Artiklar med etiketten ‘ego’
VISION FROM GOD
Jag har en stor längtan att komma till min rätt, leva livet så som Gud ämnade att jag skulle leva det. Jag tror vi har en färdig livsplan när vi beslutar oss för att beträda jorden, en tanke och intention om vem vi ska vara och hur vi ska verka. Att vi alla är här av ett högre syfte.
Så för mig är det viktigt att söka det högre syftet med mitt liv. Och jag ber om att få se och förstå hur jag ska vara, hur jag ska leva och vad jag ska bidra med.
Men det svåra är att veta skillnaden mellan mitt ego, mitt sinnes alla önskningar och begär och Guds vision med mitt liv. Vad är vad? Hur vet jag vad som är Guds röst och egots röst? Hur vet jag vad som är mina egna tankar, drömmar, visioner?
VISION FRÅN GUD
Visioner är just det, något du kan se. The faculty or state of being able to see /Oxford Dictionaries När jag får en inre syn, jag ser något in i framtiden, då förstår jag att det är en vision från Gud. Vissa saker jag drömmer om och önskar – kan jag inte se, hur mycket jag än visualiserar så lyckas jag inte få klarhet i bilden. Medans visionerna från Gud de ser jag klart, tydligt och de framträder direkt, alltså inget jag behöver frammana.
Så mitt tips är att göra en lista över saker du önskar, drömmer om, vill skapa. Och så går du igenom punkt för punkt och ser om du kan SE det. Kan du SE visionen? Kan du SE den utan ansträngning, utan att kämpa fram bilden. Guds vision ligger bara där helt naturligt på din inre näthinna. Den är klar, gör dig klarsynt. Lita på dina visioner.
Conspire with God
First of all, it’s smart – to conspire with God
I couldn’t think of anything smarter than to conspire with God. God is your super power, the smarter (smartest) voice within, your coworker, CEO and mentor. Your guide. Tell me where you would be if God wasn’t in your life? I can tell you, you weren’t born.
So now that you obviously is here, the best you can do is to let go of your own ego and tap into the consciousness of the smartest one.
The guiding will always be the best. The path gets clear. Although you can’t see all the steps, all the way, God will make sure you’re on the right path. Always.
And for me it’s about the deeper knowing that God got my back, that I’m safe and taken care of. And by knowing that – I become confident. And confidence gets me relaxed and feeling sexy. Sexy, in the meaning that I wear a secret nobody else can see.
Kontakt med gud
För mig är det viktigt att ha en kontakt med Gud varje dag. Jag mediterar, kommunicerar i skrift och ber. Det är stunder där jag hämtar hem mig själv, finner vägledning och ljus. Jag har alltid haft en nära kontakt med Gud även fast jag inte ser mig som religiös.
På vissa plan har jag lätt att be Gud om hjälp, men på vissa så ser jag att jag gärna själv behåller kontrollen. Tex med mitt företagande så kan jag se tillbaka på livet då jag släppt taget och låtit mig vägledas, hur allt fallit på plats och alltid till det mycket bättre än jag förutspått själv.
Jag har såklart massor med exempel på där jag fått hjälp och stöd, ibland mirakulöst. Så om jag nu har min tro och ibland står inför livets prövningar, så kan jag ju fråga mig varför jag inte tar alla mina bekymmer med mig till Gud.
Och det är där jag landar i dag att jag kan be Gud vägleda mig till min självkärlek. Be om hjälp att blomma ut. Be om hjälp att respektera kroppen. Be om hjälp hur jag kan inspirera andra. Jag kan kapitulera på alla plan där jag behåller kontroll och tror mig sitta på lösningen – jag kan släppa taget nu.
I trust God with my problems.
I trust God with my fear.
I trust God with my weight.
I trust God with my health.
I trust God with my life.
Dagspuls
Skrivlusten sviktar, så jag väntar in den… jag vill aldrig krysta fram något, och behöver det inte heller, för oftast flödar inspirationen. Men just nu är det stiltje. Jag har tillit till att det är som det ska. Jag har flöde i annat. Fokuserar mycket på familjen nu, det är där mitt hjärta är. Har passat på nu när det inte är några yogaklasser att följa med barnen på deras träningar, älskar att sitta där och se på dem. Älskar att umgås med de mina. Och imorgon kommer en vän hit med sina barn och vi ska ha fredagsmys tillsammans. Det är lycka för mig.
Och så går mycket tankar till mitt liv och leverne. Det sista året har tagit hårt på mig, det känns nu när jag kan slappna av och känna efter. Jag förstår att jag mår gott av att bara vara en tid till. Har så lätt att jaga på mig själv till produktivitet, gamla beteenden sitter i, så jag får nog öva hela livet på att ta livet mer chill.
För även om livet är mer chill nu än för 10 år sedan så är egots surr ibland detsamma, det förmanar och står i, och jag fortsätter påminna mig om att det bara är rädda tankar – det ligger ingen sanning i rädslan. Sanningen är kärlek.
Om egot
Vill du har rätt eller vill du vara lycklig eller som det står i En kurs i mirakler föredrar du att ha rätt eller att vara lycklig?
Mitt ego svarar att det vill och eftersträvar båda. Egot tror sig kunna ha rätt, rättigheter och makt. Vara diktatorn av diktaturer. Mästaren av mästare. Vinnaren av vinnare. Ser sig i topp oavsett skenbart ödmjuk fasad. Men fasaden kan givetvis skifta, men den inre rösten från egot är detsamma. Den är dömande, jämförande, driven och destruktiv.
Det krävs mod att våga lyssna till oväsendet. Det är ingen skönsång egot ägnar sig åt. Mera ett hamrande, som järnrör som slår. Det måste föra sitt inre oväsen, och det gör det med bravur. Och när orken sviktar så faller egot snabbt ner i självömkan, ser sig på botten. Självömkan är ett favoritgrepp när de andra gått förlorade. Egot håller sig givetvis fullt… självupptagen.
För sysselsättningen är A och O för egot, i sysselsättningen med sitt dömande, bitterhet, harm och/eller självömkan så göms dess kärna. Kärnan av smärta att inte vara någon, att inte duga, att inte vara värd… rädslan att inte få vara med – i gemenskapen.
Det är befriande för mig att våga se mitt ego. Ta bort skämkudden, lyfta blicken och verkligen möta mitt inre så som det är. Det är inte enbart ljust i mig. Det kommer det aldrig att vara. Hur ska jag kunna urskilja ljuset om jag inte vill se mörkret.
Som jag ser det tillhör det att vara människa att ha ett sinne, med ett ego, en kropp och ett jordeliv. Det är så det är att vara människa. Men det är inte hela sanningen. Sanningen är att vi är mycket mer än så, oändligt mer. Vi är själar. Eviga. Livfulla. Fyllda av kärlek. Och när jag vet, inte bara förstår, utan vet vem jag innerst inne är, då försvinner rädslan (rädslan dvs egot), den puff-puffar opp som en illusion inför sanningen – kärleken.
En nyckel till befrielse från egot ligger i att inte vara rädd för det,
för det är vår rädsla för egot som får oss att fortsätta tro på det.
Free
Ane Frostad
Negativa tankar
Är det möjligt att klassificera någon särskild tanke som särskilt negativt? Det som finns där är rädsla. Lust, avundsjuka och hat är alla sammankopplade och har sina rötter i rädsla. Mänskligheten är full av rädsla, som flödar genom dig.Vad kan du göra åt det? Finns det en dörr att stänga ute dessa tankar? De kommer och går. Att kämpa med dessa tankar och gräva ned dig i dem skulle leda till depression. Kom igång med ditt arbete och hjälp dina medmänniskor. Alla saker kommer att falla på plats. Oavsett vad dina tankar, när det är dags kommer jag att befria dig.
Amma
Jag är till och från nedsmutsad med negativa tankar om mig själv och mitt skrivande, om det jag drömmer om att göra. Jag hör hur en del i mig (min inre kritiker) fortsätter att döma mig och tala nedlåtande om det jag vill skriva. Det svänger från gladelig inspiration till nattsvart vemod – det gäller att stå på stadiga ben. Jag skrattar gott också, tänker på att Jan Guillou tydligen ska ha sagt ”att fastna i skrivprocessen gör bara amatörer”, och jag tror honom, han vet nog vad han pratar om.
Nåväl, det är som det är. Livet som människa är upp och ned, sol och regn, det hör det sinnliga sinnet till. Jag behöver till och med påminna mig där i mörkret att jag faktiskt tror (och tror mig veta) att livet är någonting mycket större än det jag upplever från mitt lilla sinne (ego). Och skiftet är bara en tanke bort. Men när tankarna är negativa brukar jag be om hjälp. Jag ber till Gud att skingra dimman, med sikten klar – hålla ångan uppe.
För trots allt är det väl som Amma säger (och Jan kanske menar) ”Kom igång med ditt arbete och hjälp dina medmänniskor. Alla saker kommer att falla på plats. Oavsett vad dina tankar..”
Ego
The ego is terrified of the truth.
And the truth is that ego doesn´t exist.
Byron Katie
Egots Head Office
Jag får ständigt till mig genom olika människor och sammanhang hur viktigt det är att leva i frågan. Förr har jag varit mest fokuserad på att styra och ställa med mitt liv, planerat, strukturerat och affirmerat. Sinnet (egot) har varit i Head Office och med järnhand planerat framtiden i sin ensamhet.
Jag minns att det började förändras drastiskt för mig i livet när jag klev ut ur Egokontoret och istället ställde mig fysiskt ute i naturen med armarna utsträckta och sa; Visa mig vägen! Jag vet inte vart jag ska, visa mig vägen! Led mig!
Kanske mer en kapitulering än en fråga, men likväl ett överlämnade från mig själv och min lilla värld (sinnets värld) till livet och det stora alltet.
Jag kom äntligen till en insikt att jag vet inte vad som är bäst för mig. Jag vet inte alltid vart jag ska gå. Jag kan absolut inte se vägen när jag sitter fastbojad där vid Head Office och prasslar med en karta. Det är mycket bättre (för mig) att gå ut i livet, se vilken väg som uppenbarar sig, lyssna vilka röster som talar och vad dom säger. Ta emot det som ges helt enkelt. Jag kan inte ta emot när jag sitter där inne och låter sinnet mässa, jag hör ingenting då, mitt sinne kan inte överröstas – tro mig! Det bästa är att lämna det därhän och var i ett med alltet istället, vara i ett med livet och omfamnas av dess kärlek. Sinnet är fullt sysselsatt med att förkomma krissituationer och göra upp reservplaner medans i livet där ute, det liv som är omhändertaget av alltet bara agerar utifrån kärlek.
Så nu väljer jag för varje dag att ta emot det som ges. Leva i stunden. Öppna upp mitt hjärta för människorna som jag möter, mailen som skickas till mig och när telefonen ringer. Jag lyssnar. När jag är utanför sinnet så hör jag också en annan röst, den från mitt inre. Den visar mig så ömt när energin är lätt (dvs rätt) och när den blir tyngre och stoppas (för mig är det ’fel’ väg).
Jag jobbar varje dag med att släppa alla svar. Jag ber istället om att vara öppen och ta emot. Jag lever i frågan t ex; Vad mer vill livet ge mig? Vad för fantastiskt kommer jag att uppleva idag? Vad kan jag lära? Hur kan jag känna mer harmoni och lycka? Vad kan jag dela med mig av? Vad kan jag ge? Vad jag kan ta emot? Vad får min energi att flöda? Hur välkomnar jag mer skratt i livet?
Med tanke på att leva i frågan så blev jag precis nyss inspirerad av det här inlägget om Afformationer – afformations.
Min helg
Jag dvalar (lullar) runt i något varande. Sinnet är inte helt nöjd, det bråkar en del och vill ha koll in i framtiden, planera, strukturera och lägga ut en färdplan. Jag ramlade tillbaka i gamla spår igen igår kväll när jag sjönk in i mitt skrivande och meditation. Jag släppte fram sinnet (egot) och huxflux så satt det och skrev upp mål och tillvägagångssätt. Jag hann ifatt. Jag såg vad som skedde. Stoppade pennan och vände in i hjärtat igen. Jag har ju lovat mig själv och livet (Gud, Universum, alltet) att vara kvar i hjärtat och ta emot det som kommer till mig. Jag har bestämt mig för att inte ha någon utstakad resrutt den närmaste tiden, kanske inte resten av livet, jag vill leva/resa lätt. Jag vill vara flexibel att stanna där jag känner för att stanna och göra avstickare när jag känner för det. Jag ser det som en resa med ett enda mål. Målet är detsamma. Jag vet att jag kommer dit. Det gör vi alla i min sanning. Men min stora fråga är om jag lyckas njuta av resan dit och är öppen för allt vackert som resan/livet vill visa mig eller om jag är fullt upptagen med att hålla karta, kompass och tidplan i mina händer så att jag missar att ta emot.
Så är det lite med vår semester också. Jag och barnen är lediga hela sommaren. Nogge gick på semester i fredags men han behöver jobba någon dag till i början på den här veckan. Och så har han påbörjat sin Fallskärmshopp-utbildning den här helgen, så han är borta hela dagarna, den här helgen och nästa och troligtvis åker de till Orsa och hoppar veckan efter…
Mitt sinne försöker dra sig tillbaka i gamla spår och bli sur och lättretlig över att han är så upptagen med allt detta, att dagarna går från ’vår’ ledighet. Men sanningen är att jag är inte där något längre, min kropp och min själ är i något annat, det njuter av dagar som går, dagar att fånga. I mitt inre vet jag att allt är som det ska, det här är gott för honom och det är gott för oss. Vi har det så mysigt ändå (förutom de stunder jag faller tillbaka). Den här sommaren är tom i kalendern, tom i planering. Den är som mitt liv i övrigt. Tomt med blanka dagar att fånga. Fångas av stunden och fångas av det som ges. Och de stunder som är tomma eller fyllda de upplever jag mer och mer som detsamma, de känns fina och varma i mitt inre. Mitt inre lullar och ler. Även om jag inte är en fallskärmshoppar-själ så känner jag mig ändå som en, lite manyana liksom. Det blir som det blir. Det är som det är. Och allt är egentligen väldigt bra, precis här och nu.
Vindsluckan är öppen
Det är något bra som händer i mig. Jag förändras på ett annat plan. Antingen så är det djupare eller så är det högre. Men jag ser det snarare så att när jag nu väl stannat upp mitt liv och jordat mig, funnit acceptens i att följa livets gång och har tillit till att allt är som det ska och jag vet typ ingenting om vad som komma skall (där har mitt egot inte släppt taget helt ska jag villigt erkänna, men jag är på god väg att finna ro i att jag inget vet om framtiden och det är som det ska) utan istället får vila i att allt är omhändertaget.
Den processen och även den med min kosthållning, att jag nu äter ännu mer lättare mat och vikten sjunker så känns det som att jag energimässigt höjs. Jag upplever det som att jag är i en högre kontakt med andligheten, alltet.
Jag mår bäst av att dra mig undan datorn, internet och bloggen. Bara göra hastiga insvep. Och istället ägna mig mer åt meditation, stillhet, bara vara och så känner jag att skrivandet är bra för mig. Det jag än så länge skriver för byrålådan.
Nu när jag är förankrad på ett ordentligt djup så är det ett ypperligt tillfälle att kliva upp på övervåningen och öppna vindsluckan. Jag känner att jag är i balans mellan himmel och jord.
Livet har så mycket att erbjuda och det visar mer och mer av sina gåvor när vi väl stannar upp för att upptäcka dem. Jag är tacksam för det liv jag lever precis här och nu. Tack!