Artiklar med etiketten ‘Oneness University’
India here I come
Bubblar och spritter i mig av lycka, äntligen får jag återvända till Indien igen! Idag skickade jag in min ansökan till TrainerCourse på Oneness University och nu har precis Nogge hjälpt mig att boka flygbiljetter. Den 23 oktober åker jag för att gå de 10 dagarna… bara Visumet kvar, sedan är alla formaliteterna avklarade – wiiiiooooo!!!!
Om Shanti
Tills vi ses igen…
Det finns liksom inte tillräckligt med ord att beskriva vad vi upplever en sådan här retreathelg. Det är så djupt, kärleksfullt och innerligt. Vi är så nära och vi är så lika. Det är tryggt och det är vackert. Jag tror ärligt talat jag inte ens kan beskriva vad som sker, för jag tror inte jag har mer än en susning vad som vi öppnar upp oss för. Vi möter oss själva och det gudomliga i oss och när cirkeln slöts innan hemfärd så såg jag det i allas ögon – det glittrade ♥
Jag vill också skänka ett extra tack till Lena som så kärleksfullt bekräftar dessa retreater till mig och ber om fler och Ylva som alltid avslutar den retreat vi nyss haft med att skänka mig datum för nästa och givetvis direkt bokar in sig. Jag ler och värms inombords eftersom allt är omhändertaget. Så inom kort kommer information om nästa retreat som efter klokaste huvud (läs: Ylvas) är planerad till januari.
Och så vill jag skicka en varm kram till Lena som hade med sig en gåva till mig, ett kort från då jag var barn. Våra föräldrar umgicks och hon fann denna bild i ett album. Lena har faktiskt bott ett år i Chennai (Indien), dit jag kommer att flyga för att gå Trainer-kursen på Oneness University för att bland annat möta mitt inre barn – livet är fyllt av tecken och gåvor. Vi bär dem alla med oss och sprider dem till varann. Sååå tacksam för att minnena från min barndom redan nu börjat att kärleksfullt bubbla upp. Jag stannar och möter…
Inte ens choklad…
Fylld ännu av gårdagen som jag avslutade med dubbla yogapass (Inget att rekommendera även om det är ljuvligt. Ett företag hade delat in sig i två grupper), meditation, Deeksha, som jag även gav på distans, Hollywoodfruarna och efter det fylld med energi och en kopp kaffe satte vi oss (jag & Nogge) och letade flygbiljetter till Chennai Indien – iiijiiiJaahoooooo!
Mitt liv är så spännande, kanske inte ser så makalöst äventyrligt ut när jag lever mest hemma inrutat med tider för barnens trygghet och Izabelles förankring men det är en sådan gudomlig inre resa att jag hissnar av tacksamhet. Shopping, alkohol, socker, sex.. inte ens kaffe och choklad kan fylla mig så som närvaron i mitt inre och närvaron med livet just nu. Energierna är starka och de är magiska, det är 2012 och jag känner det så väl. Den nya tiden är här – enjoy it som Inkaprästen sa.
Själafärd
Jisses, när jag tänker på det så är det lite svindlande att jag ska bege mig ensam till Indien ännu en gång. Men på något vis är ändå känslan av svindel borta (iallafall för stunden), det är som att min höjdrädsla är bortflugen. Wow!
Jag känner mer ett pirr och en längtan, en oerhörd förväntan på att resan blir fin, magisk och vacker. Mitt livsresa tänker jag, men det är det inte, jag får en känsla av att jag kommer göra många livsresor framöver så att sätta fingret på att den här är den är inte sant. De är alla resor (geografiska och inre) på min livsväg – hela livet är en underbar och magisk själafärd.
Jag fångar upp mitt pirr i magen med en bön, ber om att allt är omhändertaget och allt är välsignat. Både för mig som reser iväg men också för min familj och barnen som är kvar hemma. Jag ber att det blir en inre kärleksfull process för oss alla.
OM Shanti
Blessed
Försäkra dig om att det finns ett problem i första hand innan du arbetar hårt för att lösa det.
Sri AmmaBhagavan
Be mästaren
Oj vilken dag jag upplevt. Inte mycket blev som jag planerat men säkerligen blev allt som det skulle. Det hopade sig (oros)moln från olika håll och jag tappade lite skärpa i sökandet efter solen. Men efter regn kommer solsken och nu är jag på rätt kurs igen. Tror jag…
Spelar väl ingen roll vart jag hamnar så länge jag följer ljuset, tänker jag.
På tal om moln så mötte jag otroligt mycket rädsla igår inför min kommande Indienresa. Mitt ego skrek i högan sky. Det jämrade, offrade och skamade mig från alla håll. Jag fångades för en stund i dess klor men tack vare nära vänner så kunde jag se bortom illusionen och finna kontakt med min inre sanning igen. Jag vet att jag ska åka. Jag åker i tillit. Jag åker för att möta mig själv och kärleken i mitt inre och kärleken till livet. Jag kommer sannerligen att få utmana fler rädda påhopp från egot, men så är det, det är egot jag vill be-mästra. Be mästaren inom mig att framträda. Låta kärleken segra. Där jag lägger min uppmärksamhet det växer. Jag väljer att se solen bortom molnen. Jag behöver aldrig tvivla, jag bara vet att den finns där.
Oneness University
Det pirrar i magen när jag tänker på det… nu äntligen har jag bestämt mig för att åka till Oneness University i Indien för att gå Trainerutbildning. Om jag får en plats så åker jag redan i oktober, iiioooooo! Det är mycket i mitt liv som för mig närmare Oneness, jag följer mitt inre och tar emot guidningen jag får från universum.
