Artiklar med etiketten ‘Barnböcker’
Min livsuppgift
Stod vid den här hyllan förra veckan, på väg att köpa boken Finn din livsuppgift av Robin Sharma när en stark inre röst sa mig, gå och köp en skrivbok istället. Du har egna böcker att skriva. Du behöver inte läsa den här boken, du behöver göra det du ska göra. Skriva. Jag köpte mig en jättefin inbunden bok med antikvita papper och redan samma kväll hade jag fått till mig tre texter, budskap i boken. Jag säger fått till mig, det är som med yogan, jag känner inte att jag leder yogan och jag har ingen agenda, yogaklassen ges till mig och gruppen, samma sak med skrivandet, det ges till mig, orden strömmar till, kommer fram, ett och ett, ibland hela meningar. Jag behöver bara vara redo med pennan (eller tangentbordet) och ta emot. Det sker ansträningslöst. Det må komma från mitt inre, eller från ovan, det spelar ingen roll, jag har så tacksam att det kommer, att det blommar fram, att det flödar fritt. Jag är tacksam så länge mitt lilla ego ställer sig åt sidan och låter det som vill fram komma fram. Låter det som ska ske få ske. Det ger mig glädje, skänker hopp och fyller mig med mening. Jisses, vilken spännande resa att bara få flöda med och uppleva vad som vill uttryckas.
Just nu ligger två barnböcker klara, alltså skrivna från början till sista punkt. Två andra ligger på vänt… har legat att tag. En annan bara ploppade upp från ingenstans igår och verkar vilja tränga sig före i kön. Den känns het. Den ska jag jobba vidare med idag. Och så skriver jag såklart ’vuxenböcker’, hahaa, inga sådana vuxenböcker såklart men böcker om livet, meningen med livet, inre hälsa, glädje och tacksamhet. Och som jag nämnde så kommer det till mig dagliga budskap i skrivboken, jag har en känsla av vart det leder. Men jag stillar mig och låter det vara som det är. Jag stannar i flödet och låter det föra mig dit det vill. Jag är tacksam, oerhört tacksam så länge det flödar.
I slutet av månaden åker jag och vännen Ylva till bokmässan. Min dröm är att en dag själv få stå där som författare och föreläsare men det här året är jag passionerad gäst. Jag ska uppleva pulsen och njuta. Bara vara. Känna på massa böcker (älskar att hålla böcker i händerna) och lyssna till lärorika delningar, från kreativt skapande människor som gått före.
Hjärtats blomstrande beror på din passion.
Sri AmmaBhagavan
Virvlar runt
Känns som jag virvlar runt i en spiral, jag är verkligen i min Vortex, allt snurrar på lätt, snabbt och ansträngningslöst. Jag har ju kommit till en punkt där jag väljer hur jag vill leva, Snigelmamma, författare, yogalärare, arrangera retreater och andliga sammankomster och vips så faller allt på plats…
Yogaklasserna är fulla. Utkast till böckerna kommer på pränt. Yogaretreaten har under ett dygn fått 4 anmälda och 1 prel.bokning. Soultalk är fullbokad i mars och det finns 4 platser kvar i april. Bokad på välgörenhetsdag med Zonta. Barnen är lyckliga. Huset är färdigbyggt. Jag och Nogge flätas samman allt djupare. Jag som Snigelmamma är nöjd hemma mest hela tiden.
Det kanske inte verkar så märkvärdigt för dig som inte känner mig, men ni som lever i min närhet vet hur många år vi satt fast i ett beslut om huset, bygga ut eller flytta? Ett enkelt beslut kan tyckas men som gyttjade oss fast i flera år. En annan del är mina böcker, jag skrev och skrev, hade massor av idéer men gjorde inget helt klart. Har drömt sedan jag var barn om att äga en retreatgård = tvärtrög energi. Och nu när jag insett att en fysisk plats, att förvalta med ansvar och sömnlösa nätter ärligt talat inte är min dröm. Drömmen är snarare att vistas i sådana ljuva miljöer där någon annan sköter marktjänsten och jag kan komma in med mina själavänner och njuta av en retreat tillsammans och sen packa ihop och åka till nästa ljuva ställe. Känna friheten i rörelsen, dvs låta mig vara i min Vortex.
Jag älskar att vara i min Vortex. Jag älskar när det går undan och livet rullar fram lätt och enkelt. Jag älskar att jag faktiskt har ett val att göra det jag älskar att göra.
Mitt svar
eller rättare sagt, Min väg!
Jag fick ett fint mail igår, från en kvinna som upptäckt min blogg via Facebook. Hon skrev till mig eftersom hon kände att vi levde liknande liv, att jag gått den väg hon ville gå… och när jag skrivit mitt svar till henne så kände jag att svaret kanske kan inspirera andra.
Tack för ditt mail! Roligt att du tar kontakt och känn dig inte närgången, jag lever så öppet jag kan med mitt liv och hur det ter sig, jag vill dela och inspirera i båda medvind och motvind och det är därför jag bloggar. Så när du berättar att du ’funnit’ min blogg och blivit nyfiken så känner jag att min målsättning når fram och längre än jag anar. Så tack!
Jag bestämde mig för några år sedan att sluta jaga egots väg, sluta lita på mina tankar och istället följa mitt hjärta, min passion och ha full tillit till att ’livet’ vägleder mig.
Livet för mig är Gud, Universum, en högre kraft som finns inom oss alla och det är den som vibrerar i min kropp och sjunger i mitt hjärta… när jag väl bestämmer mig för att lyssna.
Och vägen tror jag för oss alla är att följa den där passionen, sången i hjärtat. Följa den väg som går lätt och ansträngningslös. Säga nej, eller sluta gå den väg som inger motstånd i livet och i kroppen.
Jag blev coachad av en vän här i våras om mitt liv som mamma, efter som jag inte vill hamna i den stressade manteln nå mer, den stressade mamman som går på högvarv och är lättretlig… jag ville vara en Snigelmamma, en mamma som har tid med barnen. Kan gå till skolan med barnen i lugn och ro, i deras takt i jämförelse med innan sladda in med bilen i sista sekund. En Snigelmamma har tid, är närvarande. Lyssnar. Ser. Fångar upp barnens mående och det dom är i. En Snigelmamma som har råd att vara hemma…
… och i höstas så blev jag trebarnsmor, vi blev familjehem åt en flicka (då 10 månader) och nu är jag hemma den första tiden med henne på heltid och vips så hade Universum gett mig det jag bett om. Tre barn (har jag önskat sen jag var liten) och råd och tid att vara Snigelmamma.
Mitt hjärta sjunger också om att skriva barnböcker och krönikor. Yogan är givetvis den största delen i mitt liv, den genomsyrar ALLT, min mammaroll, mina relationer, mitt skrivande, min hälsa – den lever i mig för alltid !
Jag har ingen aning om hur jag ska försörja mig efter den här sk mammaledigheten, men jag väljer varje dag att ha tillit och inte låta oro och ängslan fånga mina tankar igen. Jag väljer att gå in i 2012 och framtiden i full tillit till att jag går på rätt väg (eftersom jag följer min själassång) och att så länge jag går den vägen så så är allt omhändertaget, allt går lätt och ansträngningslöst – allt kommer till mig!
Så mitt råd är att först kanske lyssna till blockeringarna i kroppen – i livet – där det går trögt och där dörrarna stängs. Där du får kämpa och dräneras av energi. DÄR är du (enligt min tro) på fel väg. Där skulle du vänt om, tänkt annorlunda för länge sedan… det kan du reparera nu genom att göra RÄTT.
Och sedan när blockeringarna skingras och prana (livsenergi) börjar flöda inom dig och i livet igen. Då flödar du med framåt i livet, i FULL TILLIT, till att Livet för dig fram och när du står inför val, så stannar du upp och lyssnar inåt. Lyssnar efter sången. Kanske du känner passionen. Kanske du märker livets flöde runt omkring och litar till vad det vill visa dig.
Tänk dig att du är ute och åker bil och den väg du tänkt ta är stoppad i din riktning, det bildas långa köer och du ’tvingas’ ta en annan väg, som sinnet inte tänkt från början, och när du rullar in på den vägen så skingras köerna (blockeringarna) och trafiken flyter på, allt går lätt och du upptäcker något nytt, en ny väg eller kanske får ett nytt mål i sikte.
… jag kan hålla på hur länge som helst som du märker, snacka om roman. Men jag har sagt det mitt hjärta ville dela.
Önskar dig allt gott!
Kärlek & Solsken
Sofia Savita Norgren
Inspirationspuls
Äntligen har jag börjat skriva på en riktig storyboard, jag tror jag gör den på ’riktigt’ vis iallafall, jag går på känsla och gör den som jag tänker mig att jag skulle göra om jag nu någon gång lärt mig att göra en storyboard (vilket jag inte ännu inte har lärt mig). Det är storyboard till min nya barnbok. Japp, det kommer en ny innan de andra inte ens är tömda ur huvudet ännu. Jag kunde inte värja mig igår kväll när jag la mig, för då flög idéerna till en helt ny berättelse in och födde inspirationspulsen.
Jag raspade snabbt ner några anteckningar på ett papper, bad om att inspirationen skulle stanna kvar trots att jag slöt ögonen. Och nu imorse så satte jag mig och skrev stolpar till berättelsen om huvudpersonerna ’Egon & Love’, jag gjorde en tidsaxel, dvs ritade en teckning av en stig och skrev om de olika delarna i berättelsen. Känns lite mastigt att kalla det kapitel, tror nog mer att varje del blir en sida eller möjligvis ett par.
Jag känner verkligen så mycket glädje till att förmedla den här berättelsen, den är så fin och tänkvärd tycker jag, har inte hunnit berätta den för någon ännu, kanske ska ta och berätta den som en saga för barnen ikväll. Barn är ju ärliga.
Skrivarlycka