Artiklar med etiketten ‘Sunyoga’
Lyssna till
radioprogrammet Centralen P4 och hör mig berätta om min Indienresa!
Längta hem
Nu är det inte många dagar kvar innan resan. På onsdag bär det iväg till Indien och Calcutta. Väl på flygplatsen möter vi upp 2 st kursdeltagare från Malaysia och sen blir vi upphämtade av någon som kör oss dom 12 mil till Ghatal där vi skall tillbringa veckan.
Allt känns välorganiserat och beskyddat från ovan och jag reser i full tillit till att allt blir bra. Oavsett om jag går in i rädslor och vad jag än möter på för motstånd inom mig eller runt omkring mig så känner jag tillit att även det är det som jag skall möta.
Förundras över att jag lyckas vara närvarande i nuet och inte fara iväg i tankar och känslor allt för mycket. Utan på något vis är jag här och nu. Jobbar jag så är jag i mötet med klienten. Är jag hemma så är jag närvarande i hemmet och med familjen. Och är jag ensam så möter jag upp mig själv. Det är en otroligt trygg känsla jag har och jag kan inte minnas många och absolut inte långa stunder jag lyckas vara så närvarande som jag är just nu.
Jag hoppas också att när jag väl är på resan och i Indien att jag lyckas vara där. Och inte drömma mig hem. Förr i tiden har jag varit expert på att längta efter svalka när det är varmt och längta efter värme när det är kyla. Längta efter egentid när jag är med barnen och längta efter barnen när jag ensam. Längta mig bort när jag är hemma och längta hem när jag är borta. Suck, blir trött bara jag skriver detta nu. Puh! Snacka om slöseri med energi. Och medans jag slösat med all denna energi så har jag missat livet. Missat barnen. Missat sommaren. Missat mig själv. Missat resan. Missat hemmet.
Nu skall jag satsa på att träffa Indien. Träffa mig själv. Träffa människorna. Vara i yogan. Vara i det som livet ger mig.
Och livet börjar inte på onsdag när jag reser iväg – det pågår just nu ….
Yoga
Torsdagkväll och kl är strax efter 20.00, kvällssolen lyser och det är 20 grader varmt. Jag bestämmer mig för att strunta i bloggen och gå ut och yoga istället.
Namaste
I etern
Tacksam över att jag fick berätta i radion om min Indienresa. Alltid lika roligt att få vara med i radion, jag har varit med flera gånger nu. Det är så skön stämning i studion med Centralengänget Johan, Sofia och Jon dom är så vänliga och avslappnade – blir alltid många skratt! Snacka om att förgylla dagen att få träffa dom!
Tack till er alla som lyssnade!
Balans
Beslutet som känts rätt från första början i hjärtat, men som skapade oro i sinnet och flöde i kroppen, har nu balanserats. Nu äntligen kan jag känna att min kropp, mitt hjärta och mitt sinne är i total balans med resan till Indien. Och det är en sådan lyckokänsla! Wow!
Nu är allt förankrat i alla delar inom mig och tilliten jag hela tiden haft har hjälpt mig fram emot detta tillstånd. Jag är så tacksam.
Och jag är tacksam att jag vågade stanna upp och se, möta, känna alla rädslorna. Mitt i min rädsla, trötthet och förvirring så stärktes det som skulle stärkas. Och tack ni (om än få) som väckt min osäkerhet och fått mig att se vad som jag var rädd att se. Som genom era tvivel och ert ifrågasättande fick mig att se mina egna tvivel och frågor.
Och tack alla ni som ändå från början stöttat och puschat mig. Ni som hjälpt mig bekräfta mitt sanna jag och mitt hjärtats önskningar.
Och mitt största kärleksfulla tack vill jag rikta till min familj som ser mitt sanna jag och låter mig vara den jag är och älskar mig för den jag är!
Jag älskar att leva livet! Jag älskar livet!
Flyter bra…
Har varit över dagen till Stockholm idag för att ordna med Visum och även träffa Henric som skall filma dokumentären om min vistelse i Indien.
Övervägde om jag skulle åka tåg eller ta bilen. Men bestämde mig för att åka tåg, då kan jag ta det det lugnt och även skriva. När jag kom till stationen imorse så var tåget inställt och ersatt med buss. Kändes inte bra. Men när vi stod där en klunga av människor och skulle gå på bussen så bestämmer sig en man för att ta sin bil istället, och erbjuder oss att åka med. Jag och en till kille nappar snabbt på erbjudandet och minuter senare sitter jag kungligt i hans stora Crysler och rullar mot storstan. Tacksam! Så intressant att få samtala en förmiddag med 2 helt okända trevliga människor, tänk vart livet för en om man följer med.
Njuter av staden, solen och värmen. Har inget på agendan förutom att lämna in Visumansökan och ta en fika med Henric. Njuter av att bara vara och se på människor. Känner inget speciellt för shopping heller, så jag ”bara är”. Skönt!
Smidigt går det att lämna in ansökan och tjejen på TT Service meddelar att det tar mellan 2-4 arbetsdagar innan jag har mitt Visum på Posten. Så det känns befriande att höra det. Puh!
Träffar Henric och det känns så rätt! Det har jag givetvis redan känt när vi pratat med varandra, men nu förstärks den känslan. Han är lugn, trygg, öppen och andlig – så han blir nog en perfekt reskamrat för mig. Att han är kompetent och duktig på det han gör tvivlar jag inte nå på, han är närvarande och medveten och har feeling så det blir säkerligen en bra film om jag själv lyckas vara detsamma.
Det känns som det flyter på bra nu….
Mother Teresa
Åker hem och går till berget (Bergebo) för att få förankring med moder jord – känns verkligen som jag behöver gräva ner rötterna lite…
En annan moder – fick mail från en vän idag som påminde mig om att det var i Calcutta Mother Teresa gjorde mycket av sitt kärleksfulla hjälparbete – känner en ära att få besöka staden där hon varit verksam – känner vördnad, respekt och ödmjukhet.
Indien, jipiii
Oh, herre Gud!
Finns en anledning att jag ej bloggade igår. Jag förmådde inte helt enkelt. Det har hänt nått magiskt!
På onsdagkväll satt min ljuvliga man och letade flyg till Indien åt mig, jag bestämde mig på onsdagkväll att jag behöver åka. Mitt hjärta kallar – nått stort kallar och det är min uppgift att ta denna kallelse på allvar – I girl must do what a girl must do – kommer in i mitt huvud. Alla rädslor ligger som en ångvält och trycker över bröstet samtidigt som mina ögon lyser av energi, vet inte om jag någonsin sett mina ögon sådana. Så jag tar ett beslut i mitt inre att åka. Livrädd och vettskrämd över vad som komma skall…
För några veckor sedan har jag från en vän fått höra ett namn på en kille som är dokumentärfilmare. Och jag reagerade starkt när vännen berättade kort om honom. Det är nämligen så att jag har för mitt inre, för några år sedan sett mig själv i Indien och bli filmad till en dokumentär. Jag fick som en bildsekvens av detta och sen försvann det. Men på nått vis har jag burit denna bild med mig, inom mig.
Så helt apropå ringer jag honom igår och säger typ: Hej jag heter Sofia och skall åka till Indien och träffa en man som jag tror är en guru. Jag ska åka 12 mil utanför Calcutta till ett Peace Center och lära mig Sunyoga. Jag åker om 4 veckor. Det känns som om jag ska bli filmad och det ska spelas in en dokumentär – vill du följa med och filma dokumentären?
Känner mig heeeeelt galen under samtalet –
Och det som är ännu mer galet är att han säger JA utan att tveka!!!!!!!!!!!!!
…………………………………………………………………………………
Idag, snart ett dygn efter vårt första samtal…
Känner mig helt groggy, nästan berusad. Nervös. Orolig. Bubblande. Förvirrad. Totalt förvirrad. Lycklig. Sprallig. Ledsen. Rädd. Livrädd. Energifylld. Toktrött. Förväntansfull. Modig. Kraftfull. Liten. Ensam. Fri. Crazy.
…… fortsättning följer
Följ dina drömmar
…. Indien
Mina tankar far runt runt i huvudet. Tankarna är egentligen dom enda som bekymrar mig. Bekymrar och bekymrar, dom gör mig ärligt talat livrädd. Mina små tankespöken som jag kallar rädslorna. För jag är ju rädd för något jag inte vet om det kommer inträffa, jag föreställer mig massa olika infernon som skulle kunna inträffa, men också kanske inte alls inträffar. Jag är rädd för djur jag vet inte är farliga. Jag är rädd för känslor jag bär inom mig.
Samtidigt så vill jag övervinna mina rädslor och jag vill inspirera andra att våga möta sina. Så givetvis inser jag att bästa sättet att möta rädslan är att utmana den, Face the fear
Och samtidigt som mina små hjärnspöken håller konferens så sjunger och trallar mitt hjärta. Mina ögon lyser och energin i kroppen pulserar.
Det känns faktiskt som jag är kallad från Universum till denna Sunyoga-kurs – det känns rätt i själen.
Innan helgen är slut har jag bestämt mig för att ta mitt beslut. Sen är det mycket att stå i om jag väljer att åka; visum, flyg, nytt pass och vaccination måste fixas.
…. fortsättning följer