Artiklar med etiketten ‘Själen’
Själslig närvaro
Jag vill stärka min kontakt med dig. Hur gör jag? Hur känner jag dig? Hur vet jag att du verkligen är här?
Du vet ju redan att du inte behöver göra någonting alls för att uppleva närvaron av mig. Jag är alltid här med dig. När du inte upplever det beror det på att du själv valt att avstå från att vara med mig, du har dragit dig undan. Liksom vänt dig bort. Vill inte se att vi är sammanvävda, vi är ett.
Du behöver inte göra någonting. Låt allt vara som det är, även sinnet och ta ett andetag, luta dig tillbaka inom dig själv. Bakom dig själv. Upplev närvaron – den är jag. Den är du.
Hur vet du att jag egentligen är här. Eftersom du lever. Eftersom just nu är liv fyllt i denna kropp. Hur skulle jag kunna vara någon annanstans än just i dig och allt annat levande. Själva livet det är jag. När du verkligen förstår att jag är livet självt försvinner allt annat, rädsla, ångest, förvirring – kvar blir bara glädjen över att du är jag. Kvar blir glädjen att leva. Själva livet det är jag. Glöm aldrig det. Och när du mår dåligt, försök påminn dig om att det är just det du har glömt. Att livet som pulserar i dig är jag. Är det gudomliga inom. Är själen. Är det eviga. Är det som förenar alla. Livet är det som förenar. Det gudomliga är liv. Det är evigt. Och det är i inom alla – livet är evigt.
Själslig låga
Är du medveten om hur du höjer din själsliga låga? Hur du ökar närvaron med din själ. Jag vet att jag når högre kontakt med själen ju mer medvetenhet jag har i kroppen, yoga, andningsövningar, mindfulness, massage (taktil, soft och skön sådan) osv får mig att känna själen – i kroppen.
Jag upplever också att viss kost förstärker min själsliga låga, precis som meditation, deeksha, soulwalk (mina walk&talktoGod-promenader) och god sömn.
Allt handlar ju om energi. Så det hjälper för mig att fråga mig; kommer det här att höja eller sänka min (livs)energi? Vissa relationer, samtal, ämnen sänker min själsliga låga, inte för att de i sig släcker den utan för att jag i dessa stunder förlorar kontakten med det som är sant, lätt och gudomligt i mig.
Ibland kan det räcka med en medvetenhet om att jag mister upplevelsen med närvaron av min själ, för att få kontakten att återuppta och bli stark och ljus igen.
Jag vet att vi är kropp, sinne och själ. Att ett jordeliv är paketerat i en kropp och med ett aktivt sinne är det ganska svårt att glömma men däremot är det lättare att tappa greppet om kontakten med själen. Jag tror vi är många som saknar den närvaron i våra liv lite titt som tätt. Min högsta önskan är att integrera mer av själen i kroppen, i mina tankar och i mitt liv.
Att jag som person mår mycket bättre ju mer av min själsliga låga som lyser det vet jag, och jag tror också att själen uppskattar att få ta del mer av mitt jordeliv – det är ju trots allt därför den är här… i mig – för att leva.
Om själen
Jag fullkomligt älskar det här samtalet ifrån Malous Salong om själen. Så stort och svindlande. Jag själv är helt säker på att själen är inom oss alla, för mig är det själva L I V E T i oss. Och det är tydligt att det liv som lämnade mamma när hon dog finns kvar. För jag kan fortfarande förnimma henne, uppleva henne och fängslas av henne, precis så som Gustaf Norén beskriver musik – det osynliga som berör. Och ibland känner jag själen när jag skriver, det är som att den skriver åt mig – ger mig orden på pappret. Och jag känner själen när jag yogar, mediterar och får deeksha. Själen, alltså livet i mig kan vara litet och förtryckt men den kan också expandera och leva fritt. Precis så mycket som jag tillåter den att få vara i mitt liv, inte bara inom mig utan genom mig och runt omkring mig.
Själen finns inom oss alla, det är min starka övertygelse. Den finns också i allt, allt är besjälat. Och själen är god, det ljusa och kärleksfulla inom oss. Det som förenar. Själen vet inga gränser, känner inga rädslor, den dömer inte – den ser det perfekta i det unika hos oss alla.
Själen är i det lilla och det stora, mikro och makro, yin och yang. Själen är i allt skapat. I allt skapande, skap – ande. Anden i det skapade. Något/någon har skapat oss och försett oss med kropp, sinne, själ (ande) – alltså liv. Kropparna må vara åtskilda, sinnet verka personligt men själen förenar oss alla – den är det eviga livet i Dig och mig och mamma.
Det är mina tankar om själen, här kan du lyssna till Gustaf Norén och Kjell A. Nordström när de beskriver själen och rädsla hos Malou efter tio.
Min hälsa
Hälsan tar ett kvantsprång, jag känner att det spirar liv i mina celler och att intentionen, ambitionen, motivationen, passionen och nyfikenheten är stor. Det här är bra. Och jag kommer att må än bättre. Jag känner mig vackrare var morgon. Jag ser livet i mig. Det är fantastiskt. Det känns rätt… och lätt.
Jag har provat mig fram, förr om året var det LCHF men så kände att jag kroppen inte mådde bra av så mycket fett och ägg. Det kändes fel att äta så stora mängder och i synnerhet av mjölkprodukter. Jag sökte vidare… och det jag landat i efter många turer fram och tillbaka är det budskapet min kropp gav mig för många år sedan, detox och levande föda. Där är jag nu. Inte alla dagar ännu, men väldigt många, så äter jag naturlig detox dvs inget kött, fisk, ägg, mjölkprodukter, socker, mjöl, kaffe, alkohol. Det naturliga är kvar, det som växer. Ett tag kikade jag på 801010, där man äter otroliga mängder frukt (och grönt), enbart en tiondel fett och en tiondel protein. Det kändes inte heller rätt för mig, även om jag ser frukten som en gåva från Gud, men jag känner än så länge att min kropp vill ha varm mat, en eller två gånger per dag… åtminstone är det så nu. Givetvis med fokus på det basiska i födan.
Men mot levande föda är jag helt klart på väg. Det har jag vetat länge, men sett som en total omöjlighet, med tanke på mina tidigare kostvanor där jag ätit mycket och glatt och allt – vissa gånger ätit som en man. Jag var också helt uppslukad av mina begär som socker och kaffe. Men dessa har mirakulöst försvunnit längs vägen. Kaffet är ju som jag nämnt tidigare borta helt sedan i september. Sockret trillar jag medvetet på då och då, men jag är snabbt och smidigt uppe på benen igen. Fit for life (inte fight)! Jag väljer dock inga måsten, jag tar en dag i taget, en måltid åt gången.
Ett tag var det mycket frukt och sen mycket rotfrukter. Nu är det grönt, jättegrönt, kirskål, selleri, gurka, spenat, babyspenat, ruccola, fänkål mm. När jag ser tillbaka så ser jag processen, hur jag blivit vägledd steg för steg. Det känns så spännande, jag vet att jag är på väg – emot min strålande hälsa – jag njuter av färden och vetskapen att allt är omhändertaget, jag behöver bara släppa taget och gå i tillit dit mitt eget tempel (kropp) och gudomlighet (själen) för mig.
Mitt i nuet
Det finns inget lidande i nuet. Jag vet och förstår, att i mitt nu kan inget lidande existera. Bara och endast om och när jag själv inte är där… i nuet alltså så sveper lidandet in. Oron över morgon, spänning inför mötet på eftermiddagen, sorgen över svunna tider och människor som lämnat, saker jag skulle gjort annorlunda, saker jag vill göra sen… allt är hämtat ur sinnet. Sinnet växlar mellan, dåtid och framtid. Alltid före eller efter. Alltid någon annanstans.
I nuet vibrerar själen. Livet självt. Inte bara mitt liv och min själ, utan hela skapelsen. I nuet finns bara varandet. Det vilsamma varandet. Det kan såklart innehålla handling men inget görande. Jag diskar, jag är där helt och fullt i min handling… i stunden, med det jag gör – jag är där. Jag är med mitt varande med barnen, inte mitt görande. Jag är där med mitt varande i mötet med andra, inte med gamla spörsmål och hemliga agendor, bara där med den som är. Som den är just nu.
Det är inte alltid alldeles lätt att värja sig när sinnet kämpar med sin dragkamp att rucka mig ur nuet, men det går. Jag påminner mig ofta om att här och nu är det bra. Det kan räcka med att fråga mig själv, hur känns det att glädjas i mitt nu?
Meditation
Så gott som dagligen mediterar jag, ibland även två gånger om dagen. Jag tycker det är skönt att när dagen är till ända sätta mig på bänken vid de stora fönstren och stilla mig en stund innan jag går och lägger mig. Det är Oneness som har gett mig närvaron som jag nu så lätt och enkelt tonar in på, den närvaro jag förr trodde mig behöva kämpa eller åtminstone vänta på infinner sig nu med detsamma. Närvaron jag tidigare genom yogan och annat upplevt korta stunder upplever jag nu under hela yogapass och i längre meditationer, nu är det snarare så att jag får kämpa för att komma tillbaka.
När det här skiftet började vet jag exakt, det var sommaren för ett och ett halvt år sedan då jag deltog på mina första OM (Oneness Meditation via nätet). Det var då jag märkte hur jag skiftade om från att ha kämpat med meditationerna, störts av alla tankarna och med kramper i kroppen lidit mig igenom ynka minuter som jag upplevde hur allt tystnade, tankarna skingrades som moln, kroppen stillades, friden infann sig och tiden försvann. Jag var där. Där som jag faktiskt många gånger tvivlat på om det fanns.
Nu vet jag att det finns ett där. Ett tillstånd av lycksalighet och frid. Nu är det inga hinder och barriärer för att nå destinationen, nu är jag framme allt som oftast när jag har intentionen att komma dit och det underlättar om jag stillar mig och sluter ögonen.
Det finns ju oändliga läror och tekniker som erbjuds för den som vill träna sig att komma dit, till det meditativa tillståndet. Inget är lätt till en början, absolut inte att meditera eftersom meditation försätter oss i kontakt med det högre jaget, själen och den som stoppar kontakten är vi själva, alltså sinnet (egot) som inget hellre vill att vi stannar kvar som vi är, dvs fortsätter identifikationen med sinnet och kroppen. Att meditera öppnar upp oss för vårt sanna jag, den eviga livsenergin som vibrerar inom oss och allt levande. Att meditera är att finna sanningen om oss själva och sticka hål på illusionen att vi enbart är kött och blod.
Att meditera kräver mod, mod att stanna kvar och ”gå igenom” – låta skiftet ske. Skiftet där sinnet släpper kontrollen och själen får ta vid. Det är en resa, den vackraste av dem alla. Och den sker inte bara i det inre, resan börjar där men sedan ligger världens alla hav öppna.
Själen är livet
Med dessa ord önskar jag Dig ett fantastiskt 2014!
Vi behöver bjuda in den själsliga närvaron i våra liv. Det är inte meningen att själen ska vara någon gudomlig kraft man tillkallar när man är i nöd eller sorgen knackar på, inte alls. Vi är själar. Kroppen är den boning vi just i det här livet har valt. Vi är här för att leva av livet, kunna njuta av det. Tack vare våra kroppar och sinnen kan vi uppleva livet, maten, naturen, relationerna, vädret. Vi är här för att ha skoj. Vi är den själsliga närvaro, livsenergi, som genomsyrar allt annat. Vi är skaparen och vi är skapelsen. Att leva livet begränsat av kropp och sinne förtar meningen med det – nämligen att leva det. Själen är livet. Vi är livet.
Savita
حتضن الروح
حتضن الروح
النفس هي جسدنا الروحي و لكن من دون الجسد المادي لكانت النفس اتحدت مع القوى العلياء و مع جميع اشكال الحياة على الارض وفي السماوات. الفضل للجسد الذي بواسطته نعيش النعم و من خلال حواسنا نحصل يوميا وكل دقيقة و كل ثانية على شئ ما كي نعيشه.
حواسنا وجدت كمورد رائع لنا. الفضل لحواسنا حيث نستطيع بواسطتها التواصل و التفاعل فكريا مع الاخرين. الحواس بامكاننا ان نراها مثل محرك يدفعنا الى الامام واحيانا كثيرة ارى الحس كمثل كلب واقف ملوحا بذنبه يريد تلقف الكرة من صاحبه وراكضا بشغف لاسترجاع الكرة لصاحبه اتماما لمهمته.
المشاكل تأتي (حسب رأيي )عندما لا نقبل الروح كسائقا والنفس كمحرك يقودانا الى الامام. دع الروح هي التي تقذف الكرة والنفس بجالبها والافضل ان تجعل الروح قبطانا و مضيفا و دليلا لك في رحلة العمر لكي تكون سعيدا في حياتك.
من خلال عملي كوسيطة روحية و خبرتي في الاتصال مع العالم الاخر اصبح لدي يقين ان الروح تعيش ابدا. املي ان يكون يقيني للمساعدة والازر لكن رغم ذلك فانا مثل الاخرين غير دؤوبة في جعل النفس تقودني فالنفس مبنية و متأثرة بكثير من العوامل الحياتية و الطبيعية والارثية و التربية و خاضعة لقوانين اللعبة الاجتماعية.
النفس التي تقف عثرة في طريق الحياة. النفس التي لديها المحدودية الفكرية والخوف والقيود في مجملها تصنع الاوهام. اوهاما من ذكريات غابرة او من افلام او حكايات مكررة في المجتمعات كمثل الديب يأكلك او الشيطان يسمعك لاسكاتنا بالترهيب وهذا الشيئ يخلق الانانية في داخلنا وبالتالي عندما اسمح لللنفس ان تقودني تميل النفس الى الكبت والانزواء ولجم حب الحياة وفي النهاية اقف هناك لابسة العنان و سترة القيود والغصب.
عندما اسمح للروح بان تقود حياتي أرى نفسي واقفة في افق رحب و سماء واسعة. اقف فاتحة الذراعين و ادور و ادور في رقصة مريحة و بنشوة و في رقصة مفعمة بالسعادة و لسان حالي يقول :
أنا اثق بك، قدني حيث تشاء!
جملتي المفضلة الان
Känns magiskt och helt overkligt att se min text Själen översatt till arabiska! Tack Shino Gherzany.
Omfamna själen
… omfamna livet!
Själen är vår andliga kropp. Men utan den fysiska kroppen skulle själen totalt integreras med det högre medvetandet, alltet, bli ett med allt annat liv både här på jorden och i hela kosmos. Det är just tackvare kroppen vi kan uppleva än mer av det gudomliga. Genom våra sinnen så ges vi varje dag, varje minut, varje sekund något att uppleva.
Sinnet är också där, som en fantastisk resurs, tackvare sinnet så kan vi kommunicera, förstå, integrera med varandra mentalt. Sinnet kan kanske ses som en motor som för oss framåt. Jag brukar beskriva sinnet som en apporterande hund, den står där och viftar på svansen och vill ha bollen kastad. Älskar inget mer än att springa på sitt uppdrag och komma tillbaka igen med uppgiften slutförd, avklarad.
Problemen uppkommer (som jag ser det) när vi inte förstår och tillåter själen vara chauffören som kör och sinnet motorn som tar oss fram. Låter själen vara den som kastar bollen och sinnet den som springer på apport. Eller ännu hellre, låter själen få vara både pilot, steward, reseledare, guide och värd på vår livsresa och helt och fullt tillåter oss att njuta av den.
Nu har jag kanske ett litet försprång eftersom jag är medial och haft kontakt med andra väsen och andar och bara vet inom mig att det är sant, själen lever förevigt. Det må vara till hjälp. Men ändå är jag lika invan som du att låta sinnet vara den som styr, sinnet som är präglat (och många gånger kuvat) av miljö, uppväxt, arv, sociala koder och spel. Det sinnet som hämmar livsflödet. Sinnet som känner mentala begränsningar, rädslor och bojor. Alltså illusioner. Illusioner av gamla minnen, filmer och berättelser som går på repeat om och om igen. Ropar vargen kommer… och håller oss gömda inom oss själva. I egot.
När jag låter sinnet styra mitt liv, så har det tendens att bomma igen och försegla livspulsen, till slut står jag där och har lyckats tråckla på mig tvångströjan igen.
När jag låter själen vara den som styr mitt liv ser jag mig själv stå ute på öppen vidd, med den vidsträckta himlen ovanför. Jag står med utsträckta armar och snurrar runt runt… i en avslappnad och glädjefull dans som säger, jag litar på dig, för mig dit du vill!
Let go, let God, är mitt favoritcitat just nu.
Onenesskväll
Onenesskväll söndag den 15 september
Längtar Du efter djupare kontakt med Din själsliga närvaro. Längtar Du efter en stunds avkoppling och sinnesro.
Vill Du lära Dig mer om att särskilja sinnet och tankarna från själens närvaro och röst.
Oneness Blessing och Oneness Teachings lett mig närmare min själ och hjärta. För mig härstammar det från Vedantan, samma källa som Yogan. Yoga betyder förening. Oneness har förenat mig med mig själv. Fört mig hem. Tillbaka till källan. Det eviga. När jag är i kontakt med själen så ter sig livet annorlunda. Lidandet försvinner, tankarna genomskådas av något större, något vackrare. Det genomskådas av sanningen, sanningen om vem jag egentligen är. Vilka vi alla är. Vi är ett.
Här finner du mer information om höstens Onenesskvällar.
Känn Dig varmt välkommen!