Artiklar med etiketten ‘Lyssna’

Vad är din längtan?

Vilka delar av dig har du underminerat, förhalat eller förträngt? Vad i dig längtar efter att komma till uttryck, synas … leva?

När vi är sanna emot oss själva, gör en noggrann rannsakan över vem vi är och vad vi längtar efter, så kan vi se delar av oss själva som är dolda, drömmar som är åsidosatta och kanske höra en inre röst som kallar.

Jag har valt att vara främst mamma de senaste åren, mamma och yogalärare. Jag har ägnat tid och närvaro till min familj, år och engagemang jag aldrig någonsin kommer ångra att jag investerat i. Jag har förvaltat min roll som mamma oerhört bra och jag kommer fortsätta förvalta henne – men i takt med att barnen blir äldre så öppnas det upp för mer tid. Mer tid och mer energi. Och jag frågar mig, vart vill denna energi flöda? Vad vill den skapa? Hur vill den leva?

Och eftersom jag arbetat oerhört mycket och djupt med mig själv under massor av år nu så har jag väldigt bra koll på vem jag är och vad jag längtar efter – vad som vill växa i mitt liv. Och det jag längtar efter är att skapa mer skönhet i mitt liv, skapa, njuta, leva i mer sinnlighet. Det är min önskan, ett liv i skönhet.

Och en annan del av mig är min inre business woman, hon är en sann entreprenör och hon längtar efter att höja ribban rejält. Hon älskar kommers, affärer, möten, kavajer, klackar, sälj och marknadsföring.

Så jag råder dig att ägna en stund åt att kontemplera, meditera, tänka och skriva för att ta reda på vem du är och vart din längtan kallar dig. Det är tid nu att vara dem vi är ämnade att vara, följa våra drömmar och leva det liv vi vill leva. Och att våga!

Att jag förhalat mig själv handlar främst om att jag inte vågat bejaka min längtan efter skönhet och business, för jag har tänkt att det är inte så andligt, det räddar inte världen och vad ska andra tycka om mig, tänk om jag uppfattas som ytlig.

Men sanningen är att det andligaste vi kan välja och vara – är oss själva.

 

Min vägledning

Min dagliga kontakt med Gud. Den faller sig lättast om kvällen, då allt tystnar och jag sätter mig på min bänk. En bänk där jag kan slå mig till ro med benen i kors, skriva, kontemplera, meditera. Där sitter jag gärna en längre stund om kvällen och om jag behöver så ber jag, annars så mediterar jag mest. Meditera är att lyssna. Jag lyssnar. Och de flesta gånger så hör jag något inom mig som vill skrivas, och jag faller lätt och ansträngningslöst in i mitt skrivande – bara tar emot orden som de kommer. Det är magiskt, och jag känner mig lätt, upprymd och förankrad i samtidigt.

Under det vardagliga livet så är jag uppmärksam på vad som sägs till mig, kommer till mig, visas för mig.

Tex sågade grannen ner sin ståtliga gamla tall i fredags. Och jag såg med förskräckelse och sorg på hur den åldriga skönheten föll till marken gren för gren, tills ingenting återstod. Den har stått där vid tomtgränsen och givit mig stöd och support under alla år och nu var det dags att stå på egna ben kände jag. Och jag läste om Tall i Växternas Språk av Solöga.

Gör alltid bruk av din egen visdom
Visdom: Jag är stolt över allt jag kan. Jag är stolt över min visdom. Jag använder mig av min visdom. Jag låter min visdom berika världen.

Och ett annat exemplen är när jag gått en tid och funderat på en boktitel, den titel jag fann som kändes så passande visade sig ett amerikanskt företag ha copyright på. Så jag förstod att det inte var meningen att jag skulle använda den titeln. Bad Gud om vägledning. Och mindes plötsligt ett mail jag fått av en vän, precis när mina boktitel-tankar börjat. Han skickade mig ett mail med bilder av ett butiksfönster i Italien som han precis passerat med namnet Savita och en annan bild av undertexten – och där i undertexten var min boktitel.

Det gudomliga kommunicerar med oss dagligen, genom allt vi upplever och alla vi möter. Livet blir så spännande och magiskt när vi lär oss uppmärksamma dessa budskap.

 

Min lördag

Sitter här en lördagkväll med en alkoholfri öl och ser på dokumentären om Swedish House Mafia medans jag väntar in Oscar som hänger hos kompisar och ser Champions League-finalen. Tjejerna har redan somnat in efter en intensiv dag. Jag får gåshud av filmen och minnena väcks av en novemberkväll i extas – Blissful moment!

my father said
Don’t you worry, don’t you worry child
See heaven’s got a plan for you

Dagen har varit sprängfylld med roliga utomhusaktiviteter, fotboll, klassträff och bad… vi har verkligen fått känna på högsommarvärmen och även ett dundrande åskoväder in på knutarna – älskar den här årstiden!

Årets första dopp…

Första doppet

Med tanke på father… känner att jag saknar våra konversationer, de mellan mig och Gud. Det sägs ju att be är att tala med Gud och att meditera är att lyssna till Gud. Jag talar till honom varje dag men jag har inte stillat mig tillräckligt ofta den sista tiden för att lyssna. Längtar efter visdomen i det tysta, insikterna i det stilla rummet inom mig. Lovar mig själv att lyssna innerligt… och mycket snart.

 

Lyssna till barnen

I höstas när vi var på semester i solen och skulle ha det mysigt och skönt tillsammans. Så började semestern med att jag och Oscar hamnade i gräl flera gånger per dag. Det var givetvis påfrestande för oss båda. Och det kändes verkligen som vi triggade igång varandras sämre sidor – snacka om spegelbild!

En kväll efter minidisco började vi gräla igen. Vi var båda trötta och grälet slutade i gråt för oss båda. Oscar låg i sängen och grät. Jag kände mig totalt misslyckad som mamma. Misslyckad eftersom jag inte kunde hantera mina känslor. Och misslyckad eftersom jag inte hittade någon lösning att nå fram till honom. Misslyckad eftersom mitt barn var ledset.

Jag gick och la mig brevid honom, han låg med ryggen till. Jag grät och sa att jag älskar honom och vill att vi skall vara snälla mot varandra och ha roligt tillsammans. Och så frågade jag vad han vill att jag skall göra för att han skall må bra.

Jag vill att du skall lyssna på mig, sa han.

Lyssna till barnen

Den kvällen, det samtalet var jätteviktigt för vår relation. Och nu ser jag att det samtalet har gjort att vi är mycket närmare varandra än tidigare. Vi gosar och myser mer. Lillasyster Maya försöker reta Oscar och säger att han är en mammagris, men retningen når liksom inte fram. Han är en stolt mammagris!

En fråga – fick ett ärligt svar – som gav den självklara lösningen, dvs närvaro och lyssnade.

 

Sök innehåll