Mina känslor

Jag är väldigt duktig i perioder på att vara i intellektet. Tänka. Tänka. Tänka. Analysera. Grubbla. Planera. Strukturera. Förstå. Sätta mig in i osv.

Min hjärna går på högvarv.

Det jag lärde mig på Bara Vara är att vara i känslan. Stanna i känslan. Vara nyfiken på den och utforska den.

Och oj vad mycket känslor jag har att uppleva till fullo. Och en massa undanstoppade känslor som jag försökt begrava levande i kroppen. Dom lärde jag mig att skyffla upp. Inte ska dom ligga där inne och pusta och stöna efter luft. Nej, självklart skall dom upp till jorden och få andas frisk luft. Och om jag tar upp dom så släpper dom ju taget om min kropp också. Jag blir fri – känslan släpps ut ur fångenskapen i min kropp.

Men jag var och är ibland så rädd för känslan. Tror att den skall göra mig illa. Det jag inte förstod förut är att det är när jag begraver den livslevande i min kropp som det smärtar. Den får liksom inte plats. Kroppen är inte gjord för att bära dessa känslor. Kroppen får ont och blir sjuk till slut.

Känslor ska inte bäras – Känslor ska upplevas!

Jag har lärt mig att känslor tillhör livet – det är dom som får mig att känna mig levande – och jag känner nu att det är stor skillnad mellan att leva och LEVA!

 

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *