Artiklar med etiketten ‘Kupolen Köpcentrum’
Inget jag planerat
Det går tider då jag planerar och strukturerar, försöker få nån sorts kontroll som jag skrivit om tidigare. Jag vill veta vägval, yrken, boplatser, framtidsutsikter … jag vill veta!
Men när jag ser tillbaka så är det många gånger det bästa i mitt liv bara givits till mig, helt utan min vetskap. Ta mitt skrivande till exempel, det var inget, absolut inget jag varken förutsåg eller drömde om, men så en dag (för ca 15 år sedan) bad min dåvarande chef (och nuvarande bästa vän) mig att skriva ledarorden till vårt Kupolen Magasin då jag jobbade som centrumledare på Kuplen. Det var genom att skriva dessa ledarsidor varje månad som jag upptäckte att jag kunde skriva, att jag hade gåvan och ordet, och att människor uppskattade det jag skrev. Nu fullkomligt älskar jag mitt skrivande, jag känner mig passionerad och förälskad i att skriva.
Med yogan samma sak, jag såg den knappt komma, det var inget jag sökte eller så utan mer en ”grej” till att börja med. En grej att prova på. Och nu 14 år senare är jag så hemma och trygg i yogan. Och jag är den tacksam, den ger mig så fina gåvor och sidovinster. Men som sagt, inget jag planerade eller strävade efter att bli yogalärare.
Nu känner jag nått liknande med mina texter att älska och njuta av kroppen och oss själva. Jag vet inte hur det hände, men någonting stort är satt i rullning och jag försöker göra mitt bästa att ta emot text, efter text som kommer till mig dagligen. Det bara flödar. Jag känner mig så hemma i mig själv när jag förmedlar detta, det känns som en gåva och en kallelse. Och jag ser med förtjusning på dess fortsatta resa.
Det jag vill påminna mig själv om och inspirera till genom detta inlägg är att släppa taget och ta emot vad livet bjuder på. Det kanske är (som jag tror) en gudomlig plan med allting – som vet precis vad vi både behöver och får mest glädje. Låt oss alla få förmågan att ta emot det livet vill ge oss.
Spikar & näsblod
Det har verkligen varit en intensiv dag då jag började tidigt imorse med att rulla chokladbollar för fulla munnar med barnen och förbereda eftermiddagens barnkalas (Maya 7 år). Efter en snabb dusch och fix så var det raka vägen till Kupolen för att delta med Dalarnas Författarförbund på Litteraturens dag med Ranelid, Greider och massa andra. Ja, inte för att de var med samtidigt som oss, men vi var också upp på scenen och läste ur vår Antologi Ordstrom.
Ett för mig fängslande scenframträdande var Mats David Ranaxe som berättade om sin bok Carl Larsson & Evigheten. Historien grep verkligen tag i mig och jag pratade länge med Mats efteråt när jag köpte boken. Den ska bli spännande att läsa. Har faktiskt redan börjat lite smått…
Jag hann några sidor med en kopp kaffe innan anstormningen av ett hav av likasinnade till Maya entrade Solduva. Jag andades och tänkte att 2 timmar klarar jag… kalaset var egentligen försatt utomhus i en härlig och stor lekpark men regnet forsade ner timmen innan så vi fick helt enkelt ändra planen. Jag har lite svårt för surret från alla håll, springet och buset på högsta nivå med fyra väggar som håller greppet (läs: mig fången) men det gick strålande bra. De är ju ljuva själar allesammans det är bara det att de är många ljuva själar med en inre sockerrusch som pulserar. Jag var inte bättre själv, jag tappade mitt eget målfokus för några timmar och irrade omkring och hann stoppa i mig både chokladbollar, tårta och godis. Och inte nog med det, efteråt när allt ebbat förbi så inhandlade vi middagen på pizzerian och jag som är vegetarian åt kebab!!!
Slutade upp i en mjuk hög (förutom min svullna mage då) på spikmattan med en näsblodspropp i näsan. Tänk hur en dag kan sluta efter att ha utsatts för lite smålivlig energi…