Artiklar med etiketten ‘ASRO’
Goa Indien
Det är verkligen goa Indien! Jag fortsätter att förundras (i mitt sinne/ego) hur jag verkligen kan älska det här landet så mycket, vet inte vad det är för när jag ser mig omkring så är det rörigt, rökigt (de eldar högar av sopor här och där), smutsigt, skräpigt och ett evigt tutande på alla fordon mitt i trafikkaoset och myllret av människor – jag ser och förundras men känslan är total kärlek, hjärtat öppnar sig och slår ut som väldoftande Farangipani – i Indien känner jag mig hemma.
Det är människorna, landet och kulturen mitt hjärta klappar extra för. Jag älskar människorna här, möter så mycket värme och vänlighet i deras ögon… och glädje. Människorna i Indien är glada och trevliga.
Just den här resan har handlat om människor och relationer. Vi i vår familj har vi kommit varann närmare igen, så som vi gör när vi har lediga dagar tillsammans, det känns gott i mammahjärtat att få boosta upp familjenärvaron. Vi lärde också känna en underbar familj i Candolim, vi tog med deras barn en dag till vattenparken, det var fantastiskt att se mötet våra och deras barn emellan. Det var med sorg i hjärtat vi skildes åt när vi for hem, men med adresserna utbytta ska vi brevväxla.
Barnhemmet ASRO som vi skulle besöka för att skänka kläderna till visade sig ligga två timmar bilresa från där vi bodde. Så vi bad en taxichaufför som vi lärde känna att köra oss till ett annat barnhem i närheten men just den dagen vi gick till honom med våra väskor för att få skjuts till barnhemmet så var han på annan körning hela dagen. Då bad vi en annan chaufför att skjutsa oss till ett barnhem i Calangute. Han släppte av oss vid ett dagcenter visade det sig, en skola som heter Inspiring Light och ingår i Educators Trust India. Det är ett fantastiskt ställe, de har tre skolor (dagcenter) i Goa och varje morgon åker de runt med en buss och hämtar upp barnen i slummen. Barn som har föräldrar men vars föräldrar jobbar eller tigger på dagarna och barnen lämnas ensamma i slummen. Deras hem är bara enkla slitna vindskydd. De lever otroligt fattigt. De här barnen skjutas sedan till dagcentren och får frukost och undervisning, b la engelska och lunch. På eftermiddagen skjutas de tillbaka igen för att hämtas nästa morgon. Barnen tas även om hand hälsomässigt, tvättas och plåstras om. De tar dem till läkaren och tandläkaren vid behov. En av dagarna då vi var dit hade tre av barnen varit till tandläkaren. Det jobbade bland annat en engelsk lärarinna där som volontär, hon hade kommit dit i november efter sin pension för att jobba två månader, men hon hade förlängt det till tre, fyra.. till fem månader.
Jag kan verkligen rekommendera deras verksamhet för någon som vill jobba som volontär (från 14 dagar till hur länge man själv önskar), de har alla möjliga behov och de anpassar volontärarbetet efter ens egna egenskapar och kunskaper. Via hemsidan kan man även donera pengar till verksamheten. Vi skänkte kläder och skor som vi tagit med hemifrån och det blev väldigt uppskattat, behovet är stort, de är som sagt väldigt fattiga och har knappt egna kläder.
Mest var våra dagar lata i solen och svalkande i poolen eller havet. Goa har ljuvliga ständer. Men vi åkte även på flodtur och Krokodilsafari och fann en 2,5 meters bjässe bara någon meter ifrån båten. Du kan se hans iakttagande öga här nedan.
Familjen var nöjda efter våra två veckor i Goa, själv hade jag gärna stannat några veckor till. Men men, jag har en känsla av att vi kommer återvända en dag…
Destination Indien
Veckan har varit fantastiskt fin. Jag har tackvare min intention lyckats vara lugn och närvarande trots intensiva dagar, vare sig stressat upp mig inombords eller i det yttre. Känner mig förankrad i mig, mitt högre jag, precis så som jag brukar känna under semesterdagar i paradiset har jag känt hela veckan inför resan – så tacksam. Mitt mantra (affirmation) som jag påmint mig om dagligen är: Jag tillåter mig att slappna av.
Nu är det färdigpackat, ska bara lyckats låsa storkofferten som är full av kläder och skor till barnhemmet ASRO (Orphanage in Goa for HIV Kids) som vi ska besöka. Fick tipset på Facebook som sade ”Det sys kläder i Indien. Handlar man där kommer det in pengar i systemet istället för att svenska kläder för svenskt klimat skall flygfraktas” och jag håller med kommentatorn men för mig handlar det om mer. Jag vill ge till barnen i Indien men jag vill också ge en större världsbild till mina barn. Vi har sådan överkonsumtion, går något sönder eller kläderna är för små så har vi möjlighet att köpa nytt, bara så där, och det urväxta och/eller omoderna har redan tappat sitt värde i våra ögon. Jag har länge velat att mina barn ska få ge, utav det de har, och upptäcka att det sätter stort värde för någon annan. Det handlar om att öppna våra (i min familj) hjärtan mer, livet är långt och jag vill gärna fortsätta längs livsvägen med hållplatser som just öppnar hjärtat och sinnet för det goda och stora i livet – ett öppet hjärta värdesätta även det lilla.
Så här bär vi iväg till Indien med en enkel packning till oss själv, som gjord för avslappnade dagar i det färgsprackande landet och en storkoffert till barnen, givetvis med kläder för deras klimat.
Bloggen tar paus, kanske gör jag en blixtvisit någon dag men annars delar jag med glädje om vår resa och besöket på barnhemmet när vi är tillbaka.
Är du intresserad av att delta på Yoga för viktminskning så kan du maila mig din anmälan, likaså finns det 2 platser kvar till Oneness Awakeninghelgen 15-16 mars.
Namaste Savita
HIV-smittade barn
This is Ganesh, he is 6 years old and HIV-positive staying at ASRO orphanage in south Goa. His english has improved a lot during the last two years when I met him first. He is usually all smiling but on this pic he is having some thoughts on his mind. He just got back from hospital after being treated for bad pneumonia. Once the children come to ASRO all of them get their health improved just by taking HIV medicine and eating 4 meals per day. His grandmother is still alive but can not take care of him, and especially can not feed him proper food so he would stay as healthy as he can. That is why he lives at ASRO.
Maria Vikman
This is Sister Saroj, 30 years old and working as a nun since 10 years back. She was trained as a nurse and can therefore work at ASRO with both the AIDS patients as well as the HIV children. Her mother did not approve at first when she wanted to leave her ordinary life including her family but in the end she said ”if this makes you happy that is what you should do”. Still every time they talk on the phone they cry because they miss each other so much.
Sister Saroj knew already at the age of 10 she wanted to work as a nun, helping others. During a severe fever illness at this age she got a strong picture and feeling of being held, cared for and loved and since then she feels Jesus is with her all the time.
What she likes the most about working at ASRO is the Sisterhood between the nuns, there are no secrets, they talk about everything very straight and everybody accepts each other as they are. Also she loves to not own anything herself, anything she needs she has to ask for permisssion and money.
What a Sister heroine!
We will keep on supporting ASRO and gather donations in order to renovate next four bathrooms (out of total 14). Let me know if you want to contribute.
Maria Vikman
Maria är en själasyster som har sitt hjärta på Barnhemmet för HIV-smittade barn i Goa, Indien. Hon samlar årligen in pengar och åker själv ner till Barnhemmet för att se till att pengarna kommer i rätta händer och blir ämnade för det som de skänktes till. Och just nu är hon på plats och agerar projektledare för bygget av nya toaletter samtidigt som hon ser till att barnen får julklappar och mer därtill. Hon är där och ger av det hon har att ge, pengarna hon samlar in och sitt eget otroliga engagemang och hjärta.
Vill du läsa mer om hennes dagar i Indien och följa Barnhemmets utveckling kan göra det via Facebook: ASRO – the orphanage in Goa for HIV kids. Och vill du som jag bidra med en donation till barnhemmet kan du kontakta mig för kontouppgifter eller ta kontakt med Maria Vikman på Facebook eller via sidan ASRO.
The secret of living is giving