädsla” så griper den tag i mig och jag ser ingen utväg. Men när jag tänker på rädsla som energi, så ges jag ett val. Jag har plötsligt en rejäl dos med energi till mitt förfogande, energi som mår bra av att komma till användning.
Så frågan blir då; På vilket sätt kan jag använda den här energi till min fördel? Och jag behöver inte se mig själv som en person med mycket rädsla i mitt liv (läs: system), jag kan istället välja att se mig själv som en person med mycket energi.
Upplyst tillstånd
Ärligt talat, när jag läst om Buddha och Jesus så har ett tvivel dröjt sig kvar i mig, kan verkligen vi människor uppnå ett sådant tillstånd som dem? Finns det ett medvetandetillstånd som upplyst?
När jag i juni 2010 åkte till Indien för att gå en kurs i Sunyoga så försvann mina tvivel. Där träffade jag Umasankars mamma och hon hade att ljus och en stillhet över sig som jag aldrig någonsin beskådat vare sig före eller efter mötet med henne.
När hon steg in (eg snarare svävade stilla) i rummet så förändrades energin. Vi alla kände av henne. Hennes ljus var så starkt. Och jag vet inte hur jag ska förklara hennes närvaro än med ordet – ljus. Ljus och stillhet är det jag minns att hon utstrålade. Mitt första mötet med henne var när vi gick fram en och en till henne där hon satt, och när jag kom fram så strök hon mina kinder och klämde om mina armar och axlar medans hon mässade välsignelser över mig. Vi talade inte samma språk, men energin i det hon sa gick inte att ta miste på. Hon uttryckte bara kärlek.
Kommande dagar då hon var där mäktade jag inte med att gå fram till henne igen, det var som att hennes ljus var för starkt, så jag nöjde mig med att beundra henne på någon meters avstånd. Hon var så vacker. Så ljus. Skir. Kärleksfull. Och alldeles ren av grace.
Jag minns att när vi hade timmar av långa lektioner så satt hon helt stilla, som i andakt, och bara VAR. Och jag kunde le åt mig själv som under samma timmar rörde mig konstant; satt, stod, kliade, drack vatten, åt, slumrade, sov, vaknade, gäspade, gick på toa, satt, busade med barnen, skrev, kliade, drack, gick på toa.. så där höll jag på i mitt oroliga sinne och kropp och hon, hon bara satt i sitt stilla varANDE.
Hon var den första människan jag träffade som var nöjd. Fullkomligt nöjd. Verkade vara i frid och ro med sinnet, kroppen och alltet.
Ända sedan den resan till Indien så har jag vetat att det finns ett tillstånd av frid att finna, och inte bara uppleva det en stund efter ett yogapass eller under en meditation utan att vi kan leva i det tillståndet. Vi kan leva i fullkomlig frid. Om det är att vara upplyst eller inte var för mig detsamma. Jag har sett en människa som utstrålar total värme, kärlek, ljus och harmoni – vad mer finns att önska för mig själv och andra än att vi ska få uppleva detsamma.
Här kan du läsa mer om min resa till Indien och Sunyogakursen.
Raise your vibration
Såg det underbara programmet Så mycket bättre, och jag förtrollas helt av Lisa Ekdahl, jag tycker det är ett ljus och djup över henne som är magiskt. Inspirationen till det är här inlägget kom dock när Little Jinder uttryckte sin rädsla för döden och när de andra pratade om att allt är energi så var hon rädd att bli typ en kotte i ”nästa liv”.
Jag kan verkligen förstå rädslan för döden, jag har alltid burit den med mig och det trots att jag också alltid haft förmågan att förnimma den andliga närvaron – närvaron av universum, gud och evigheten. Jag tror faktiskt att min rädsla för döden snarare handlar om att förlora kontrollen av det kända mer än att nå det okända. Och nu i skrivande stund så får jag en tanke om att min rädsla för döden kanske egentligen handlar om en brusten anknytning, men den tråden får jag följa vid annat tillfälle …
Åter till energin, den eviga, för det är där jag känner att lösningen ligger. Jag ser oss också som energi, att det är en pulserande livsenergi inom oss. Jag tänker att det är själen. En kropp med knopp blir bara ett fodral, det är själen som är magin i oss. Den som är livet.
För min egen del så märker jag hur yoga, meditation, deeksha, bön, naturen, promenader mm höjer min andliga spänst. Höjer min livsenergi (alltså kontakt med själen). Eller kanske snarare öppnar mig för livsenergin. Ordet energi kan vara lätt att förknippa med så mycket annat, men egentligen så handlar det om vibrationer. Vid låg vibration så påverkar det hela mitt mående och mitt liv, detsamma när jag höjer vibrationen. Och när jag kommer på att allt egentligen är vibrerande energi som jag kan påverka och använda mig av tycks livet väldigt magiskt.