Det går tider då jag planerar och strukturerar, försöker få nån sorts kontroll som jag skrivit om tidigare. Jag vill veta vägval, yrken, boplatser, framtidsutsikter … jag vill veta!
Men när jag ser tillbaka så är det många gånger det bästa i mitt liv bara givits till mig, helt utan min vetskap. Ta mitt skrivande till exempel, det var inget, absolut inget jag varken förutsåg eller drömde om, men så en dag (för ca 15 år sedan) bad min dåvarande chef (och nuvarande bästa vän) mig att skriva ledarorden till vårt Kupolen Magasin då jag jobbade som centrumledare på Kuplen. Det var genom att skriva dessa ledarsidor varje månad som jag upptäckte att jag kunde skriva, att jag hade gåvan och ordet, och att människor uppskattade det jag skrev. Nu fullkomligt älskar jag mitt skrivande, jag känner mig passionerad och förälskad i att skriva.
Med yogan samma sak, jag såg den knappt komma, det var inget jag sökte eller så utan mer en ”grej” till att börja med. En grej att prova på. Och nu 14 år senare är jag så hemma och trygg i yogan. Och jag är den tacksam, den ger mig så fina gåvor och sidovinster. Men som sagt, inget jag planerade eller strävade efter att bli yogalärare.
Nu känner jag nått liknande med mina texter att älska och njuta av kroppen och oss själva. Jag vet inte hur det hände, men någonting stort är satt i rullning och jag försöker göra mitt bästa att ta emot text, efter text som kommer till mig dagligen. Det bara flödar. Jag känner mig så hemma i mig själv när jag förmedlar detta, det känns som en gåva och en kallelse. Och jag ser med förtjusning på dess fortsatta resa.
Det jag vill påminna mig själv om och inspirera till genom detta inlägg är att släppa taget och ta emot vad livet bjuder på. Det kanske är (som jag tror) en gudomlig plan med allting – som vet precis vad vi både behöver och får mest glädje. Låt oss alla få förmågan att ta emot det livet vill ge oss.
Vem blir jag av att göra det? är en fråga jag ofta ställer mig. Jag kan säga att den jag blir av Yogan gör mig till en mycket bättre version av mig själv eller som en deltagare uttryckte efter kvällens pass: Jag kommer ihåg vem jag är, när jag är här.
Jag ställer mig ofta frågan, och det kan lyda som så här;
Vem blir jag av att jobba mindre och vara mer hemma med barnen?
Vem blir jag av att jobba mer?
Vem blir jag när jag umgås med honom/henne?
Vem blir jag i Yogan?
Vem blir jag genom mitt skrivande?
Vem blir jag av att meditera?
Vem blir jag genom det här jobbet?
Vem blir jag av att äta det här?
Dessa frågor får mig att stanna upp och uppmärksamma om jag blir en gladare, lugnare, tryggare version av mig själv eller om jag blir mer spänd, irriterad och stressad.
Det är lite som Du blir vad du äter, du blir vad du oftast gör, mina handlingar styr mitt resultat. Jag tvivlar starkt på om jag verkligen kan ändra mina tankar, men jag har full tillit till att Yogan gör det. Det har den gjort varenda gång jag utövat den, förbättra min syn på mig själv och världen.
Jag älskade mitt arbete som marknadsansvarig på Kupolen Köpcentrum och när jag var centrumledare i Falan Galleria men jag blev till slut i konflikt med mig själv och mina inre värderingar. Eftersom mitt arbete gick ut på att få fler besökare och öka omsättningen. Och det kunde jag med tiden inte vara kongruent med, att marknadsföra kommers – det kändes inte längre sant i mig.
Kanske var det Yogan som förde mig dit – till sanningen inom (the guru within). För mig blir det allt viktigare att vara sann med mig själv. Jag tror vi alla mår bra av att förverkliga oss själva, det vill säga vara sanna mot oss själva, följa hjärtats (själens) röst. Och för att uppnå inre frid behöver vi stanna upp och lyssna, till rösten inom och finna modet att låta den rösten (sanningen) vägleda oss. Ingen väg är den andras lik. Och det är exakt så det ska vara, det är livets perfektion – full av unika sanningar i var och ens hjärta.
Det är inte alltid jag lyckas lista ut exakt vad mitt hjärta vill, men jag vet oftast om jag kommer må bra i mig själv om jag går åt det ena hållet eller det andra. Och det räcker, jag behöver inte veta vart jag är på väg. För innerst inne längtar jag bara efter en enda sak – att vara så nära min egen sanning som jag kan.
Nu släpper jag taget och hoppar!
Jag hoppar rätt ut i det okända. Fast egentligen så hoppar jag till något välbekant i hjärtat, något tryggt och hemkärt. Även om det är okänt och osynligt ännu för ögat så hoppar jag faktiskt med tillit, hjärtat guidar mig rätt, det vet jag!
Denna vecka arbetar jag min sista dag som Centrumledare för Falan Galleria. Jag har valt att gå vidare och avslutar mitt uppdrag. Det var ett tufft beslut då, det har växt fram under en längre tid, men nu känns det skönt att få avsluta och gå vidare.
Människor frågar mig vad jag ska göra härnäst och jag har inget förväntat svar. Mitt hjärta vill Skriva och Yoga, svarar jag.
Bestämde mig här om dagen att även säga upp min coachingmottagning i Falun. Jag talade med min hyresvärd och vi beslutade att juni blir min sista månad. Och redan idag mötte jag en kvinna som skulle flytta in granne med mig. Hon hade bestämt sig för att hyra rummet intill, men när hon såg mitt rum sa hon direkt, ”det här rummet vill jag ha istället, det är perfekt”. Och vips har vi beslutat att jag flyttar ur i helgen eftersom hon börjar på onsdag.
Det smärtade mig i någon timme innan jag valde att säga ja, ska jag erkänna. Mitt ego slog till och jag blev egenkär, kände att jag inte var redo att lämna det ljuva rummet till någon annan. Fast jag kände också direkt att hon är rätt, givetvis är det hon som skall förvalta de underbara energierna framöver!
Jag måste våga släppa taget och hoppa med båda benen, hur ska jag annars lyckas komma dit mitt hjärta vill gå.
En spännande framtid ligger för mig – en tid med skrivande, yoga och mer tid till mina barn.
Hörde Hackspetten under min promenad idag:
Ha mod att gå vidare. Bryt med ditt gamla liv. Din gåva är livskvalité.
Djurens Språk – Solöga