Här är en länk till filmen The Shift av och med Dr. Wayne W. Dyer
”Let your self be lived by it”
Såg en intressant dokumentär om Deepak Chopra filmad av hans son Gotham. Den har hängt sig kvar i mina tankar, den berörde på ett obekvämt sätt. Den visar en mänsklig bild av Deepak, bortom guru-uppsynen. Och som jag såg honom nu, en man med beroenden, av att bli bekräftad och vara uppkopplad.
Jag vill inte på något sätt klanka ner på Deepak, han är människa, precis som vi andra. Var och en av oss har en utmaning eller fler att möta. Men det som jag inser är att det är stor skillnad på att tillskaffat sig kunskap och att tillämpa den… du kan vara kunnig och du kan vara vis (jag skönjer där en skillnad). Och framför allt visar mig filmen att det är en helt annan sak att prata om sin kunskap än att leva den. Live the teachings, säger Oneness. Och jag ser det så med visdom, att den är inget värd förrens jag förmår leva den.
Jag tänker också på Oneness som säger att meningen med livet är relationer. Vi är här för varandra. Och det är också något sorgligt med Deepak-filmen att hans driv har blivit så stort med att relatera till alla oss okända fans att han försummar de närmaste – de allra käraste.
Det är inget unikt med det Deepak-filmen visar, tvärtom berör det mig så innerligt för att jag vet av egen erfarenhet att det är så lätt att springa med i rushen, jaga sig själv och rusa ifrån sin källa, sluta leva visdomen och säga till de nära: att jag kommer snart, ska bara jobba klart… ska bara jobba mer… ska bara.. ska bara…
Någonstans så fastnar drivet i benen och växeln går liksom inte att få ur. Orden bara manglar på och tystnaden ter sig allt mer avlägsen. Det stressiga livet blir dagar som går och vips så har livet levts… finns inge mer. Och någon kanske frågar sig; var det allt?
Deepak får mig att förstå något mycket viktigt som jag vetat om men inte uttalat för mig själv – att jag vill leva som jag lär. Jag ser mig som en lärare, jag älskar, precis som Deepak, att prata om det som jag har kunskap i (andlighet) men det är inte mitt livssyfte att stå och mässa ut det – jag vill leva det.
Och det är inte lätt att ta sig dit, men jag är på god väg. Och än godare nu sedan jag såg filmen och kan formulera min intention tydligare. Jag vill gärna vara en andlig förebild men mycket hellre vill jag leva ett andligt liv.
The gift of work
The gift of money
The gift of friends
The gift of learning
The gift of problems
The gift of family
The gift of laughter
The gift of dreams
The gift of giving
The gift of gratitude
The gift of a day
The gift of love
Nogge har varit bortrest fyra dygn och jag har gett mig hän till barnen. Jag älskar att ge hela min uppmärksamhet och närvaro till dem men inser som oftast att det är mindre enkelt att räcka till åt dem alla tre samtidigt och att jag mår som bäst när jag får möjlighet att tanka egentid någonstans däremellan. Närvaro och sinnesro räcker långt i umgänget.
Bugar i full respekt för alla ensamstående – namaste ♥
Och så landar jag i att det bästa är att sänka kraven och förväntningarna (på mig själv alltså) och ge mig själv utrymme att vara människa och inte en supermorsa med värderingar alá trettiotal.
Nu ikväll innan Nogge återvänder är min föreställning att jag ska hålla mig vaken och se filmen Seven spiritual laws of success med Deepak Chopra, dricka en kopp kaffe och att barnen sover sött och stilla… fast jag vet att det bästa är att slopa alla förväntningar och bara upptäcka nuet och det som det för med sig och sen ta emot det är/sker med full acceptens. Det är således min förväntning på mig själv, att ta emot nuet…