Artiklar med etiketten ‘glädje’
Ett beslut
Det har gått ca 4 månader sedan mitt beslutet att tycka om mig själv och känna mig belåten, inte bara med mig själv utan också belåten i min kropp. Och jag har insett att tycka om mig själv och känna mig snygg har inget med utseende att göra. Det är ett val. Jag tog beslutet och det skiftade allt.
Jag tog reda på vad jag ville egentligen, och det var att känna mig snygg och tillfreds. Frågade mig vad jag ville känna. Kom fram till att jag älskar att svassa runt i känslan av belåtenhet. Så med den vissheten så hade jag ett fokus, jag fokuserade på belåten. Baaam! Så enkelt är det, fokuset gör hela skillnaden. Det skiftade mitt mående, min gång, min syn på mig själv i spegeln.
Och sedan dess har mina dömande tankar inte fått fäste i mig nå mer, jag känner mig som teflon, de rinner liksom bara av och når aldrig in. Jag dömer inte längre min kropp, min mage, mina lår, det jag äter, den träning jag inte gör… tvärtom känner jag mig fett nöjd oavsett vad jag äter och jag stryker över min mage och känner bara kärlek. Jag känner oerhörd sympati, värme och tacksamhet till min kropp.
Jag är helt enkelt snäll med mig själv. Och vinsten är fantastisk, jag har energi och glädje till det riktiga livet! Ingen energi behövs till att kontrollera maten, eller få ner vikten till någon badsäsong, utan jag äter det jag vill äta och jag känner mig fab även i bikini.
Inget fysiskt har skiftat, jag ser fortfarande ut som innan, inget fysiskt behövde eller behöver skifta – för det enda jag ville var att känna mig snygg, sexig och belåten och det gör jag nu. Det valet gör jag var dag.
Create with energy
Jag skapar lättast genom att försätta mig i den energi jag önskar. Som jag skrivit om i tidigare inlägg så hände ingenting med mig, min syn på min kropp eller min energi när jag bara ville gå ner i vikt. När istället fokuserade på vad jag ville känna så fann jag min öppning till att tycka om mig själv och kroppen. Jag vill känna mig belåten. Jag ville känna mig vacker och snygg.
Så om jag vill skapa pengar, tid, hälsa, framgång så flödar liksom inte attraktionslagen åt det håll jag önskar om jag inte vet vilken energi jag vill attrahera. Mina önskningar kanske istället handlar om frid, närvaro, lugn, glädje, stolthet. Och när jag finner ut just vad det är jag vill känna – så händer det nått. Universum svarar an. Det sker magi.
Vad vill du känna mer av?
Vad längtar du efter att känna?
Tips, det kanske är lättare att veta vad du inte vill känna, och så därifrån se dess motsats.
Så finn ut vad du vill känna. Leta efter den känslan som känns mest attraktiv för just dig. Fokusera sedan på den varje dag. Jag brukar också sätta mig och meditera och fokusera på känslan och låta mig vibrera högre och högre i den.
Energy flows where attention goes
Välbefinnande
Jag fastnar ofta i tankar om vad ska jag göra med mitt liv, vad ska jag bli när jag blir stor, vad ska jag fokusera på … ofta söker jag svar i något yttre som ska skapas och manifesteras.
Men när jag istället riktar fokus på hur jag vill må så händer det nått. Och när jag går djupare i mina intentioner så hamnar jag ofta (kanske alltid) i svaret att jag vill må bra, jag vill känna frid och glädje. Jag vill ”feel good about myself and my life”. Så enkelt är det. Jag vill uppnå ett välbefinnande oavsett om jag äter choklad, dricker espresso, ser solnedgången, rullar ut yogamattan, köper mig en klänning. Det är välbefinnandet jag vill åt.
Och kanske är det just det där välbefinnandet som är så skam och skuldbelagt att eftersträva, vi nordbor blir ju lättare accepterade om vi kämpar oss fram i livet än när vi njuter.
Jag söker mer välbefinnande i mitt liv. Och större förmåga att känna välbefinnande. Jag tror det är de dagar vi njuter av livet som betyder mest när dagarna går mot sitt slut. Och med medvetenhet om att det är det jag söker, så blir det lättare att ta ut riktningen – fråga mig vad som skänker mig välbefinnande istället för att fråga mig vad jag ska bli när jag blir stor.
Ont i själen
Jag såg nyss en intervju om psykisk ohälsa där de nämnde begreppet ont i själen.
Jag tänker annorlunda, jag tänker att vi är kropp, sinne och själ. Och när vi mår dåligt psykiskt, är stressade, känner sorg eller är i depression så är smärtan i sinnet. Det är sinnet som är överhettat eller nedstämt eller sorgset. Och när vi går med stress, sorg eller depression en längre tid så visar även kroppen symptom såklart. Allt hänger samman.
Men jag tror inte själen lider, tvärtom tror jag många gånger vi lider när vi har brist i vår själsliga kontakt. När vi kanske varit för mycket och för länge i vår identitet med kroppen och tankarna och glömt vår inneboende kraft och ljus.
Och många av oss i västvärlden är just nu långt ifrån vår kontakt med själen, vi har så mycket fokus på att prestera och vara duktiga. Vi bekräftar oss själva och varandra genom att vara duktiga, snygga och det vi konsumerar.
Inom oss är själen och när vi är i kontakt med den så ser vi vårt eget värde. Vi är mer är värde – vi är ljus. Själar. Eviga varelser allesammans. Och kontakten med själen skänker frid. Vi blir avslappnade, får en mer chill-attityd till oss själva och livet och kommer i kontakt med själens sanna natur – glädje.
Så som jag ser det kan inte själen lida, den är hel. Alltid hel.
Självkärlek
Tänk vad vi kan skapa utifrån självkärlek. Eftersom allt är energi, ljus, vibrationer så antar jag att kärlek har den högsta vibrationen. Och om jag då går runt många år med låg vibration, dvs förakt, skam, dömande mot själv och min kropp så skapar jag utifrån den frekvensen. Universum (och/eller Gud) svarar an med den ton jag sänder ut.
Medans när jag känner frid, kärlek, acceptans, belåtenhet, stolthet, värde, glädje över mig själv och min kropp så öppnar jag upp för en helt annan attraktion. Tänk vad jag kan skapa utifrån självkärlek?! Wow!
Ikväll ska jag meditera och känna på vibrationen som är kommen ur min belåtenhet. Och se vad mer som finns att upptäcka där.
Guds plan
Åh, vad jag älskar känslan när jag överlämnar mig själv och mina beslut till Gud. Det är så makalöst befriande, det skänker mig glädje, harmoni och tillit. Så skönt!
Till skillnad från när jag råkar glömma bort det och börjar rodda själv i mitt liv och min framtid, det blir ansträngande, tjorvigt, tungt. Och jag blir så självupptagen. Upptagen med mig själv och mitt mitt mitt.
Bäst mår jag när jag lever med öppet sinne och välvillighet till Guds plan för mig. Nått annat som jag mår bra av, på tal om att hamna i självupptagenhet, är att vara i givande. Söka sätt att ge, ge av min tid, min energi, min kunskap … hela tiden påminna mig om intentionen att vara givande. Och fråga mig själv, på vilket sätt kan jag vara till service idag?
Åter till att lämna över framtiden, val, beslut och handlingar till Gud. Det är inte alltid helt lätt, jag älskar ju trots allt att styra mitt sinne, coacha mig själv mot satta mål. Planera och strukturera. Men när jag ser tillbaka på år som gått så tar det ju himla mycket energi och tid att sia om framtiden, så smartaste sättet (som jag ser det) att bevara och kanske till och med fylla på energi är att överlämna sig själv till den gudomliga planen.
Som min stora förebild Louise L Hay svarade på frågan om hur hon planerat sin långa och framgångsrika karriär: Jag har bara besvarat det som efterfrågats via fax och telefonsamtal (inget internet när det begav sig). Hon har alltså inte styrt, hon har varit öppen och följt livet.
Det är där jag vill vara, där jag mår bra, i tillit till Guds plan.
Yogadag
Beauty by yoga
En härlig yogadag med intentionen att upptäcka mer av din inre skönhet, glädje och frid. Yoga, meditation, mantran och härliga möten och samtal. Och har vi tur så är vädret ljuvligt och då yogar vi utomhus på gräsmattan med utsikt över sjön. Dagen är enkel att delta på, så inga förkunskaper behövs. Min önskan är att bjuda på en mjuk och tillåtande dag med mycket kärlek till den egna kroppen,
När
Torsdag (Kristi Himmelfärd) 25 maj 09.30-14.30
Plats
Lilltorpet (Logen) Falun
Kostnad
750 kr, inkl lunch och fika. Betalas kontant på plats.
Anmälan
mail@savitanorgren.se, 070-559 29 50
OBS Anmälan är bindande, dvs vid avbokning efter 20/5 så faktureras ändå kurskostnaden.
Medtag
Kläder efter väder, yogamatta, filt och anteckningsbok med penna.
Varmt välkommen!
Yogalife
Ligger i hängmattan och läser yogaböcker, life is good! Jisses vilken högsommar augusti bjöd på. Längtar innerligt efter yogan, yogaklasser, yogaretreater, yogautbildningar, yogaböcker, yogasmycken, yogakläder … nu är det bara Y O G A i huvudet på mig – hoppas besattheten lägger sig så fort säsongen är igång.
Tills dess så planerar jag ivrigt höstens klasser, några teman som kommer är självförtroende, rädsla, förlåtelse, glädje…. tror ett pass för balans kommer väl till pass också.
Sat Nam
Ett mirakel
Igår kväll sökte jag med handen under nattduksbordet efter en bok, men en annan bok stack ut så jag greppade den istället, förstod att det var i den jag skulle läsa. Och i den boken så fann jag vägledning till en annan bok som legat undanlagd ett tag, En kurs i mirakler. Så i dag började jag återigen läsa En kurs i mirakler och i kväll har jag läst flera timmar, tills över midnatt.
Och det som har hänt är att mitt tillstånd, mitt sinne har skiftat från rädsla till kärlek – det som boken beskriver som ett mirakel har skett.
För när sinnet är uppehållet med separation, lidande, dömande, skuldbeläggande osv så är det fokuserat på rädsla och alltså upptaget med egot. Och där har mitt sinne varit en tid, fokuserat på separation, lidande – min känsla av sorg som jag beskrev i gårdagens blogginlägg. Jag har inte avsiktligt velat föra mig därifrån, utan istället accepterat min känsla.
Och i acceptansen så fick jag i kväll (genom boken) påminnelsen om att jag separerat mig från min känsla av enhet (Oneness) – kärlek. Separerat mig från Gud.
Det är så lätt hänt (iaf för mig) att glömma min enhet, frånsäga mig min källa och förbise mitt ljus och börja tro på egot (rädslan) igen. Börja tvivla. Sörja. Lida.
Och det som är magiskt är att det är lika lätt att komma tillbaka till glädjen, friden, friheten igen. Tillbaka till kärleken. Den enda sanna kärleken. Den utan motsats. Den utan lidande och sorg. Den kärleken som är evig och sann. Den som finns inom.
Det har jag blivit varse nu igen, som så många gånger förr. Att det råder en större kraft än jag själv och när jag inser det och förmår överlämna mig själv till den kraften så sker miraklet. Mitt lidande tar slut och ersätts med glädje och frid.
Din tro kommer att göra dig hel, när du tror på mig.
En kurs i mirakler
Skam i spegeln
Sitter i stilla stund och funderar kring min största skam. Jag har sedan barndomen byggt upp min skam över den jag är. Jag känner ofta skam över min strålande energi, att jag är vacker och glad. Och för att inte vara till obehag för andra (mitt medbereonde) så har jag jobbat hårt med att tona ner mig, prata lägre, klä ner mig, äta upp mig, tala ner mig, vara hemma, dämpa mig.
Och jag har haft fullt sjå med att anpassa mig efter andras mående. Jag märker att om någon annan är låg, deppig eller sorgsen så anpassar jag mitt mood efter denna, eftersom det är oerhört läskigt för mig att visa att jag mår bra – om någon annan lider.
Jag har utvecklat mitt beteende länge, så jag klär mig efter andra. Äter som andra. Talar som andra. Skrattar som andra, eller allra helst lite lägre (att skratta högt är också skambelagt för mig i de flesta situationer). Jag rör mig som andra. Jobbar som andra. Tjänar som andra.
Jag är så himla rädd att ta plats och sticka ut. Visa mig som jag är. Jag är inte ett dugg normal egentligen. Det kräver hårt arbete att dämpa min livslust och energi. Jag är bra på att kämpa och dämpa ner den.
Men kruxet är att jag har inte mitt gamla passa-in-beteende för att jag är egentligen är medberoende. Jag kan inte säga att det är sant. Nix. Min största rädsla är inte vad andra ska tycka och tänka, eller att bli övergiven och ensam.
Jag är rädd för mitt eget ljus och min utstrålning, jag är rädd för min skönhet och jag är rädd för min glädje. Det är inte ”de andra” jag anpassar mig efter utan det är min egen rädsla för mig själv som begränsar mig.
Jag har skam över mig själv, min strålande varelse med energi, glädje och skönhet – den skäms jag över. Och det är den jag är rädd för.
Jag må ha fått min skam som liten när någon annan inte förmådde möta och spegla mig i mitt ljus, min glädje, min skönhet men det ska banne mig inte vara min ursäkt nu. Nu är det ingen annan som projicerar skam på mig, mer än min egen spegelbild.
