Artiklar med etiketten ‘Ordspråk’
Let go
When I let go of what I am
I become what I might be.
Lao Tzu
Teach
The only way to have peace
is to teach peace.
Zen Quote
What I want
I used to spend so much time reacting and responding to everyone else that my life had no direction. Other people’s lives, problems, and wants set the course for my life. Once I realized it was okay for me to think about and identify what I wanted, remarkable things began to take place in my life.
Melody Beattie
You!
Walkt the path
No one saves us but ourselves.
No one can and no one may.
We ourselves must walk the path.
Buddha
Be you
Själ, som i passion…
Du kan inte jobba med något annat än det ditt hjärta brinner för. Det vet du redan vid det här laget. Det enda du egentligen undrar över är hur kommer det att gå, vart ska det (passionen, lusten och glädjen) ta vägen med mig. Men se, det är det du kommer få se. Du ska bara fylla dig i varje stund och varje arbetsuppgift med just passion, lust och glädje och det är din motor och styrning – genom dessa finner du vägen. Inte förr. Och inte på annat sätt. Det blir stopp i maskineriet om du tar andra vägar, du blir helt enkelt sjuk. Sjuk eller bitter… eller både och.
Det är ingen destination att finna, förstå det! Det är en resa. Resan är passionen och glädjen, följ den. Du skulle väl sällan komma på dig med att boka en resa till en destination du inte vill upptäcka eller som du inte tror dig komma att njuta av, eller hur. Samma här, välj bara sådana vägar, sysselsättningar, arbeten, uppgifter som håller intresset vaket i dig. Inget annat. Bara det som ger Dig något. Och nu menar jag inte lön, karriärssteg eller status, jag menar det som fyller ditt inre med något. Det som expanderar din själ.
Savita
Ny kraft
… men de som litar till Herren får ny kraft, de får vingar som örnar.
Jes 40:31
Inspired
No matter what life’s work you’re involved in,
if you are inspired, you’re on the right soul path.
James Van Praagh
Visa mig vägen
Det här är min visa-mig-vägen-pose som jag ofta ställer mig i, med armarna uppsträckta mot skyn så kapitulerar jag inför att jag inte har en aning om någonting och behöver vägledning. Jag ber om hjälp.
Jag ser nu att på bilden så ligger skuggan rakt över vägen, i total och fridfull surrender. Kör över mig. Krascha mig. Skala av mig. Klä av mig. Låt mig börja om på nytt. Adjö med det gamla. Välkomna det nya. I full tillit till att det nya gror när det gamla dör. Livet föder sig själv på nytt. Och har så alltid gjort. Det är livets magi. Jag behöver inte hålla kvar någonting. Jag bör inte hålla någonting i händer, istället vara mottaglig för det som ges till mig.
Det är så fridfullt att vandra utan bagage som tynger och skaver. Det är svårt att ta beslutet att ställa ner det man bär, men när beslutet väl är taget så är det lätt, ryggsäcken glider av, ryggen svalkas, andas, benen blir lätta… som på barn. Sinnet blir fritt, nyfiket, uppmärksamt… vad väntar runt nästa hörn? Vart är jag på väg? Vad ska ske nu? oiiiii vilken spänning, tänk att bara få vara som ett barn och ta emot livet – som det vill forma sig. Som det vill ges till mig. I full iver över att allt som ges är gott nog, det bästa – allt är gott, allt är bra, bättre än bra.
Tack Livet!
Tack!