Artiklar med etiketten ‘frigörande dans’
Visdom till kvinnan
Jag inspireras mycket av en kvinna som heter Annki Warberg, hon är Kundaliniyogalärare och gör egna ljuvliga mediations-CD JAP med sin själsfrände Klas. Här delar hon med sig av sin mästares visdomsord angående allt vad en kvinna behöver för att vara lycklig och i harmoni med sig själv, vilket jag verkligen upplever att hon är.
- Enminutsandetaget – andas långsamt in under 20 sekunder, håll andan i 20 sekunder och andas långsamt ut under 20 sekunder. När du lärt dig bemästra denna andning 11 min så kommer du kunna möta allt som livet kommer med i stor stabilitet, inre frid och lugn – bergochdalbanans tid kommer vara över.
- Vila i elva minuter två gånger om dagen. Lägg dig ner och bara var. Njut av stunden och dig själv som den du är utan att prestera ett enda dugg.
- Dansa – frigörande dans! Rör din kropp, fort eller långsamt, sensuellt eller robotlikt. Rör hela kroppen. Ta kontakt och känn.
Souldance
Jag är verkligen inne i en Vortex av dans just nu. Jag har förstått av spådomar och andra budskap sedan tidigare att dansen vill in i mitt liv. Men eftersom jag har tinnitus och lämnat Aerobics, Step Up och kära Afro Power Dance bakom mig så har jag inte trott att det varit sant. Jag har sett det som ett avslutat kapitel. Men det är nog mer så att det här kapitlet jag är på väg in i nu det är alldeles nytt och det har precis börjat.
Jag läser om Gabrielle Roth och De fem rytmerna, jag läser om Rituell dans, Soldans, Heliga danser… jag söker på utbildningar och känner in. Men det som verkar vilja fram i mig är inte dessa danser, det är en egen dans som kommer inifrån och ut, eller kanske uppefrån och ner. Vad vet jag. Dansutbildningen är för mig spirituell (och privat) och den kommer genom det meditativa tillståndet.
Jag tror faktiskt inte att jag ska gå någon dansutbildning, iallafall inte nu. Jag ska förmedla min Souldance ändå. För vem kan utbilda mig i något som är självupplevt och kanaliserat. Det här är något annat. Ja, det är rörelse till musik, det är frigörande, lätt och djupt. Det är kanske trans för många och en del andra lugnt och stilla. Det är säkert som så många andra dansklasser, men för mig är det egentligen inte dans, det är en energi. Vi är energi. Det här är en rörelse för att frigöra oss själva, släppa spänningar och öppna upp dörren till vår själ. Släppa oss själva fria – Soulrelease!
♥ ♥ ♥
Och jag tror faktiskt det är många med mig som känt sig klumpiga på dansgolvet eller i danssalen om man väl vågat sig dit. Det är just därför jag vill förmedla Souldance, för jag vet hur skrämmande det kan vara när musiken drar igång och alla ställer upp, gör sig redo och börjar sin koreografi. Snubblande fötter. Dans i otakt. Speglar som avslöjar.
Det här är något annat. Det här är en kärlekshyllning till dig själv. Det här är en gåva till din kropp. Det är inte dans, det är rörelse. Om du som jag tror att rörelsen, den kärleksfulla, släpper spänningar, låsningar och i vissa fall smärtor. Om du tror att kroppen kan hela dessa själv i mångt och mycket om den får möjlighet att göra det, utan tankens inblandning, bara i från att öppna ett flöde. Rörelsen kanske vill skaka, svaja, hoppa, snurra, rulla, sväva… energin vet själv hur den gör sig fri och expanderar, bara vi låter den få komma fram. Vi öppnar hjärtat, vi öppnar dörren och vi säger välkommen ut.
Och sanningen är den att du behöver inte mig och mina kommande Souldance-klasser, du kan börja precis just nu. Dra igång din Spotify-lista eller Ipod och släpp dig själv fri!
Souldance
Jag kom tidigt till yogastudion för att städa och när salen var fylld av såpdoft så tog jag mig några änglakort och en kopp silverthé i väntan på fina soulsisters. Istället för livgivande Gökotta så fann vi livsenergin genom Yogarelease, kroppens frirörelse, själens blomming, sinnets andhämtning – en härlig Souldance.
Yoga, yogaretreat, souldance och mina morgonpromenader håller mig väl balanserande på min livsväg. Jag är så oerhört glad för att jag nu även tagit in mer av dansen (läs: de fria rörelserna) i mig, låter den strömma genom mig. Den rensar ut, den öppnar upp, den får mig i harmoni. Den är en del av mig.
Hela dagen fortsatte i soulflow. Jag har känt mig närvarande, lugn och lycklig. På eftermiddagen efter att jag skjutsat Maya till till mormor och morfar, hon ville så gärna sova där och baka med mormor, så tog jag en promenad på berget. Jag gick in i ett träd, flera trädstammar som växt upp ur samma rotsystem och bara landade. Sen besökte jag en favorit, den tysta stenen, klättrade upp och satt tyst i samtal med gud, bad mina tacksamhetsböner. Vände med kvicka glada ben hemåt för en myskväll med Oscar som ville se filmen Happy Feet och den titeln kändes väldigt passande just idag.
Jag kan göra en dansare av vem som helst eftersom jag vet att djupt inne är alla en dansare, och min kunskap är starkare än deras motstånd.
Alla som kan gå kan dansa. Alla som kan prata kan skriva. Alla som kan andas kan sjunga. Men man måste göra det.
Gabrielle Roth
Yogarelease
Det var med glädje min kropp dansade runt på Yogarelease i måndags och jag njuter av efterdyningarna än… ja, inte kanske all träningsvärk, men de själsliga och fysiska, min kropp njöt verkligen av att få släppa loss och frigöra sig.
Kroppen är ju gjord för rörelse, den vill röra sig, jag tror till och med att den innerst inne älskar det. Och nu att få röra kroppen i dess takt och precis hur den vill och inte bry sig ett dugg om vad de andra gör eller hur det ser ut – bara vara i sin egen känsla och dansa utan prestation, dansa för njutning och frigörelse.
Nu kom jag på något annat, jag hörde eller om det var något jag läste… det var i alla fall en intervju med Amelia Adamo där hon berättade att hon var bra på att njuta och hon hade uppmärksammat att vi svenskar (hon är från Italien) sällan sa att vi gjorde något för njutning, utan vi sa som oftast att vi skulle unna oss något för att det var vi värda.
Och på det viset så kanske vi känner att vi måste vara värda något först för att unna (läs: njuta) oss sen, alltså fortsätta vara så himla duktiga och presterande. Jag tog verkligen till mig det hon förmedlade och har börjat smaka mer och mer på ordet –njuta och jag älskar det verkligen och när jag lyssnar till min sanna röst där inne så är jag säker på att livet vill att vi ska njuta så mycket vi bara kan av det.
La dolce vita