Artiklar med etiketten ‘alla känslor’
Alla känslor
Möter dagligen en inre konversation om att vissa känslor inte är tillåtna. Att vissa, det vill säga ”de dåliga” behöver gömmas eller tas sig förbi eller ändras. Och som tur är kom jag i kontakt med terapi och Oneness. Genom terapin har jag lärt mig att våga tillåta känslorna att upplevas. Och detsamma är det med Oneness, jag lär mig att stanna med det som är. Stanna med känslan som känns.
Och det bästa av allt, är att jag lär mig att alla känslor, precis alla, är en del av att vara människa. Jag behöver både, avund, vrede, sorg… – alla känslor är livsnödvändiga för att vara en hel människa. Det är när jag inte accepterar dem som jag lider. Känslan i sig kan vara smärtsam men det stora lidandet skapar jag själv genom mitt motstånd mot det jag känner.
Någonstans präntas vi in att vissa känslor inte är tillåtna, eller kanske till och med farliga. Vi präntas in det av andra människor som blivit itutade samma koncept.
Och jag tror helt och fullt att jag lider som mest när jag inte accepterar det som pågår i mitt liv och i mitt inre. När jag kan finna ro med att det är som det är, det känns som det känns – det finns inget att ändra – så infinner sig friden.
Jag kanske då kan se att det jag avundas är något jag längtar efter. Och att vreden är en energi som kan bli till en positiv kraft i mitt liv. Att sorgen är vacker och full av kärlek. Det gör inte att det känns mindre men det gör att jag släpper kampen mot det som är naturligt i oss alla – känslorna. Jag tillåter mig att känna. Jag tillåter mig därmed att vara människa, med allt vad det innebär, tårar och skratt, i regn och solsken. Vad vore livet utan motsatser? Vem vore jag utan alla mina känslor?
Alla känslor
Känslor är naturliga, alla av dem. När medvetenheten ökar så finner man sig helt neutral till känslorna, oavsett vilken av dem som känns/upplevs.
Förut var jag inte ens medveten om att jag kunde känna alla känslor, vissa hade varit så svåra att hantera att de gömdes undan. Sen började jag ana att de låg en bråte med känslor där inne någonstans men då var det alldeles för smärtsamt och sårbart att möta dem så jag lät dem ligga kvar. Längs resan (den inre) så har jag vågat möta dem en efter en, jag har till och med vågat möta mina rädslor och fobier. Vågat hålla dem i handen. Vågat låta känslorna kännas i kroppen. Vissa far runt som en tornado inom och lever rövare andra stoppar upp allt, står förstenade och kan just därför kännas som ett stenblock i bröstet. Oavsett hur de upplevs så har jag tackvare Oneness lärt mig att stanna och vara med känslan.
Det är en flykt att agera ut dem, dvs projicera dem emot andra. Det är också en flykt att söka tröst i shopping, mat, träna, facebook. Det är en flykt att somna. Konsten är att trots sin flyktinstinkt stanna kvar – vara med det som känns. Det är bara så (enligt min övertygelse) de läks. Samtal, kontemplation, insikt må vara ett oerhört stöd till att finna gömman med dem men när jag väl en dag vill läka dem så behöver jag tillåta mig att känna dem, alltså uppleva dem. Känslor som känns stannar inte, de transformeras och läks.
Känslan är naturlig, den är en del av hela upplevelsen att vara mänsklig. Att låta dem att kännas är att tillåta dess naturliga flöde i systemet (kroppen), de finner sin väg ut, de stannar inte, bara jag låter det vara som det är – alltså tillåter mig att känna det som känns.
Att vara människa är att ha tillgång till alla känslor.
Obalans uppstår när jag förnekar eller förtrycker vissa av dem.
Balans är att tillåta sig att känna och uppleva dem alla – det är då läkning sker.