En bok med 120 badass böner. De kom till genom en meditation då jag fick till mig ifrån min högre kraft (jag kallar den Gud) att jag skulle kommunicera om Gud. Jag svarade att det gör jag gärna, men då vill jag göra det på ett coolt och nytt sätt. Dagarna efter så började bokstavligen böner strömma till mig, en efter en, jag hade fullt upp med att hinna anteckna alla, efter några dagar så hade jag alla bönerna, titeln och inledning klar. Boken var klar. Den skulle bara gå i tryck. Och nu är den äntligen här.
Det är ingen vanlig bok som du förstår. Den är för dig som vill komma i kontakt med din högre kraft men inte identifierar dig som religiös, ej heller new age. Du kanske är som jag att du vill ha en kontakt och kommunikation på ditt eget sätt. På ett coolt sätt. Lite up to date, så att säga.
Jag känner också att jag kommer i kontakt med min högre kraft och då menar jag MIN KRAFT när jag tar hjälp av bönerna, det är en otrolig power i att våga vara lite badass, vara som du vill, och göra som du vill och faktiskt våga ski** i vad andra tycker. Det hoppas jag den här boken ska inspirera till.
Ett tips är att hitta dina favoritböner och använda dom som ett mantra att upprepa varje dag, eller slå upp en bön lite då och då för att få kraft. Eller varför inte skära ut din favorit, rama in och sätta på väggen.
Du beställer boken genom att swisha 255 kr (200 kr + 55 kr frakt) till 070-559 29 50
Uppge: Namn och adress, så skickar jag den till dig.
Priset är inkl frakt. 200 kr om du hämtar boken i Borlänge.





Att tro på Gud behöver verkligen inte vara tråkigt, religiöst eller new age. Tvärtom vill jag visa att kontakt med Gud är coolt. Du känner dig cool och sexig när du vet att någonting större verkar för dina syften. Då pratar vi real POWER!
Jag delar med mig av min egen transformation från att levt med kroppsskam och rädsla för vad andra ska tycka ~ till att give a fu** och äntligen våga vara den jag vill vara. Hur jag stärkt min självkänsla, byggt på självförtroendet genom kontakt med Gud och även funnit ut vad jag är ämnad att bidra med i världen.
När
Torsdag (Kristi himmelsfärdsdag) 30 maj kl 10.00-16.00
Var
Stiftsgården, Rättvik
Kostnad
1 500 kr inkl lunch, fika och min nya bok BADASS PRAYERS
Anmälningsavgift om 300 kr betalas vid anmälan, resterande 1 200 kr betalas på plats, alt om du önskar faktura så meddelas det vid anmälan. OBS Anmälning är bindande.
Anmälan
mail@savitanorgren.se, 070-559 29 50
Medtag
Kläder efter väder (är vädret vackert så tillbringar vi delar av dagen utomhus), yogamatta (om du vill ligga under meditationen), filt och anteckningsbok med penna. Kanske vill du även ta med badkläder om Siljan lockar till vitalisering.
Boende
Önskar du övernatta på Stiftsgården så bokas det separat på deras webplats eller telefonnummer; 010-160 80 01.



Be så ska du få är titeln på boken jag läser just nu. Och jag tänker att det är så himmelens enkelt att få det vi önskar. Hela universum ligger öppen och den enda begränsningen är inom oss. Önskan är enbart en tanke, en känsla, en sanning bort.
Så vi behöver kanske granska sanningen vi håller taget om.
I min sanning finns det någon Gud, universell energi, högre kraft som råder eller är jag helt ensam och vilsen på den här livsvägen. Om jag nu tror att det är sant att en högre kraft råder så kan jag ta till mig detta blogginlägg, för annars är det lönlöst.
I min sanning är den högre kraften (Gud, universum, källan.. vad jag nu väljer att kalla den) god, vill den mig väl. Eller bär jag på en sanning om att kraften är dömande, hård, snål, envis, bångstyrig, jämförande.
I min sanning är den högre kraften till för mig, inte bara så att den är god utan vill den också mitt bästa, mitt allra högsta bästa på den här jorden, i det här livet. Står den redo att tillgodose mina önskningar och behov eller har den fullt upp med att uppfylla andras. Står Gud redo för mig eller är det jag som står i kö och väntar på Gud. Vad bär jag på för sanning?
Min sanning är att Gud är precis så allsmäktig, god, givmild, snäll, glad, stöttande, hjälpsam, tillåtande, förlåtande, kärleksfull som jag önskar. Eller snarare som jag tillåter.
För mig är allt ovan självklart, att det finns en Gud (en rådande kärleksfull kraft), att den är god, att den vill mig väl och att den alltid är redo att tillgodose just mina önskningar och behov. Den kärleksfulla kraften är inte hos mig och saknas dig, den är inte skild i världar och hudfärger, den är rådande för oss alla – den är skaparen av allt liv.
Så vad är då själva problemet när jag upplever livet som tungt, outhärdligt, mödosamt, kämpigt? Som jag ser det är problemet i mig, att jag väljer att bära allt själv. När jag lider så har jag bubbat på hela livsplanen, bagaget, kartan, kompassen på mina sköra axlar. Och jag bär med en hopknipen mun som mumlar: det går bra, jag klarar mig själv.
Till skillnad från när jag kapitulerar för min egen upplevda storhet och faktiskt bekänner mitt behov av hjälp. Jag släpper tyngden från mina axlar och stannar upp med armarna sträckta mot skyn eller faller ner på knä och säger med hög stämma: hjälp mig!
För mig är det så att Gud alltid hjälper mig, alltid. Bara vissa böner har blivit obesvarade, de gånger när jag ropat: hjälp mig. Och sedan i all hast, oftast omedvetet, skyndat mig att fylla ryggsäcken på mina axlar igen och suckande bära vidare.
Så för mig ligger kraften i bönen i att kapitulera inför min egen upplevda storhet (och kontroll) och tillåta Gud att råda. Mina böner blir precis så omhändertagna som jag tillåter dem att bli.
Böner är alltid hörda. Det vi så ofta glömmer är att böner svarar an på vibrationer. Det bönen innehåller i tanke eller ord är ändå inte energin i bönen, energin kommer ur intention och känsla – det är själva vibrationen i bönen som Livet (Gud, Universum) svarar än på.
Så låt oss säga att jag känner mig energilös och trött och vill be om kraft och energi så behöver jag först försätta mig i ett kraftfullt och energirikt tillstånd för att ge näring åt min bön. Om jag inte gör det utan är kvar i tröttheten och ber så är det trött som är vibrationen jag sänder ut och alltså trötthet Livet (Gud, Universum) manifesterar åt mig.
Lika så om jag känner mig fattig när jag ber så är det mer kostnader och sämre inkomster jag attraherar. Istället för om jag ägnar mig en stund åt att värdesätta allt i mitt liv som jag känner mig rik över, det kan vara vänner, hälsa, hemmet, visdomen jag har eller gånger i livet då jag känt mig rik som jag påminner mig om. Genom att göra detta försätter jag mig i ett tillstånd av överflöd och rikedom, alltså energin jag vibrerar är just detta. Och när jag då ber min bön så svarar Livet an på det jag sänder ut, alltså vibrerar.
Bönerna bör alltså vara positiva. Det ger inget bra resultat att be om att komma ur den ekonomiska knipan eller sluta vara sjuk eller att stressen ska försvinna. Be istället om att god ekonomi, om att kroppen ska vara hälsosam och sinnet i harmoni.
Så varför är det så här? Det beror på attraktionslagen, det vi sänder ut är det vi tar emot. Livet är spegelbilden av vårt inre. Livet börjar inifrån oss själva. Vi är själva skaparen och skapelsen. Det finns (som jag ser det) ingen Gud utanför oss, Gud är inom oss. Vi är alla gudomliga. Vi är inte separerade från något alls, inte varandra och inte livet. Vi är ett. En enda stor livsväv. Vi är väven och vi är vävaren. Vi är Livet.
När vi tillfullo förstår det, att vi skapar vårt eget liv, och använder bönerna (attraktionerna) medvetet så kan vi forma vårt liv så som vi önskar.
Det kan vara svårt att bryta ett mönster av att klaga och jämra sig över livet om det har blivit till en vana. Men alla kan avsätta en stund varje dag t ex under en promenad, vid bilkörning eller när man går och lägger sig till att uttrycka tacksamhet. Ju mer tacksamhet vi sänder ut desto mer ger Livet oss att vara tacksamma över.
När man vill förändra något i sitt liv
kan man börja med att tala annorlunda,
bete sig annorlunda,
visa en annan attityd inför det man vill förändra.
Jane Illsley Clark
För mig handlar det inte om religion även om jag är troende och ber till Gud.
Mediationen, yogan, bönerna, deekshan mm är det som försätter mig i kontakt med livet. Känner att livet är inom mig, ingen annanstans utan inom. Där finner jag min Gud. Gud för mig handlar om att bejaka livet i mig och finna modet att leva det. När jag är i kontakt med det Gudomliga inom så känner jag tillit och trygghet till att allt är som det ska. Jag vet att det är den närvaron som förenar oss alla.
Samtidigt så vet jag att när jag etiketterar den närvaron med namn som själ, ande, Athma, Gud, Universum och annat så är jag i sinnet. Och att särskilja händelser, trossystem, människor som sinnet (egot) gärna gör skapar separation. För som jag ser det så har inte närvaron något namn. Närvaron har ingen tillhörighet till kristna, muslimer, buddhister, ateister. Den har ingen tillhörighet till människan över huvudtaget. Närvaron är i allt skapat. Den är i oss alla, oavsett härkomst, hudfärg, djur, människa eller natur. Den är överallt.
Så för mig handlar det inte om religion även om jag tillber Gud. Mitt sinne vilar i mina böner, mina tankar skingras i meditationen, närvaron erövrar kroppen i yogan och deekshan – det är det allt handlar om för mig, att leva i den närvaron. Att leva. Att vara levande Lev-ande
Det finns så oerhört mycket att vara tacksam för varje dag ändå är sinnets mantra till sin natur negativt. Att varje kväll somna in med tacksamhetsböner, låta tanke efter tanke flöda som fåren över staketet tills man sussar gott visar inte bara vördnad och respekt till det som givits utan verkar också som en beställning av mera.
Dit uppmärksamheten går dit flödar energin.
Det vi sänder ut får vi tillbaka.
Jag får inspiration ibland att skriva tacksamhetsdagbok, vet hur gott jag mår av att göra det, men ändå så tappar jag fokus efter ett tag och glömmer till slut bort det. Just ikväll kom jag på en annan sak, jag ska leta fram mitt radband med 21 pärlor och låta det ligga på sängbordet så att jag om kvällen kan rabbla några tacksamhetsböner, en med varje pärla på armbandet… låta det flöda några pärlor mellan fingrarna och böner i hjärtat, vem vet det kanske blir så många som 21 stycken varje kväll. Det är inte så noga i allafall, jag har intentionen i hjärtat och bara av att se armbandet så får jag en fin påminnelse om att leva var dag i tacksamhetsenergin.
Livet är en gåva!
♡ Tack ♡ Tack ♡ Tack ♡
När jag var liten så bad jag ofta till Gud. Jag bad innerligt och på knä, Gud som haver barnen kär se till mig som liten är… Minns under vissa böner, då jag verkligen kände mig ensam och rädd hur jag upplevde att någon slöt sina händer om mina. Höll dem hårt och tryggt. Jag kände fysiskt hur någon var där, att jag inte var ensam, aldrig någonsin skulle kunna vara ensam.
Jag har alltid trott på Gud, en gudomlig kraft som omger oss och lever inom oss alla. När jag gick en av mina mediumutbildningar så sa min lärare, underskatta aldrig din egen spirit. Och ändå är det kanske det vi alla gör, tappar bort vår egen själ någonstans i livet, oftast kanske så tidigt som i barndomen.
Genom det mediala så har jag bevisat för mig själv (sinnet) gång på gång det hjärtat (själen) alltid har vetat, att livet är förevigt. Att själen är sann, den är inom oss alla och den är evig. Ju förr sinnet dör, identifikationen med sinnet desto snabbare kommer vi att upptäcka det, närvaron av själen. Vi behöver inte vänta tills den fysiska döden för att känna själens eviga liv, det kan vi känna redan idag, just nu. Själens livspuls uppenbarar sig så nära, så nära… bara någon decimeter ner från hjärnan och in i hjärtat.
Genom yogan så känner jag livspulsen i hela kroppen. Igår satt jag kvar i kyrkan när alla yogisar gått hem. Upplevde energin inom mig och närvaron i hela kyrkrummet. Det var tyst och andaktsfullt. Jag kände inget behov av att be…. bara tacka.
Barnen har gått om varandra med sina förkylningar och idag är Oscar hemma och kurerar sig. Inte för att han verkar särskilt sjuk nå längre, värre är det med Izabelle som har ögoninflammation och feber, men jag tycker det känns rätt i hjärtat att låta han vara hemma och vila en dag extra utan att behöva ifrågasätta hans önskan. Jag har förmånen att vara hemma med barnen och tar till vara på tillfällen som ges. Värre var det inom mig förr när jag tyckte mig behöva jobba och alltid var kluven i inre konflikt med just sådana här beslut… som jag sällan då tog med mammahjärtat utan tyvärr mer med business-sinnet. Puh, vilken tur att jag styrt om skutan och funnit en annan landremsa att agera ifrån. Härifrån Solduva känns valet rätt och lätt såna här dagar och jag skäms för hur jag förr var. Men egentligen vet jag bättre än att skämmas, jag var så då, det är inget jag kan ändra på, jag accepterar den vägen jag behövde gå – den tog mig i allafall hit jag är idag. Tacksam över det.
Medans lill-trollet sov middag så skrev vi våra önskningar. Oscar bläddrade i BR-katalogen och fyllde sin lista till Tomten. Och jag gjorde i ordningen en fin skrivbok, som Linda på Djura Bokbinderi tillverkat (hett julklappstips förresten), som jag nu tänker använda som en bönebok, där jag skriver ner mina böner. Vi fick rådet i Indien att göra en bok just för våra böner, skriva datum, tid och lite kort om bönen (önskan) och sedan lämna utrymme för att skriva tacksamhet och datum när den uppfyllts.
Efteråt tog jag mina böner med mig och gjorde en OM (Oneness Meditation) vid nätet. Kraftfullt och vackert som alltid. Nu ska vi väcka Izabelle och åka för att hämta vår lunchbeställning på SushiLovers… en dag i min och Oscars smak ❤
Tiden försvinner, rinner som vatten ur mina händer. Jag ber om att vattnet ska få skölja bort än mer gamla sorger och att jag ska växa i min roll som mamma. Jag vill vara närvarande för mina barn, inte bara tidsmässigt utan även känslomässigt. Jag vill vara en trygg famn, två lyssnade öron, ett inkännande hjärta och ögon som ser mer än vad som visas. Jag vill ha lätt till skratt och lek. Jag vill uppleva än mer av mina barn.
Jag ber mina böner, jag vet att det jag fokuserar på förstärks, även mina egna egenskaper. Min intention är stark och sann och det är det som leder mig framåt, jag är här, jag går vid sidan om mina barn och jag gör så gott jag kan. Jag bugar i tacksamhet för att just de här tre underbara själarna har valt mig att få gå vid deras sida.
Snigelmammelycka