Artiklar med etiketten ‘Sunyoga’

Deeksha på distans

Fredag 21  juni l kl 05.00-05.10
Sommarsolståndet

Jag har valt att sända deeksha på distans under inledningen av Sommarsolståndet. Jag själv kommer (om det inte regnar, då är jag inne) att sätta mig utomhus i skenet av soluppgången för att ge Oneness Blessing och ta emot solens kraftfulla energi.

Om du önskar vara med så förbered dig 5-10 min innan genom att sätta dig skönt tillrätta, gärna utomhus på någon rofylld plats i soluppgången. Om du önskar ber du i ditt hjärta om en intention just för Dig med deekshan (alltså inget du behöver uttala till mig eller ngn annan, utan en medveten bön i ditt hjärta). Be också att få ta emot solens energier.

Jag förbereder mig på samma vis och skickar deekshan via min intention och det gudomligas närvaro kl 05.00-05.10. Efteråt kan du avsluta med att ligga ner i Savasana (ligga på rygg) och vila. Fyll hjärtat med tacksamhet till det Gudomliga som verkar i Dig och i oss alla, sänd tacksamhet till Solen 

Önskar Du ta emot deekshan så skicka mig ett mail, sms eller skriv här nedan i kommentarsfältet (OBS kvällen innan senast kl 22.00 behöver jag ta emot meddelande om ditt deltagande) så tar jag med dig i min intention. Du kan också begära att få gå med i Facebook-gruppen: Oneness Blessings with Savita för att ta del av alla tillfällen och även anmäla din medverkan. 

mail: mail@sofianorgren.se

 

Divine Poncho

Min soulsister Ulrika har precis återvänt från Indien och Universal Peacecenter, ashramet min mästare Umasankar Sunyogi byggt upp. Jag var där 2010 och längtar givetvis tillbaka, har gjort sedan dess. Här på Ulrikas blogg u.divine kan du läsa om hennes resa dit och projektet som hon nu satt i verket, med att låta bybor sticka och virka Divine Ponchos och på så sätt bidra mer till Peacecentrat människorna i byn Lachipur.

Jag var snabb att tinga den första Ponchon som hon hade med sig hem, en flicka som heter Resmibag har virkat den och jag bara älskar den. Love India!

Resmibags virkade Poncho Very divine Lovely design

 

Like sun

Awareness is like the sun.
When it shines on things, they are transformed.

Unknown

 

Mästarens frågor

Umasankar ser jag som min mästare, jag har honom och hans mor som dem jag ser upp till mest, de är de renaste och ljusaste människor jag har mött. Det är givetvis samma ljus och renhet som är inom oss alla, men de lyckas att leva i total samklang med det (själen). Det är så som jag ser det i alla fall. Men vad vet jag. Ingenting. Det är min uppfattning efter att ha träffat dem. Hans mor gick dock bort för några månader sedan, så henne kommer jag inte möta igen men Umasankar hoppas jag få träffa många fler gånger. Umasankar ser sig givetvis inte som någon mästare eller guru, han pekar mot vårt egna hjärta och säger: The guru is within.

Tänker ofta tillbaka på frågorna som Sunyogi Umasankar ställer när vi förbereder oss för Sunyoga.

Who am I?

What do I want?

Why do I want it?

What is the purpose of my life?

What is the relation between what I want and what I am doing now?

Och varje gång jag kommer till frågan Vad är relationen (sambandet) med det jag vill och det jag gör nu, så landar jag i samma svar… Jag lever precis just nu det liv jag vill leva. Jag (sinnet) tror mig ha en längtan men varje gång jag håller upp den längtan och plockar isär den, ser dess beståndsdelar och frågar mig vad det handlar om så inser jag att jag redan har det jag vill ha. Jag redan lever så som jag vill leva. Jag redan är där, dit jag vill komma. Allt är som det ska.

Det är bra att jag minns frågorna och ställer dem till mig själv då och då, de får mig att färdas från sinnets önskan till hjärtats tacksamhet. Det finns inget att önska, det finns bara tacksamhet att uttrycka. Och ju mer jag tackar desto mer får jag av det jag vill ha, alltså det jag redan har.

 

 

 

Deepeningkursen i Indien

Sinnesro, frid och ett inre leende har fyllt mig under mina 14 dagar deepeningkursOneness University i Indien. Jag är så oerhört tacksam att jag funnit Oneness, att jag givits möjligheten att åka till Universitetet två gånger inom bara 5 månader, att min fantastiska livskamrat och vän Nogge stödjer mig så totalt och tar tjänstledigt under mina resor och är hemma heltid med barnen. Livet är gott, det är magiskt och tackvare Oneness har jag äntligen förstått att se det och framför allt att hur att leva det. Leva utan lidande, smärtor, rädslor, stress och villfarelser (alltså leva genom sinnet) och istället leva fullt ut med själen (det gudomliga, the divine within… vad vi nu vill kalla den eviga livsenergin) och det är då, när vi möter det gudomliga inom som det en dag svänger om – livet ses ur en annan synvinkel, livet ses som det är, som det visar sig i stunden. Det är så enkelt och det är så magiskt och ändå har vi människor trasslat in oss i illusionen av vad vårt sinne hela tiden matar oss med, repetetiva minnen från förr eller en otröstlig längtan till framtiden. Att leva med hjärta/själ är att leva i stunden. Jag vet att det är en uttjatad sägelse men det är sant, det blir så himla uttjatat och urvattnat eftersom vi aldrig lyckas med det. Vi får liksom inte till det, jag fick i alla fall inte till det innan jag kom i kontakt med Oneness. Jag behövde deras oerhört pedagogiska lektioner, meditationerna, processerna och jag behövde framför allt se mig själv maktlös att ta mig dit själv (alltså genom sinnet) och be om hjälp. Be min gudomlighet inom (hjärta, själ, divine, Gud) att ta mig dit.

Nu är jag där och jag vet att jag skrivit det förut men jag vill gärna skriva det igen, sökandet är över. Jag är hemma. Jag har inget tomrum kvar. Det finns inget gnagande inom mig som är otröstligt och gapar efter mer. Det är fullt. Eller så är det helt tomt. Det är fridfullt i alla fall vill jag lova. Jag är så totalt tillfreds med stunden. Med det som är.

Givetvis vill jag dock tillbaka till Indien. Givetvis. Det jag menar med att sökandet är över är att tomrummet är borta, det behöver inte fyllas med socker, mat, shoppning, kaffe, andligt sökande… what ever nå mer. Jag vet vad jag sökte och jag har funnit det. Jag sökte mig själv. Men eftersom jag var så fullkomligt identifierad med sinnets identitet så förstod jag inte vad jag sökte, jag tyckte jag hade allt, ändå ville jag ha mer och ju mer jag fyllde på desto mer smärta fick jag utstå. Det är som att springa som en galen hund och jaga sin egen svans. Jakten tar aldrig slut. Men det tog slut, när jag slutade se mig som en hund med en svans och istället började se mig själv som full av energi, livsenergi, att jag liksom du, liksom träden, fåglarna, gräset, planeterna är ett. Själen är evig och den genomsyrar oss alla. Eller sanningen är att den är oss alla. Och när den poletten dimper ner, på riktigt, då blir livet inte detsamma nå mer även om det är exakt som förut som det alltid varit.

Chennai India Taxidriver welcoming

Sofia Savita Norgren Golden Age

Sovsalen Campus GC2

Meditationshallen Kråkan

Murarens verktyg Transport

Trädgårdsskötsel Beauty of India

Happy dinnerhallguard Bhagavan bike

Campus dog Sunmeditation

Närvaro Oneness Templet

Lunchrast Beauty

Sunrise Offerings

Magic Last morning

 

Eyes open

För mig har det varit jätteläskigt att följa mina drömmar. Känns som jag haft någon prägling av att offra mig och leva för andra, sätta andra och deras liv främst eller kanske mest deras tycke. Har anpassat mig efter vad andra tycker, tänker och tror sig veta… om mitt liv. Och det jag trott mig veta om det som de tycker om mig.

Jag vill inte hålla mig tillbaka, jag vill känna mig levande och sprudlande varje dag, som ett barn. Jag vill känna livet i mig.

Nu är jag säker på att de flesta som känner mig tycker att jag är en sådan person som verkligen lever mina drömmar och det gör jag faktiskt, har nog alltid gjort det till viss del. Men jag har inte vågat släppt iväg dem alla förrens nu, men nu är de iväg sända vill jag lova.

Problemet förr har inte varit drömmarna i sig, de har som oftast slagit in. Däremot har mitt sinne intalat mig att inte drömma stort, inte drömma för goda drömmar – eftersom jag ändå inte är värd det. Och när drömmarna slagit in så har sinnet återigen spökat med dömande tankar, missunnsamhet och hållt ett vakande öga på mig så att jag hela tiden gått med inre ursäkter och förklaringar till mig själv att jag visst är värd det fast känslan jag kände var den motsatta.

Fyrtioårskris – Oneness – Sunyoga – Uppvaknade – Inre visdom… nått har verkligen fått mig att ändras, ja inte till det yttre kanske men inombords. Nu bara vet jag hur allt hänger samman. Jag vet att det jag sänder ut och önskar är det som manifesteras. Jag vet att jag är skaparen av mitt liv. Och det bästa av alla jag vet att jag är värd det allra bästa. Det är Du med. Vi har kommit hit som spirituella väsen för att få uppleva överflöd av livets goda – överflöd av kärlek och glädje. Uppleva paradiset på jorden. Det är därför vi är här, för att njuta av livet och varandra och det viktigaste av allt är att så fort som möjligt börja njuta av dom vi är.

Enjoy You!

 

Morgonens skörd

Kreativiteten har fått liv, jisses vet inte vad som sker men det bara pumpar livsflöde i hela mig och jag kan (och vill) inte annat än hålla i hatten och enjoy the ride… morgonens skörd ser ut som så att;

Jag bokat in mig för en hotellnatt för att skriva vidare på min bok (den av dem alla som ligger främst i pipeline). Jag försöker fånga tillfällen här hemma mellan husmodersbestyren men lyckas inte hålla flödet uppe hela tiden och få ner alla tankar och idéer när de kommer. Nu vill jag bara åka iväg och tömma hur mig. Tömma, låta det flöda och bara skriva på.

Jag får ingivelser ibland och en god egenskap jag har (tycker jag själv) är att jag inte stannar upp och analyserar utan bara följer. Så vips här om kvällen så gick det iväg ett mail till Umasankar (min kära guru, mästare och vän) i Indien där jag erbjöd mig att komma till Universal Peacecenter (deras Ashram) i Lachipur (hans hemby) och hålla en Oneness Awakeningkurs för byborna, utbilda dem till deekshagivare. Givetvis helt gratis, det är min gåva till dem. Jag har så länge längtat efter att bidra på något vis, ge tillbaka, och det här kändes bara helt rätt.

Och svaret jag fick imorse från Umasankar får mitt hjärta att sjunga: Good Pal. You are verymuch welcome. Universal Peace Centre is your, our, everybodys centre. So you are welcome to your home.

Nu är tanken att kombinera min resa och vistelse där med 3 dagars Yogaretreat, för er som önskar att följa med och 2 dagar Oneness Awakeningkurs. Min ambition är att göra denna resa under 2013 och allra helst redan nu innan sommaren.

Även en Yogaretreat vid Mälardalen är planerad 17-19 maj, jag återkommer snart om den ljuva platsen för denna (inväntar en offert från gården jag önskar förlägga den på) samt så planerar jag vidare för kommande Oneness Awakningkurser under året.

Tjohoo vilket spännande år som är här. Det känns som det kommer mycket mer än så. Jag är så lyckligt lottad som får leva det liv jag önskar leva. Livet är magiskt. Tack! Tack! Tack!

 

 

Magic life

 

Vackra själar

Åh, det är något speciellt att komma iväg. Jag vet att min kära underbara vän Ylva som inspirerar mig i stort ofta påtalar att man behöver inte resa iväg för att finna det underbara, det står här hela tiden alldeles intill allt det vackra livet har att erbjuda. Och Ja, jag håller givetvis med. Jorden är en mirakulös plats och dess skönhet står att finna var dag. Det är mer som att för att upptäcka det, i alla fall mer av det så mår jag bra av att skala av. Ju mer jag rensar undan av åtaganden, måsten, föreställningar och ditt och datt desto mer upptäcker jag av livets goda och att det finns här och har funnits här bredvid mig hela tiden.

Precis så är det med våra resor. Vi styr kosan mot den upptinande solen, lämnar kalendern hemma och tömmer huvudet för att bara vara. Vi segar oss allra helst på ett All Inclusive mellan uppdukade buffér och den svalkande poolen. Ganska så få aktiviteter och äventyrligheter ger i alla fall oss som familj mer kvalité med varandra. Vi ser varann, vi lyssnar, vi pratar, vi skrattar, vi möts och umgås… Less is more.

Jag vet inte hur många gånger jag sagt till Nogge den här veckan hur vackra och underbara barn vi har. Som tur var kan jag skryta och tjata om det hur mycket jag vill just till honom, han är inte sen att hålla med. Och när det sen kom fram en familj från London som också bodde på vårt hotell och sa till oss; We just wonna say that you have so lovely children, så började jag gråta av stolthet. Och även av värme för att det finns så fina människor som går fram till någon annan och säger något sådant efter att ha tillbringat några dagar vid samma poolområde. Och faktiskt så hade jag sagt till Nogge dagen innan att jag tyckte deras familj var så fin, de verkade ha så fin relation till sina barn som var i övre tonåren. Livet bjuder på så mycket vackra människor och relationer.

 

Ansiktet mot solen

Lyft ansiktet mot solen!
Då ser du inte skuggorna.

 

Sök innehåll