Jag är inbjuden att hålla seans på Harmonihuset en gång i månaden den här våren. Varje gång jag ska jobba känner jag mig osäker och mitt ego tar vid och pratar nonsens med mig. Även fast jag varje gång lyckas genomföra en fin seans med många ’möten’ och alltid åker hemåt med en känsla av mening och djup tacksamhet.
Inför gårdagen förberedde jag mig ordentligt genom stärkande affirmationer och under Dynamic-meditationen på morgonen hade jag att ’öppna upp’ som min intention. Jag bad om att utvecklas starkare, släppa det som håller mig tillbaka.
Seansen blev lyckad och nog kände jag mig oerhört öppen, jag kände av stark närvaro och fick förmedla fina kontakter från andevärlden. Jag vände än en gång hemåt med den sköna känslan inom mig och kände att det finns inga begränsningar, allt är möjligt och livet är en ständig utveckling. Och innan jag åkte var de sista orden jag hörde från vännerna i Harmonihuset; Välkommen tillbaka i maj, den seansen börjar fyllas på redan nu.
Jag ber om att släppa mina föreställningar om hur och vad jag ska jobba med. Jag följer det som fyller mig med mening, det som gör skillnad i mig och andra. Det som skänker mig glädje. Istället för att styra min framtid och mina steg tränar jag mig på att ta emot det som kommer till mig. Jag tänker ofta på det Louise L Hay sagt om sitt företag och sk karriär, hur hon stakat ut vägen; Jag svarade i telefonen och öppnade min mail. Hon menar att hon blev visad vägen. Och så påminns jag om vad Zlatan sagt;
Bollen kommer till mig!