Artiklar med etiketten ‘Oneness University’
Känner mig fri
Det har hänt så mycket med mig sedan första resan till Oneness University i Indien i okt/nov (2012). Jag minns mitt forna jag, det är inte mycket av det som är kvar nu. Jag är givetvis densamma men förr var jag klädd i så många rädslor, präglingar och ’issues’. De dunstar liksom av och jag märker det inte förrens jag utsätts för något som jag vet förr skulle fått dem att dra igång för fullt och nu bara kan iaktta att det inte händer något. Rädslorna får liksom inte grepp mer än som någon flyktig tanke som tycks fara förbi på avstånd. Präglingarna kan jag visst märka av, känna och uppleva men helt utan lidande. Jag lider inte nå mer. Det finns ingen smärta där, bara prägling. Det kanske inte är så vackert att beskåda alla gånger, det som tycks dra igång i det inre men faktum är att när det inte finns någon (där inne) som bedömer mig som bra eller dålig (god eller ond) så blir allt bara upplevelser som passerar förbi. Inget hålls kvar och det som verkar stanna till får stanna och vara tills det släpper taget av sig självt och ger sig av. Jag behöver inte lägga mig i vad som försiggår nå längre, jag kan betrakta och iaktta utan att behöva kontrollera, försvara, fly, bekämpa – jag har upptäckt någon sorts förmåga av att låta det vara och det är så oerhört trivsamt och energisparande. Det är frihet.
Friheten ligger just i vetskapen att jag inte kan förändra ett endaste dugg. Jag har ingen som helst kontroll över mig själv, dig, livet och hur det formas och det är just det som är självaste friheten. Friheten ger mig full rättighet att ”bara” leva, ta emot det som vill ges till mig, det som händer inom mig och bara uppleva det. I nästa sekund ändras det och något nytt träder in. Och förmåga att vara närvarande just i stunden, att verkligen leva, den förmågan väcks naturligt och automatiskt när jag släpper taget om allt jag tidigare hållit fast mig i, kontroll, struktur, löften, minnen dvs rädslor.
Jag behöver egentligen inte påminna mig om att leva. Jag kan endast påminna mig om att släppa taget och ta emot det som det är – oavsett om vad det är och hur det ges till mig. Jag kapitulerar inför livet självt (källan, Gud, Universum), och med detsamma är jag fri.
We are all one
Funderar på om Jim Carrey varit på Oneness University, skulle inte förvåna mig… efter att ha hört honom här.
Awakening experience
För er som är intresserade av min livsresa den senaste tid, mitt möte med Oneness och vill veta mer om Oneness, OM (Oneness Meditation), Oneness Blessings (deeksha), Oneness University i Indien och Uppvaknandet som sker nu över hela världen vill jag rekommendera detta klipp med Juila Desmond.
Jag upplevde mitt eget skifte i november 2012 och blev kort därefter bekräftad uppvaknad från Oneness University. Uppvaknandet sker alltså över hela världen och är inte beroende av vare sig tro, andliga studier eller resor till Indien. Uppvaknandet är ett skifte som sker inom människan och försätter denna i full kontakt med själen, the divine, det kan ske till vem som helst och var som helst. 2035 beräknas hela världens befolkning ha nått Uppvaknandet.
Deepeningkursen i Indien
Sinnesro, frid och ett inre leende har fyllt mig under mina 14 dagar deepeningkurs på Oneness University i Indien. Jag är så oerhört tacksam att jag funnit Oneness, att jag givits möjligheten att åka till Universitetet två gånger inom bara 5 månader, att min fantastiska livskamrat och vän Nogge stödjer mig så totalt och tar tjänstledigt under mina resor och är hemma heltid med barnen. Livet är gott, det är magiskt och tackvare Oneness har jag äntligen förstått att se det och framför allt att hur att leva det. Leva utan lidande, smärtor, rädslor, stress och villfarelser (alltså leva genom sinnet) och istället leva fullt ut med själen (det gudomliga, the divine within… vad vi nu vill kalla den eviga livsenergin) och det är då, när vi möter det gudomliga inom som det en dag svänger om – livet ses ur en annan synvinkel, livet ses som det är, som det visar sig i stunden. Det är så enkelt och det är så magiskt och ändå har vi människor trasslat in oss i illusionen av vad vårt sinne hela tiden matar oss med, repetetiva minnen från förr eller en otröstlig längtan till framtiden. Att leva med hjärta/själ är att leva i stunden. Jag vet att det är en uttjatad sägelse men det är sant, det blir så himla uttjatat och urvattnat eftersom vi aldrig lyckas med det. Vi får liksom inte till det, jag fick i alla fall inte till det innan jag kom i kontakt med Oneness. Jag behövde deras oerhört pedagogiska lektioner, meditationerna, processerna och jag behövde framför allt se mig själv maktlös att ta mig dit själv (alltså genom sinnet) och be om hjälp. Be min gudomlighet inom (hjärta, själ, divine, Gud) att ta mig dit.
Nu är jag där och jag vet att jag skrivit det förut men jag vill gärna skriva det igen, sökandet är över. Jag är hemma. Jag har inget tomrum kvar. Det finns inget gnagande inom mig som är otröstligt och gapar efter mer. Det är fullt. Eller så är det helt tomt. Det är fridfullt i alla fall vill jag lova. Jag är så totalt tillfreds med stunden. Med det som är.
Givetvis vill jag dock tillbaka till Indien. Givetvis. Det jag menar med att sökandet är över är att tomrummet är borta, det behöver inte fyllas med socker, mat, shoppning, kaffe, andligt sökande… what ever nå mer. Jag vet vad jag sökte och jag har funnit det. Jag sökte mig själv. Men eftersom jag var så fullkomligt identifierad med sinnets identitet så förstod jag inte vad jag sökte, jag tyckte jag hade allt, ändå ville jag ha mer och ju mer jag fyllde på desto mer smärta fick jag utstå. Det är som att springa som en galen hund och jaga sin egen svans. Jakten tar aldrig slut. Men det tog slut, när jag slutade se mig som en hund med en svans och istället började se mig själv som full av energi, livsenergi, att jag liksom du, liksom träden, fåglarna, gräset, planeterna är ett. Själen är evig och den genomsyrar oss alla. Eller sanningen är att den är oss alla. Och när den poletten dimper ner, på riktigt, då blir livet inte detsamma nå mer även om det är exakt som förut som det alltid varit.
Vilken (inre)resa!
Så innerligt tacksam för min resa till Indien och Oneness University…
Nästa awakeningkurs
6-7 april kommer nästa Oneness Awakening att vara, den här gången vid den läkande källan vid Sätra Brunn. Jag är då hemkommen efter två veckor deepeningkurs på Oneness University och är säker på att jag har än mer kunskap och närvaro att dela med mig av. Har du frågor eller funderingar kring kursen så kan Gunilla Persson besvara dessa medans jag är i Indien. Hon har deltagit på Oneness Awakeningkursen i december och är initierad Deekshagivare, hon berättar gärna om sin upplevelse av Oneness Blessing och den nya tiden.
Gunilla Persson mobil: 076-204 61 15 mail: gunilla.p@gmail.com
Efter den 8 mars är jag tillbaka och kan nås för frågor och anmälan: 070-559 29 50 mail:mail@sofianorgren.se
För mer information om kursen kan du läsa här.
Gammal skåpmat
Inser att jag inte har så mycket vettigt att dela här på bloggen just nu, samlar fokus till packningen med allt vad det innebär, har fortfarande lite fix kvar inför resan till Oneness University. Det pirrar skönt i magen när jag tänker på det… både med glädje att återvända och fördjupa min inre resa men också lite pirr att lämna familjen såklart, att vara utan barnen så länge (16 dgr).
Mitt gamla mönster (prägling) säger att mammor är hemma, åtminstone tills barnen flyttat hemifrån av sig själva. Sen om inte man behövs så intensivt så kan man säkert göra lite kortare resor då fast allra helst ska man stå standby ifall uti även när de blivit vuxna.
Jisses, jag skrattar nu åt min illusion. Herrejösses vad den präglingen har format mig, tack och lov att jag nu genomskådat eländet. Jag kan inte förändra det, det är gamla tankemönster som mal och mal. Jag bara vet nu (har alltid vetat i mitt hjärta) att de tankarna inte är sanna. De är inte ens mina. Vi är inte våra tankar. Vi är bortom dessa. Vi kan välja om vi vill falla till föga för dem eller bara betrakta dem eller så kan man göra som jag, låta dem surra och ta med dem på resan till Indien ihopp om att vi skiljs åt där. Men det är inget jag kan göra nått åt. De är kvar så länge de vill surra på. Jag tänker åtminstone njuta av mitt liv ändå och låta det formas av annat än gammal skåpmat som jag ätit mig mätt på.
Poncho
Kolla in min gudomliga Poncho som Ulrika (u.divine) har stickat mig. Jag fick en ljusrosa av henne i födelsedagspresent förra året och eftersom den används flitigt varje dag så gjorde jag en beställning av en (egentligen två) till. Givetvis en vit, en Oneness-poncho som jag ska ta med mig till Oneness University och lägga om axlarna då det kan bli lite (airkondition)kyligt i templet och meditationssalen.
Ponchon bär även band med budskap som Ulrika kanaliserat till mig
I am who I am that is that – Oneness
Golden Oppertunity – Important doors are opening for you
Deepening
Flödet jag känner nu idag efter att imorse tryckt skicka på min ansökan till Deepeningkurs i Indien är fantastiskt. Beslutet i sig öppnade upp ett underbart livsflöde i hela min kropp, jag ler, jag sjunger, jag trallar fram.
Nu svänger det igen, som Ewa Fröling sa. Några timmar senare återvände mailet från Oneness University med svaret att jag var godkänd och välkommen.
Nog för att jag visste redan när jag kom från Trainerkursen där i november att jag skulle återvända, och sa faktiskt även då att jag troligtvis åker tillbaka i februari. Kände det på mig, det är ju så själen talar genom känsla och intuition, förnuftet är liksom inte med. Jag gillar inte att var förnuftig, det är så tråkigt, been there, done that. Däremot har jag varit dålig på att släppa loss, släppa taget och kasta mig ut. Jag blir bättre och bättre för varje år måste jag säga. Nu börjar jag känna mig riktigt frigjord och fri. Jag känner livet i mig och är det något jag vill efterskänka till mina barn så är det livsglädje och tillit. Nu börjar jag få rejält påslag med den saken så jag är säker på att de smittas de med.
Lugn i hjärtat
Sinnet vill gärna för livliga diskussioner om framtiden.
Åka tillbaka till Indien? När? Var? Deepening? Sunyogi? Arrangera retreat? ????
Annan inre resa? Meditation? Retreat? ????
Vara hemma? Jobba? Dela? Vad? När? Hur? Vem? ????
Åh, tänk vad tröttsamt att vara i det där surret, huuu! Jag lämnar över det till chauffören (min själ) att visa mig vart jag ska och vad att uppleva. Just nu är jag här hemma och allt är som det ska. Allt är bra. Jag vilar i att varje sekund är omhändertagen och dit jag ska dit blir jag förd eller i allafall tydligt visad vägen. I närvaron av själen finner jag svaren – de kommer till mig när tid är kommen. Jag lutar mig tillbaks och vilar i nuet, umgås med dem jag har omkring mig inklusive mycket med mig själv.
Jag tackar för förståndet att särskilja tjattret i sinnet från lugnet i hjärtat, jag är i hjärtat (själen), det är så livgivande, samtidigt är det så fridfullt och vilsamt.
