Luddigheten ska bort. Jag vet att universum känner av mina tveksamheter och tafatta försök, det är ganska tydligt. T ex när jag med enbart 4 bokningar till min Oneness Awakeningkurs i november fick en avbokning. Då var det som att frågan ställdes till mig: Nå, hur vill du ha det? Jag satte mig och mediterade, lyssnade till min sanning och fann att givetvis ville jag hålla min kurs, med hela hjärtat och med glädje ville jag dela den med andra. Och de tre som var bokade kunde jag bara inte svika, jag visste deras längtan att finna det jag funnit inom Oneness, så jag bestämde mig där och då under meditationen att jag ville hålla kursen. Jag bad om fler bokningar. Redan dagen efter fick jag två. Här om dagen fick jag tre anmälningar. Och vips, så finns det bara fyra platser kvar.
En liknande fråga ställdes till mig idag. Nå, är du säker? Vad vill du egentligen? Jag fick nämligen förfrågan om att komma till ett höstkargt och avskalat vackert Gotland, Fårösunds Fästning och dela yogan med ett 30-tal kvinnor under en helg i november, för att vara exakt precis samma helg som min Oneness Awakeningkurs vid Siljan.
Åh, vad mitt ego våndas. Jag vill såklart vara på båda ställena. Säga Ja, till dem båda. Men livet vill visa mig något annat. Och jag återminns min meditation för någon vecka sedan, då jag landade i mitt hjärtats beslut. Jag behöver vara sann emot mig själv. Att vara människa sliter oss många gånger i stycken, om eller snarare när vi följer sinnets kommando, men sanningen är den att det finns inga beslut att ta. Allt är redan omhändertaget. Allt är som det ska. Livet för oss framåt. Vi kan lita på livet.
Things are fine just as they are; only a concept can take that away from us.
Byron Katie
Ikväll har klienten som jag skulle haft telefoncoaching med passande nog bytt tid och Nogge åker med storbarnen på Leksandsmatch så nu vet jag vad jag ska göra ikväll när Izabelle har somnat. Jag ska tända ljus. Öppna en blank sida i anteckningsboken. Meditera. Söka mig inåt mot min vision och bringa klarhet för mig själv och Gud hur jag vill att den ska utforma sig i mitt liv. Jag ska ta bort lull-lullet och prata klarspråk med mig själv. Jag vet att jag får det jag ber om. Nu äntligen, hösten då jag snart ska fylla 42 år känner jag mig mogen (läs; modig) nog att be om det jag så innerst inne längtar efter.
Jag kommer dock som alltid att avsluta med orden, ske din vilja.
När vi var på Gotland i somras så fastnade vi någon timme (tänkt som ett spontanstopp) vid butiken Happy Hippie. Anledningen var att en konstnär hade skapande i en del av butiken och Maya började trycka motiv på kläder och kökshanddukar, hon kunde inte hejda sig, bara fortsatte och fortsatte i passionens anda.
Konstnären berättade att hon skulle bjuda in till skapardagar i Stockholm i höst och lovade maila oss. Och här om dagen kom mailet och vi bokade in oss redan på första träffen då det passade gott att åka iväg just den här helgen.
Så igår skapade vi för fulla händer i konstnärinnans Tina Nilsons ljuvliga Atelje Krokvägen 10, ateljen så vacker och inspirerande att jag skulle kunna gått i någon timme och bara fotat den. Vi målade och skapade i en väldans fart, tiden bara rann iväg.
Efteråt hann göra ett stop på Nacka Forum och gå på leksaksaffär innan det stängde. Vi är incheckade på det otroligt vackra Hotel J vid Nacka Strand, alldeles vid kajen. Åt middag vid hamnen och strosade sakta tillbaka längs strandpromenaden, kikade på båtar som åkte förbi, Finlandsfärjor och segelbåtar, luftballonger på andra sidan stan och Gröna Lunds höga Gungkarusell skymtade i solnedgången.
En underbar dag och helg med Maya. Mammahjärtat är varmt, väldigt varmt.
Känner mig helt nöjd med vår Gotlandsresa och stugan vid Slite. Varje morgon har jag tagit mig ett dopp i havet, det är nått magiskt med vatten och horisonter. Love it! Nått jag uppskattar mer och mer är måsskri, det är så mycket sommar och frihet i det. Jag tycker måsarna är helt underbara även om de skiter ner badbryggan.
Nu är vi tillbaka hemma på Solduva igen och det är skönt det med. Resan inatt gick galant med tanke på att barnen sov nästan hela tiden, i bilen och på stolar och soffor på båten. Själv snarkade jag enligt Nogge så att jag väckte mig själv. Vi blev stoppade av polispatrull i Sala, Nogge fick blåsa och visa körkortet. Jag fick en känsla av att det vara gudasänt, eftersom jag sov så djupt (ja, förutom när jag vaknade av snarkningarna då) och Nogge troligtvis började dåsa till. Efter snack med den trevlige konstapeln var energin påfylld igen. Bilfärden kunde tryggt ta oss hem.
Livet är gott!
Att varje kväll få gåvan att se ut över denna vy är outstanding! Ni ser själva, det behövs (finns) inga ord. Livet är vackert!
Barnen har fått kompisar, de leker ett helt gäng om kvällarna, myggorna vill också vara med. Izabelle sover som björnen i sitt ide, trygg och lugn varje natt. Mitt hjärta värker av glädje och kärlek – tacksamhet. Vad mer kan jag önska än att få leva mitt liv så som jag lever det. Jag niger och jag tackar.
Jag vill inte önska mer, men ändå ber jag om att få komma tillbaka. Gotland är rogivande och underhållande. Slite Strandby är en oas att återvända till.
Mitt hjärta värker för att jag lever. Jag vill leva mer. Jag vill öppna mig mer för mig själv, för min make, för mina barn, för dig, för havet, för myggorna… det finns mer att upptäcka. Jag känner mig som en passionerad nybörjare och jag vill bara ha mer. Leva mer.
Det är lätt att älska här. Det är lätt att älska.
Som Izabelle sa igår efter Pippi-föreställningen på Kneippbyns Sommarland: Mi älka Pippi!
Äntligen åter på Gotland! Jag har bara varit här en gång förut och det var under fotbolls-VM 1994, så det minnet blev ju givetvis positivt även om jag inte var så förtjust i själva fotbollen men stämning det går jag i gång på.
Vi har hyrt oss en Drömstuga i Slite med beachfront, så nu sitter jag och bloggar och kikar ut över det grånande havet. Izabella har tokdäckat efter nattens resa hit (färjan gick 04.50) och barnen och Nogge är ute och leker. Det känns som att vara på en resort vid Medelhavet. Jag älskar det. Det här är en ’La dolce Vita-anläggning’ med moderna stugor och (i min smak) snygg stil. Tip Top!
Vi har badat i Tofta och jag har haft en egenlunch på det ljuva Leva och botaniserat runt medans familjen åt på McDonalds i Visby. Alla nöjda med maten och valet, och allra mest jag.
Med semesterlivet i sinnet och familjen i fokus kommer jag ta paus några dagar från bloggen och göra mitt allra bästa på att bara vara…
Alla nu staplade på varandra det är det som är livet.
Louise Linder
Sommarpratare P1