Artiklar med etiketten ‘Författaren’
Någon annans dröm
Läste en Facebook-status av Elizabeth Gilbert, författaren till Eat Love Pray, där hon skrev om hur hon sedan succén med boken och filmen valt att tacka nej till massor av erbjudanden och beskrev även alla livsvägar hon inte gått för att som hon uttrycker sig; det var någon annans dröm.
Och det får mig att tänka på hur viktigt det är att välja sin egen väg. Men hur svårt det kan vara när vi hela tiden speglar oss och inspireras av varandra. Det gäller att stå med båda fötterna på jorden, vänster hand på hjärtat och lyssna in magkänslan för att veta, våga leta, verkligen lyssna efter; Är det här sant för mig? Är det här min dröm… egentligen, eller är jag bara intresserad nu på grund av allt smicker och ståhej. Är det verkligen jag? Eller är det någon annans dröm?
Blev väldigt inspirerad av den fjortonåriga(!) bloggaren Nellie Berntsson på TV 4’s morgonprogram. Så ung och hade redan bloggat sedan 9 års ålder, men bloggen var inte det jag imponerades av utan hennes otrolig medvetenhet om vem hon är. Hon var oerhört tydlig med att bloggen handlade om ”häst” och hennes liv som hästtjej. Under ett talangmöte med Hannah och Amanda bestämde hon sig för att ge ut en bok istället för att tex lansera en parfym, antar att det var för att hon var sann emot sig själv.
För mig har återvändsgränderna varit många alltifrån gymägare, medium, nagelteknolog, ordförande i Författarförbundet mm. det var någon annans dröm, inte min visade det sig. Eller just då trodde jag förstås att det var min dröm, att jag var på rätt väg, men så visade det sig vara en återvändsgränd. Inget jag sörjer, däremot lärt mig av, att fortsätta lyssna inåt och våga vara jag. Leva min dröm. Och det krävs både mod och tillit, då många andra går en annan väg, så känns det allt lite läskligt att ge sig av och trampa upp en ny. Och det kräver en enorm självinsikt att säga och veta; det där är inte min dröm, det är någon annans.
Återerövra ditt liv
Från sida ett så slukades jag in i boken, tillbaka till min egen barndomsupplevelser och igenkänningen av mitt eget beteende i relationer och livet. Den är fantastiskt bra, det bästa jag läst på evighet. Troligtvis för att jag just nu bara skulle hålla den i min hand men ändå… den är så pedagogisk och så bra. Den ger insikter om våra försvarsmönster, som vi utvecklat sedan barn. Barnet som stänger av sina känslor och/eller barnet som agerar ut dem. Barnet i oss som lever kvar med sina sår och tar dem med in i vuxenlivet och valet av relationer, yrkesval, boende mm i ett falskt hopp om att få den kärlek och omvårdnad som det som liten hade behov av att få men av olika anledningar inte fick tillräckligt av.
Wow, jag säger bara klingar det minsta lilla intresse eller igenkänning i dig så läs den, läs den nu!
Själv känner jag hopp, inte det falska hopp jag levt med under hela livet av att återställa det jag tyckt mig sakna utan ett hopp om att ge mig det liv jag är värd och läka inom mig själv och de relationer jag väljer (den vuxnes val, det sårade barnet väljer ofta ”fel” relationer) att ha. Wiiii, jag känner att den här boken ger mig precis den nyckeln jag exakt nu var mogen att ta – nämligen steget att återerövra mitt liv!
Här kan du läsa mer om boken och författaren/terapeuten Jean Jenson.
Förväntningar
Åkt iväg på ett skrivardygn till Gävle, i bilen på vägen hit blev jag uppringd av Ingrid Berndtson och fick en intressant Numerologisk läsning för 2013. Hon påtalade vikten av att jag kommunicerar i skrift, använder mitt intellekt och hur stort behov jag har av att vara ensam för att finna inspiration och möta min andlighet mfl träffsäkra förklaringar om mig, min livsväg, mina egenskaper och tillkortakommanden. Så jag fick verkligen mycket bekräftat om vart jag är och vilken väg som ligger framför mig.
Satte mig i lobbyn med en dubbelespresso och började påta i texterna. Blev förbryllad och förvirrad. Blandade ihop två texter, började läsa det jag skrivit, tappade mod, tro och hopp… tills jag släppte min föreställning om att jag skulle skriva och mer fokuserade på att jag håller på att färdigställa texterna, texterna som kanske blir böcker. Släppte författarrollen och gick in i läraren. Om jag nu hade en grupp människor framför mig, eller en människa framför mig som var intresserad av det jag funnit, vad skulle jag berätta då? Vem berättar jag för? Och vad vill jag berätta? Vad finns det att lära ut?
Nu bubblar sockerdrickan igen, det bara flödar. Kanske inte så mycket på pappret som jag förväntat mig men är det nått jag verkligen vill lära ut så är det just att släppa förväntningarna och föreställningarna på hur livet ska vara och vad jag själv ska göra eftersom livet handlar om att acceptera och möta. Möta det som är precis just nu, med eller utan text på pappret, skrivkramp eller skrivarflöde, klarhet eller förvirring, glädje eller vånda. Bara acceptera, utan att döma. Vem vet, kanske ett av kapitlen i boken kommer heta just: Släpp förväntningarna.