Artiklar med etiketten ‘förluster’
Tråden sorg…
Har blivit medveten om hur mycket sorger jag bär inom mig. Människor som dött, relationer som ändrats, arbeten som avslutats, drömmar och förhoppningar som inte införlivats- alla är de förluster på sitt sätt. Och för vissa människor tillkommer även skilsmässor och flyttar, vilket jag har varit förskonad av.
Livet är kantat av sorger. Tråden sorg är en del av livets väv. Det är också vackert med sorg, det visar att jag sörjer något som gått mig förlorat – sorgen är ett uttryck för kärlek.
Sorg är normalt och naturligt. Vi ska sörja. Ska och ska, jag tror iaf att jag behöver tillåta mig sörja för att kunna leva. Det handlar om mod – modet att älska. Ge mig hän till den, dem och det jag älskar trots att jag vet att det kommer gå förlorat en dag.
Jag har inte vågat det – älska fullkomligt… innerligt och vidöppet. Av rädsla att förlora det jag håller så kärt. Och jag tror att ända sättet för mig att öppna mig fullkomligt för kärleken är genom sorgen. När jag tillåter mig sörja, känna och bearbeta, så tillåter jag mig också att älska. Sorgen och kärleken går hand i hand. Ingen kärlek utan sorg. Den garantin finns inte, bara i ett slutet hjärta. Och jag vill inte vara sluten, jag är här för att leva. Att älska är att leva. Och att sörja är en del av att vara levande.
Sorg
Tillbringar en vecka i Stockholm för att läsa till Certifierad handledare i Sorgbearbetning på Svenska Institutet för Sorgebearbetning. Har varit och känt och letat i min sorg förut och känner att det finns mer att läka. Fler förluster som är ofullständiga.
”Oavsett om förlusten beror på dödsfall eller en smärtsam separation hjälper oftast frågan; vad önskar du hade varit annorlunda, bättre eller mer av? till för att upptäcka det som är ofullständigt.”
ur boken Sorgebearbetning
John W James & Russell Friedman
Ser likheter i 12-stegsprogrammet och Oneness när jag läst boken och nu tar del av utbildningen i sorgbearbetning. Tar in allt med hull och hår, för mig känns det rätt det jag lär mig. Lär om och lär nytt. För tyvärr är de mesta av våra inlärda mönster av sorg och förluster hämmande för vår läkning istället för att hjälpa oss återfå balans, glädje och livskvalité i våra liv.
Förutom den veckolånga kursen så njuter jag av ett somrigt Stockholm, lyxtid med min vän Anna-Moa och sköna hotellrumskvällar – den här veckan är en gåva till mig själv på fler plan.
Sorgemodell
På tal om släppa taget så försöker jag landa i – att släppa taget om sommaren. Den här sommaren har varit en gåva till mig och min familj, fylld av insikter, processer, läkning, glädje och bara-vara-liv och så denna ljuva värme och alla dagar med sol och bad. Vad mer att önska, den har varit fulländad sommaren 2014 för mig. Ändå sörjer jag. Sörjer att den är slut. Kan inte riktigt acceptera det ännu. Är inte där. Vandrar stilla någon annanstans i min sorgeprocess. Vandrar fram och tillbaka där i mitten. Vet att det behöver vara så. Accepterar inte förlusten ännu, men accepterar att jag är i en sorgeprocess. För sorger, det vill säga förluster, omger oss alla och är en del av livet – även att färdas känslosamt i sorgeprocessen oavsett om vi sörjer en vän som dött eller en sommar som har förflutit. Precis som allt annat livet skänker oss så tillhör sorger en del av livets skörd.
Jag tror på sorgens faser så som Elisabeth Kübler-Ross beskriver dem, eller Kübler-Ross-modellen som den kallas.
- Chock
- Förnekelse
- Ilska
- Förhandling
- Depression
- Acceptans
Här kan du läsa mer om modellen, eller googla vidare. Vill också tipsa om Elisabeths bok Döden är livsviktig.
