Det var med glädje min kropp dansade runt på Yogarelease i måndags och jag njuter av efterdyningarna än… ja, inte kanske all träningsvärk, men de själsliga och fysiska, min kropp njöt verkligen av att få släppa loss och frigöra sig.
Kroppen är ju gjord för rörelse, den vill röra sig, jag tror till och med att den innerst inne älskar det. Och nu att få röra kroppen i dess takt och precis hur den vill och inte bry sig ett dugg om vad de andra gör eller hur det ser ut – bara vara i sin egen känsla och dansa utan prestation, dansa för njutning och frigörelse.
Nu kom jag på något annat, jag hörde eller om det var något jag läste… det var i alla fall en intervju med Amelia Adamo där hon berättade att hon var bra på att njuta och hon hade uppmärksammat att vi svenskar (hon är från Italien) sällan sa att vi gjorde något för njutning, utan vi sa som oftast att vi skulle unna oss något för att det var vi värda.
Och på det viset så kanske vi känner att vi måste vara värda något först för att unna (läs: njuta) oss sen, alltså fortsätta vara så himla duktiga och presterande. Jag tog verkligen till mig det hon förmedlade och har börjat smaka mer och mer på ordet –njuta och jag älskar det verkligen och när jag lyssnar till min sanna röst där inne så är jag säker på att livet vill att vi ska njuta så mycket vi bara kan av det.
La dolce vita