Yogasalen passar förträffligt till minidisco för 20-talet åttaåringar (och sexåriga Maya och ettåringen Izabelle, som förövrigt är drottning på dansgolvet) märker vi när vi firar Oscar under gårdagskvällen. Vi leker lekar som dansstopp, limbo och lite bollkastning. Kvällen flyter bra och barnen verkar glada, min mamma säger alltid att glada är barn är aktiva och högljudda, så det verkade väldigt glada. Det blir bara gråt två gånger, en gång gråter Oscar och en annan gång hans bästa vän. De gråter för att de åkte ur dansstopp, det är inte värre än så.
Vi är trötta och nöjda hela familjen när vi släcker ner och vänder hemåt. Städningen den tar jag imorgon…
* * *
Inlägg från förmiddagens facebook-status;
09.10 sveper jag lugnt in i Yogasalen för att under några timmar lyssna på ljuvmusik och göra en storstädning efter gårdagens minidisco…
09.29 snubblar jag ut och inne ligger 20 yogisar nerbäddade under filtarna och ska inleda dagens pass…
…tiden där emellan har jag skrikit (i mitt inre över att heeeeelt ha missat att jag lånat ut lokalen till en yogaworkshop, jag visste iofs att de skulle vara där idag men i mitt luddiga sinne så mindes jag att det var först på eftermiddagen) och rusat fram med sopmoppen och försökt få med alla chipssmulor och gnott med skurmoppen i hopp om att alla dricka-kletiga små fotavtryck ska släppa, mumlat oavbrutet massa ursäkter till instruktören och sänkt mitt huvud i skam mer och mer mot golvet ju fler yogisar som tassat in och på min vänstra axel sitter en dryg jeppe och klagar på mig och någon annanstans sjunger en annan att det var dags att släppa den fina rena fasaden och våga visa lite smuts i hörnen!
* * *
Hemma igen. Glider matt ner i fåtöljen med en kopp lugnande kaffe och småler åt att jag i min hast glömde rycka ner ballongerna i taket 😉