Artiklar med etiketten ‘gud’
Fuck* amazing
Det här med skönhet och sinnlighet har alltid varit viktigt för mig förstår jag nu. Jag minns speciella upplevelser som doften av mormors tvål (Fenial tror jag den hette), känslan av rena lakan, vinden i håret när man cyklar hem en ljummen sommarkväll, pussar mot en hästmule, rattvärmen, havsutsikten … vi har alla sådana stunder då vi njuter. Och det gör vi helt rätt i.
För jag är ganska säker på att det är därför vi är här – för att njuta och ha det bra. Hela jordklotet är ett paradis av natur, hav, vattenfall, frukter, människor och djur. Utav hela kosmos verkar jorden vara ”the place to be” med överflöd av skönhet vart ögat än skådar.
Vi lever på en magisk plats.
Vi lever i fantastiska kroppar.
Vi är andliga väsen.
Vi har allt vi behöver.
Allt är uppenbarligen helt fuck* amazing!
Jag har haft förståndet att njuta av mitt hem, min familj, mina vänner. Jag ber gud skänka mig än mer förmåga att njuta av min kropp. Den är fuck* amazing! Jag borde hylla den varje dag, jag vill hylla den varje dag, den är ett mirakel. Den är sinnlig och skönhet och funktion – tre önskningar i ett. Vad mer kan jag önska än förmågan att njuta av den.
Rikta energin
Allt är energi. Egentligen kanske vibrationer och ljus. Och vi skapar genom dessa vibrationer. Det jag gör nu är att jag skapar mig själv ett liv i skönhet. Skapar belåtenhet. Förnöjsamhet. Njutning. Just genom den enkla anledningen att jag fokuserar på det.
Where energy goes, attention flows – manifestation grows.
Jag kan använda energin för min egen skapelseprocess. Det lärde också Anna-Moa mig, att rikta energin, inte bara flumma runt i den.
Vi kan rikta energin till det vi önskar. Om vi är sanna i vår önskan. Jag kunde inte rikta energin till att vara smal, hur jag än försökte, för smal var som du läst tidigare inte min innersta önskan. Däremot går det hur lätt som helst för mig nu när jag riktar energin till skönhet, njutning, belåtenhet. Nemas problemas.
Jag vill leva ett liv i skönhet, that’s it. Jag lever redan ett liv i skönhet, det har tag gjort länge men nu har den sista och viktigaste pusselbiten också fallit på plats – nu känner jag och ser skönheten i mig själv.
Vad vill du skapa i livet?
Stämmer den intentionen med ditt innersta, är önskan sann innerst inne?
Om inte, vänd dig inåt och sök din innersta önskan.
Rikta sen fokus till din önskan var dag, genom tankar, handlingar, känslor.
Och se hur livet börjar manifestera det du fokuserar på.
Älskar man sin kropp
Älskar man sin kropp
tar man hand om sin kropp
Älskar man sin kropp
håller man balansen mellan att äta, träna och vila
Älskar man sin kropp
tar man vara på dess möjligheter och respekterar dess begränsningar
Älskar man sin kropp
är man ödmjukt tacksam över dess mysterium
Älskar man sin kropp
jämför man den inte med andras, utan utgår från sina egna förutsättningar
Älskar man sin kropp
ser man dess skönhet och gläds över den
Älskar man sin kropp
älskar man hela sig själv – ande, själ och kropp
Älskar man sin kropp
kan man sätta gränser och säga stopp
Gud, lär mig älska min kropp.
5 minuters paus
Cajsa Tengblad
Anden är allt
Anden har skapt mitt liv.
Alla de jag känners liv.
Allt liv.
Anden har skapat min kropp.
Anden har gett kroppen liv.
Anden vägleder mig.
Anden är i allt.
Så det finns inget att frukta.
Anden följer mig från denna kropp till nästa skede.
Anden är nästa skede.
Alla skeden.
Anden är allt.
Anden är med mig.
Min vägledning
Min dagliga kontakt med Gud. Den faller sig lättast om kvällen, då allt tystnar och jag sätter mig på min bänk. En bänk där jag kan slå mig till ro med benen i kors, skriva, kontemplera, meditera. Där sitter jag gärna en längre stund om kvällen och om jag behöver så ber jag, annars så mediterar jag mest. Meditera är att lyssna. Jag lyssnar. Och de flesta gånger så hör jag något inom mig som vill skrivas, och jag faller lätt och ansträngningslöst in i mitt skrivande – bara tar emot orden som de kommer. Det är magiskt, och jag känner mig lätt, upprymd och förankrad i samtidigt.
Under det vardagliga livet så är jag uppmärksam på vad som sägs till mig, kommer till mig, visas för mig.
Tex sågade grannen ner sin ståtliga gamla tall i fredags. Och jag såg med förskräckelse och sorg på hur den åldriga skönheten föll till marken gren för gren, tills ingenting återstod. Den har stått där vid tomtgränsen och givit mig stöd och support under alla år och nu var det dags att stå på egna ben kände jag. Och jag läste om Tall i Växternas Språk av Solöga.
Gör alltid bruk av din egen visdom
Visdom: Jag är stolt över allt jag kan. Jag är stolt över min visdom. Jag använder mig av min visdom. Jag låter min visdom berika världen.
Och ett annat exemplen är när jag gått en tid och funderat på en boktitel, den titel jag fann som kändes så passande visade sig ett amerikanskt företag ha copyright på. Så jag förstod att det inte var meningen att jag skulle använda den titeln. Bad Gud om vägledning. Och mindes plötsligt ett mail jag fått av en vän, precis när mina boktitel-tankar börjat. Han skickade mig ett mail med bilder av ett butiksfönster i Italien som han precis passerat med namnet Savita och en annan bild av undertexten – och där i undertexten var min boktitel.
Det gudomliga kommunicerar med oss dagligen, genom allt vi upplever och alla vi möter. Livet blir så spännande och magiskt när vi lär oss uppmärksamma dessa budskap.
Tvivel
Tillit, jisses vad jag får kämpa med det. Och jag har så svårt att förstå varför jag har problem med att välja och vila i tilliten. För som jag skrivit om förut så har jag ju min starka tro på Gud, att någonting stort, makalöst, magnifikt och kärleksfullt råder. Jag upplever att jag dagligen har kontakt med det gudomliga, jag älskar min kontakt med Gud.
Men så ändå så är det nått som tvivlar inom mig, tvivlar på att framtiden kommer ordna sig, tvivlar på om pengarna ska räcka, tvivlar på om nya pengar ska komma in, tvivlar på både freden, hälsan och ålderdomen. Tvivlar på mig själv. Och allt detta tvivel är så dränerande. Och helt idiotiskt, iallafall för mig som innerst inne tror.
Läste något Joyce Meyer hade skrivit, om att oro och tvivel är en synd. Och att hon kommit fram till att hon faktiskt litade mer till sig själv än till Gud. Det var just det som gjorde henne orolig kan jag tänka. Det som gör mig orolig, är att jag försätter så himla mycket makt, hopp och förväntning till mig själv. Som om jag skulle vara den som råder – börjar jag styra, råda och kontrollera.
Allt på grund av min brist på tillit. Jag brister i min tillit till Gud. Och när jag brister, lägger jag hela löningen på mitt eget omdöme och min egen kapacitet. Det är inget klokt val, det skapar börda och tyngd i mitt liv.
Jag mår bäst när jag gör tvärtom, och vilar i min tillit till Gud. Där får jag ro och känner mig harmonisk och glad. I tilliten kan jag njuta av vad dagen giver. Där kan jag fokusera på att bara vara jag och göra vad som behöver göras i stunden, men också lämna de stora frågorna, livsvalen och händelserna i händerna på Gud.
Människan spår och Gud rår, som min kära mor ofta sa.
Grace
Yogan, från början handlade det om fitness och snygg kropp för mig. Madonna körde yoga och det var trendigt, det var därför jag föll in på yogans livsväg då för 15 år sedan. Sedan fick yogan mig på bättre tankar och det blev mindre aerobics över det och mer harmoni. Det blev ett verktyg för stress. Yoga är ovärderlig för att skapa balans, sinnesro och mindfulness till en stressad hjärna. Som en flicka sa efter ett yogapass jag haft med Mayas fotbollslag, ”Min hjärna slutade tänka”. Kan kanske inte förklaras bättre än så.
Så genom fitness och stress så landar jag i essensen av varför jag yogar. För mig är yoga Grace. En nåd. Med yogan så öppnar sig en kanal av gudomlig energi (ljus, kärlek, vibration … ) och jag vet inte om det är Gud eller min själ (kanske same same) och för mig känns det som grace. I love it!
Yogan får mig i ett tillstånd av grace, när jag är i grace så är jag lugn, harmonisk, glad, tillfreds, öppen och i full tillit till Livet. Där flyter jag med utan motstånd och utan rädsla och bara njuter av livet. Allt känns lätt och ansträningslöst. Dörrar öppnas. Dörrar stängs. Allt känns rätt. Jag hör min själs önskan. Jag följer min själs önskan. Jag förstår att livet är gott och vill mig väl. Jag förstår att jag är god och jag vill mig själv väl.
Att förmedla grace är min intention med yogan.
Intentioner
Använder du dig av intentioner? Tydliga intentioner med vad du vill med ditt arbete, din hälsa, familj, ekonomi, semester etc, eller driver du bara omkring och låter dig svepas med eller kanske än värre stagnera.
Att sätta ut en tydlig intention, är att ta ut riktningen, att sikta. När vi ser målet kan vi rikta den gudomliga energin. Det gudomliga vill hjälpa oss, energin är här – redo till vår tjänst. Vi behöver bara tala om vart vi ska, och allra helst varför vi vill dit och hur vi vill må.
Tex om du har intentionen mer pengar, så är det en svag intention, för den innehåller egentligen ingenting. Fundera hellre på varför du vill ha mer pengar, ska du betala av lånen, gå ner i arbetstid, ska du ut och resa, renovera …
För min egen del så ber jag om välstånd, för mig betyder välstånd att vara hemma mycket med barnen, vara en närvarande mamma (Snigelmamma), ha råd att tillbringa semestrar med familjen, äta ute på restaurang, köra en skön och snygg bil, förverkliga mina jobbdrömmar, ha tid till mina vänner … Så jag ber om välstånd och jag mässar ofta mantrat Jag lever det liv jag vill leva – jag lever La dolce vita.
När du sätter intentioner så är det viktigt att du är sann emot dig själv och ärlig med vad du vill. Först då kan du sätta en tydlig intention och det är just när du bringat klarhet med vad du vill som det magiska sker – det gudomliga griper in.
Visa mig vägen
Jisses, vad jag mår bra när jag är i tillståndet – visa mig vägen. Att vara lugn, lite avvaktande och frågande inför nästa vägval är så klokt. Låta vägen visa sig. Och när den gör det, börja gå … i tillit.
Mitt sinne vill redan nu fråga vad som sker i höst, men jag talar mig själv tillrätta med att även det kommer visa sig. Bara jag är lyhörd och sedan när det är dags villig. Just nu står sommaren inför dörren, och jag vet att jag blivit visad att njuta av den så gott jag förmår.
Be om hjälp
Jag är himla dålig på att be om hjälp. Biter ihop och försöker klara saken själv, eller säckar ihop och ger upp – hellre än att fråga någon om jag kan få hjälp.
Och även fast jag har min tro på Gud och upplever att vi har en daglig kommunikation så ber jag sällan Gud om hjälp. De få gånger jag ber om hjälp är när jag fallit ner i en djup kris några dygn, eller någon vecka och helt enkelt inte orkar nå mer, då brukar jag bokstavligen falla ner på knä, knäppa mina händer och be om hjälp. Och hjälpen kommer givetvis, ibland skiftar måendet och omständigheterna som i ett trollslag.
Och så kan jag be om hjälp om sådana där oviktiga saker som en ledig parkeringsplats eller att bli vägledd till snabbaste kassan på Ica.
Men annars i mitt vardagliga liv så är jag lika usel på att be mina vänner om hjälp som att be Gud om hjälp. Det är som om jag inte vill ”förbruka upp” relationen, vara till besvär och verka utnyttjande.
Och även om min egentliga övertygelse är att jag kan använda Gud hur ofta jag vill och till vad jag vill (iaf om ingen annan far illa om mina önskningar) och att jag kan skapa mig en ännu mer givANDE Gud om jag så önskar – så får jag inte till det.
Jag törs inte be. Vågar inte fråga. Verkar som jag har en övertygelse om att få nej, ”Nej, det är du inte värd” eller ”Du får vänta”.
Så nu ska jag sätta mig och träna, jag ska be och be, om hjälp inom både karriär, hem, kropp och familj. Jag ska till och med be och hjälp att bli en fettbra ryttare. Träning ger färdighet och det känns som vaste om jag nu sitter här med all min tro och inte använder den.