Artiklar med etiketten ‘läka’
ATT LÄKA MEDBEROENDE
BOKA MIG FÖR FÖRELÄSNING
Att läka medberoende är en föreläsning riktad till anhöriga till någon med beroende-sjukdom. Föreläsningen fokuserar på den anhöriges läkning, och vilka steg man kan ta för att tillfriskna själv. För att återfå sin energi och sin glädje. Återupptäcka sig själv och börja se till sina egna behov. Hur ovant och läskigt det än låter – börja sätta sig själv främst.
I den här föreläsningen delar jag med mig av min egen läkning i mitt medberoende som vuxet barn och anhörig. Det är en inspirerande föreläsning som inger hopp och kraft. Som visar på vägen tillbaka till dig själv.
Föreläsningen lämpar sig för offentlig sektor, kommuner, föreningar och organisationer.
Kontakta mig för prisoffert: mail@savitanorgren.se
ÖRTFÄRG
Ni som följt min hårresa vet att mitt hår började gå av när jag blekte och gjorde slingor. Det blev slitet och trött och jag behövde förändra hur jag såg på håret och hur jag behandlade det. Mitt hår behövde ges möjlighet att läka.
Och för att läka behövde jag tänka om min ståndpunkt om att jag alltid skulle vara blond. Uppenbarligen ville inte håret vara blont, eftersom det gick av vid blekning. Så jag släppte taget och valde naturligt, alltså lät hårfärgen bli min egen (efter år med hemsk utväxt), slutade använda schampo, balsam och stylingprodukter och gick helt över till skonsam tvätt med rasullera, aleppotvål och örtschampon från tex Reco Hair.
Och nu efter några år på denna naturliga väg så vågade jag färga håret brunt, jag köpte en fantastisk växtfärg (örtfärg) ifrån Body Bazar och färgade håret själv hemma med hjälp av min dotter. Och här ser du resultatet, före och efter-bilder. Jag är jättenöjd!
Min mage
Det var en klient som jag coachade som sa att hon har komplex för sin mage och inte gärna vill ha bikini på sig, ovanför ärret där hon fått sitt kejsarsnitt blev det liksom en bula som hängde över ärret. Och jag sa, så är det för mig med och visade mitt ärr och min mycket större ”bula” (eller muffins som en vän kallar det) som hänger över ärret efter mina två kejsarsnitt. Och då slog det mig att jag inte har komplex för magen nå längre, inte alls.
Och jag kan inte förstå att jag önskat en magruta-mage, för ärligt talat så tycker jag inte det skulle vara klädsamt till min kropp, jag gillar egentligen det mjuka och sensuella och jag tycker faktiskt min mage är härlig numer (så kände jag inte nyss men något har skiftat).
Och just det där med magen har varit viktigt för mig, inte ur utseende synpunkt utan för att när jag utövar yoga så är jag väldigt medveten och närvarande i min kropp, jag känner den verkligen, men just magen har jag inte fått kontakt med, det har varit som en tom ihålig känsla – ingen kontakt, ingen hemma liksom. Och det har förbryllat mig, jag vill ju ha kontakt med min mage och mitt tredje chakra, så jag har jobbat aktivt med andningsövningar för att stärka relationen med magen. Jag har också låtit en vän sy en bredare vetekudde i gult (chakrafärgen för magen) som jag värmt och lagt om magen på kvällen. Men tomhetskänslan har bestått.
Men så idag när jag låg och kände mig FAB i min bikini så strök jag över min mage och kände bara kärlek. Bara kärlek. Och jag såg hur vacker och fin den är. Den är såååå fin. Och nu när jag skriver blir jag berörd …. det kommer tårar… jag känner äntligen att vi hör samman, jag och min mage, jag känner vår vänskap. Jag känner vår kärlek till varann.
BODYLOVE
Jag märkte hur jag höll på att dyka in i vassen och gömma mig, ett gammalt mönster jag bär med mig när beachsäsongen sätter igång.
Men så bestämde jag mig istället för att nu är det dags, att än mer stärka och LÄKA relationen med min kropp. Sluta mata den med skam och istället ge den min kärlek och omtanke.
Så på lördag startar jag en videoserie på YouTube som jag kallar BodyLove ❤
Kanske vill du vara med. Bäst koll får du om du prenumererar på min YouTube-kanal.
Ps Sprid gärna videoserien, om du har någon i din närhet som du tror kan vara intresserad.
Tråden sorg…
Har blivit medveten om hur mycket sorger jag bär inom mig. Människor som dött, relationer som ändrats, arbeten som avslutats, drömmar och förhoppningar som inte införlivats- alla är de förluster på sitt sätt. Och för vissa människor tillkommer även skilsmässor och flyttar, vilket jag har varit förskonad av.
Livet är kantat av sorger. Tråden sorg är en del av livets väv. Det är också vackert med sorg, det visar att jag sörjer något som gått mig förlorat – sorgen är ett uttryck för kärlek.
Sorg är normalt och naturligt. Vi ska sörja. Ska och ska, jag tror iaf att jag behöver tillåta mig sörja för att kunna leva. Det handlar om mod – modet att älska. Ge mig hän till den, dem och det jag älskar trots att jag vet att det kommer gå förlorat en dag.
Jag har inte vågat det – älska fullkomligt… innerligt och vidöppet. Av rädsla att förlora det jag håller så kärt. Och jag tror att ända sättet för mig att öppna mig fullkomligt för kärleken är genom sorgen. När jag tillåter mig sörja, känna och bearbeta, så tillåter jag mig också att älska. Sorgen och kärleken går hand i hand. Ingen kärlek utan sorg. Den garantin finns inte, bara i ett slutet hjärta. Och jag vill inte vara sluten, jag är här för att leva. Att älska är att leva. Och att sörja är en del av att vara levande.
Sorg
Tillbringar en vecka i Stockholm för att läsa till Certifierad handledare i Sorgbearbetning på Svenska Institutet för Sorgebearbetning. Har varit och känt och letat i min sorg förut och känner att det finns mer att läka. Fler förluster som är ofullständiga.
”Oavsett om förlusten beror på dödsfall eller en smärtsam separation hjälper oftast frågan; vad önskar du hade varit annorlunda, bättre eller mer av? till för att upptäcka det som är ofullständigt.”
ur boken Sorgebearbetning
John W James & Russell Friedman
Ser likheter i 12-stegsprogrammet och Oneness när jag läst boken och nu tar del av utbildningen i sorgbearbetning. Tar in allt med hull och hår, för mig känns det rätt det jag lär mig. Lär om och lär nytt. För tyvärr är de mesta av våra inlärda mönster av sorg och förluster hämmande för vår läkning istället för att hjälpa oss återfå balans, glädje och livskvalité i våra liv.
Förutom den veckolånga kursen så njuter jag av ett somrigt Stockholm, lyxtid med min vän Anna-Moa och sköna hotellrumskvällar – den här veckan är en gåva till mig själv på fler plan.
Frustration
Har ingen tanke med inlägget mer än att få ur mig min frustration över hur många av oss mår… jag tänker på hur många offer stress och depression skördar. Piloten som släckte ett helt plan av oskyldiga människor med sitt mörker och en kvinna i min ålder som nyligen tog sitt eget liv – obehagskänslan jag känner följer mig.
Vart är vi på väg? Har inte många av oss rusat vilse i skräcken över att sjunka ner i vårt eget tomrum och mörker.
All den här hetsen, vi ska lyckas i arbetet, klättra högre, tjäna mer, utbilda oss, skaffa barn, nya bilar, nytt hus, personlig tränare, sund kostplan, klassförälder, ledamot… rusa från prestation till prestation till prestation. Och någonstans har Instagram och Facebook blivit vårt kvitto på att vi är någon.
Jag känner sorg när jag går förbi dagiset här intill och det står inte mindre än 15 barnvagnar ute för middagslur. Små barn som har behov av att vara med sina föräldrar, en sund anknytning lär enligt expertisen ta 3 år, lämnas i kommunal omsorg.
Jag dömer ingen. Hur ska jag kunna döma som själv lider av samma åkomma. Jag tror hetsen och jakten som vi många utsätter oss för startat kollektivt. Vi är många som springer i ett galet stort ekorrhjul. Du, jag, föräldrar, politiker, samhället… vi har ingen syndabock. De flesta av oss är delaktiga, både som förövare och offer.
Finner ingen tröst till frustrationen jag känner över offren stress och depression skördar men jag känner hopp inom till min egen läkning. Jag har fått mer förstånd och insikt genom smärtan så att jag nu både kan och vill förändras. Det har hänt något inom mig. Jag kan inte tro att det kommer rädda någon annans liv men jag vet att jag räddat mitt.
Stress i kroppen
Var till ljuva Kicka och fick massage i dag. Kände mig lite spänd på väg dit och så fort jag lagt mig på britsen och hon började massera min rygg så kom tårarna. Jag grät och jag grät, det bara rann ur mig. Det var förlösande med massagen, kroppen verkligen släppte ut sin stress. Min kropp lärde mig att sorg, frustration och annan smärta som jag genom åren behövt ventilera ut med gråt men inte tillåtit mig – har byggts upp som stress.
Det krävs mod att vara sårbar. Och jag har inte haft det modet alla gånger utan istället svalt ner klumpen och dragit fram ett leende. Eller svalt ner klumpen och bitit ihop. Jag tänker att mycket av våra beteenden är inlärda sedan vi var barn, kanske från de vuxnas oförmåga (inte ovilja) att stödja oss och våra behov. Och det kan också vara kopierat, barn gör inte som de vuxna säger utan som de gör.
Hur som, stressen och spänningen släpper taget när jag gråter. Det räcker för mig att veta. Jag vet att jag kan läka, det behövs bara lite mer tårar. Kroppen vet redan allt det här, den är magisk. Den är intelligent, både som burit all denna stress då jag hade oförmågan att ta itu med den och nu när jag är redo, mogen och modig – så börjar kroppen släppa taget om den.
Jag känner hur kärleken till kroppen växer. Den växer i takt med att jag inser hur mycket min kropp älskar mig. Tyvärr ser jag inte kärleken till mig själv i spegeln alla dagar men jag upplever den stunder som denna på massagebritsen hos Kicka och jag upplever den alltid när jag är på yogamattan.
Vuxet barn
”Man har svårt att veta sina behov, därför att lärt sig att inte ha behov alternativt har man fel behov. Men omvandlar de verkliga behoven (av näring, kärlek, närhet, tillgivenhet etc) till att bli duktig och klara av saker. Det har skett en felkoppling på behovssystemet, och man är inte själv medveten om det.”
Sanna Ehdin
Om vuxet barn
Som medberoende och Vuxet barn är jag i en vacker läkningsprocess. Jag medvetandegör mina smärtor, karaktärsbrister och inre sår, med andra ord mina stora mörka rädslor. Jag ser dem. Jag genomläker (inte genomlider) dem, för det är så jag tror att de inre såren läker, de dagar och stunder jag förmår stanna med dem – känna dem. Så jag väljer inte att se det som ett lidande, utan som ett läkande. Att känna är att läka.
Jag stannar och möter. Känner och darrar. Känner och ilsknar. Känner och sörjer. Stannar och håller… den känsla som vill kännas. Jag ser det som att jag håller mitt eget inre barn, den lilla tösen inom mig som är rädd. Det är henne jag är med. När jag förmår vara vuxen och ge henne det friska medkännande hon så väl behöver.
När jag inte förmår… når ilskan andra, sorgen biter sig fast i magen, rädslan kapslas in i min kropp. Då döljer jag rädslan med hela mitt liv och kontrollen tar överhanden. Kontrollen som är min barriär mot att visa mig så svag, vilsen, skygg, skamfylld, skuldtyngd som jag känner mig.
Jag tränar mig i att först och främst känna och vara i det jag känner. Vilsen när jag är vilsen, och alltså inte visa mig världsvan när jag är lost. Rädd när jag är rädd, och alltså inte verka stark när allt inom skälver. Sorgsen när jag är sorgsen, och alltså inte måla upp en glad fasad.
Det mitt inre barn behöver är att jag bekräftar hennes känslor, det hon känner. Hon har stora behov av att jag slutar slå på henne, slutar sparka på henne och gasta att hon ska ställa sig upp. Hon behöver inte mitt gamla agerande. Hon behöver min närvaro och mitt stöd. Jag behöver be mig själv om förlåtelse för alla stunder som jag inte förmått ge henne det hennes vattniga ögon sagt mig att hon (står på knä och) ber om. Hon ber om min kärlek. Min omtanke. Min famn. Mitt lyssnande. Min tid. Hon ber om hela mig, inte någon förhandling. HELA MIG är det hon behöver. Och för att ge henne det behöver jag släppa allt det andra som upptar mitt sinne, jag behöver kapitulera mitt kontrollbehov och ge mig hän till henne, nu och för livstid. Hon är mitt allt. Mitt livsverk. Mitt kall. Det är för henne jag är här. Utan mig är hon ingen… utan henne är jag tom. Hopplöst tom. Hon är min brunn, min livskälla – hon är mitt liv och för att se henne leva behöver jag ge henne mitt.
Oneness Liberation Day
Oneness Liberation Day
Vill du uppleva mer frihet och glädje i Livet? Då kan denna dag vara nått för dig.
Om vi tittar på våra liv kan vi se att vissa problem inte blir lösta, trots våra bästa ansträngningar. Det kan vara ekonomiska, relationsmässiga eller andra problem så som med hälsan. Finns det ett problem så finns det en lösning och Oneness har oräkneliga sätt att lösa problem vare sig de är fysiska, emotionella eller andliga. Vi ska använda oss av 2 st djupgående processer denna dag med intentionen att lösa upp dessa gamla mönster som styr våra liv.
De 4 Korgarna
Vi ska börja med att kika på den kanske mest förbisedda perioden i våra liv, den period från och med befruktningsögonblicket fram tills du är 6 timmar gammal. Denna tid är nyckelfaser som alla går igenom. Om det finns störningar i denna tidsepok kan det påverka vår upplevelse och syn på livet. Om vi genomgått denna tid med obehag eller andra mindre bra upplevelser så kan man fastna rent energimässigt i den korgen och det kan manifestera sig som negativa mönster i livet som upprepar sig om och om igen.
Vi ska låta oss vägledas av vårt eget inre tillbaks i tiden för att uppleva och lösa upp eventuella blockeringar. Vi ska sedan använda oss av en speciell Deeksha med intentionen att rensa ut dessa blockeringar.
Förfädernas Befrielse
Den andra delen av dagen så ägnar vi tid till att hjälpa våra Förfäder att gå vidare om dem av någon anledning sitter fast i sin resa mot Ljuset. Vi har olika ansvars områden i livet och även gentemot Förfäderna. Om dina förfäder av olika anledningar fastnat och inte gått vidare så kan det generera i att du upplever problem här och nu. Anledningarna kan vara att Förfäderna hade bundenhet, inre oläkta sår, ouppfyllda önskningar mm.
När vi hjälper Förfäderna att gå högre upp så blir de lyckligare och även du. Om de är olyckliga så kan det avspeglas i dina livssituationer. Detta är ett sätt att hedra och respektera de avlidna för allt de gått igenom för att du ska kunna leva ditt liv.
Jag har bjudit in Onenesstrainer Niklas Blomkvist från Eskilstuna att leda oss genom dessa processer och denna dag. Du behöver inga förkunskaper eller speciella erfarenheter av vare sig Oneness, meditation el dyl för att delta, dagen är öppen för alla som känner en längtan att läka oläkta inre sår. Känn Dig varmt välkommen till en djupgående och befriande upplevelse.
Datum: Söndag 26 oktober kl 10.00 – ca 17.00 (lunchpaus 13.00-14.00).
Plats: Johanneskyrkan, Garvaregatan Falun.
Kostnad: 800 kr, betalas kontant på plats.
Medtag: yogamatta alt liggunderlag, filt, anteckningsbok och egen lunch (det finns tillgång till kyl och uppvärmning).
Anmälan: via mail till Sofia Savita Norgren: mail@sofianorgren.se senast 17 oktober. Begränsat antal platser.