Artiklar med etiketten ‘lärare’
Min passion
Efter föreläsningen med Annelie Pompe så blir det än tydligare för mig vad min passion är. Jag skulle kanske önska att min passion var något mer nervkittlande som att bestiga de högsta bergen eller dyka med ett andetag i de djupaste vatten, men min passion är något osexigare och mer stillsamt – jag är passionerad i att lära ut hur att leva ett andligt liv. Precis så som Annelie verkar göra, leva helt och fullt som den hon är och följa den lilla rösten inom med de stora drömmarna.
Min röst viskar om att hjälpa människor upptäcka den andliga kontakten inom, så att de finner och lever sin passion och glädje – låter själen leva genom dem.
You teach best what you have to learn most, sa en klok kvinna till mig en gång, och den frasen lever kvar. Det jag älskar att lära ut (har alltid sett mig som en lärare) är det jag själv som mest behöver lära mig. Så jag fortsätter att hålla hårt i passionens livlina, den är livet och den är vägen.
Min sommarpaus
Min sommarpaus fortsätter ett tag till, jag siktar på 40 dagar, förutom mina små inhopp. Barnen är också positiva till mitt blogguppehåll och i synnerhet när jag gjort sommarpauser på Facebook som jag vet stjäl min uppmärksamhet ifrån dem. Det viktigaste först – är syftet.
Och här i stillheten från mediabruset så finner jag klarare insikt (in-sikt), som hjälper mig upptäcka mer av mig och mina behov. Jag ser också klarare mina beteenden, bra som dåliga, min egennytta i det jag företar mig och lyssnar jag djupare så hörs sanningen om mig själv, vad jag brinner för och vad som ger mig allra mest glädje.
Jag läser. Jag är. Jag är sommarlovsmamma i första hand men jag processar också djupt. Jag har täppt till många av mina flyktvägar och stannar så ofta jag förmår, med det som är – det som känns. Jag läker. Läkningen är evig verkar det som, och jag accepterar (just nu) att det är så, ett livslångt läkande (och lärande). Jag är en elev och Livet är min lärare.
Stop och stanna
Jag stannar med det som är. Upplever mina känslor, som far in och ut, upplever tomrummet när det ger sig tillkänna. Stannar. Tänker på 5:2 dieten och periodisk fasta som låter kroppen vila en längre stund, dvs att det går längre tid, enl periodisk fasta 16 timmar, då kroppen ges helt vila med endast the (el kaffe) och massor av vatten som intag. Det är så oerhört skönt att stanna upp med det som är och jag känner verkligen hur bra kroppen mår då den ges utrymme att bara vara. Jag tänker att så är det med känslor, tankar, mentalt och fysiskt tillstånd också – det transformeras till frid och stillhet när jag stannar med det som är och ger det utrymme. Alltså låter det vara som det är, känna som det känns, tänka som det tänks.. utan att lägga till, styra om, dra ifrån – bara är med det som är.
Det är en liknande prövning med fastan. Sinnet vill gärna fly till skafferiet och mal på i oändlighet om att det behövs äta för både den ena orsaken och den andra. Det våndas – sinnet. Men eftersom jag lyssnar till kroppen så hör jag en helt annan ton. Kroppen känner frid. Den uttrycker till och med tacksamhet för att den ges andrum att vara, utan att det hela tiden slinker ner nytt som ska processas och bearbetas.
Och så det bästa av allt. Transformationen, som leder energin från att varit ”stuck” i sinnet (egot) och istället öppnar upp det själsliga flödet (livsenergin) – jag expanderar till mitt högre medvetandet. Jag får tillgång till större frid, glädje och harmoni ju fler gånger och oftare jag stannar med det som är. Transformationen från att känna mig fast, smutsig och lidande till att känna mig flödande, ren, ljus och full av frid.
Jag är helt övertygad om att den bästa (och kanske enda) andliga läran är ”stop och stanna”. Håll upp STOP-skylten framför sig själv och stanna med det som är.
Här berättar Gangaji om när hennes lärare lärde henne ”Just stop”.
Stilla tid
Upptäckte i spegeln att håret äntligen börjar bli långt. Det har tagit sin tid med målmedvetenhet och fullständig tillit och evigt tååååålamod att få håret friskt efter mina missödes blekningar/slingor/färgningar 2010. Då med löftet till mig själv att Go naturell, välja ekologiskt och snälla produkter till håret. Det funkar, men det är inte gjort i en handvändning. Det mesta jag vill åtstadkomma i livet verkar ge mig prövning i tålamod. Det måste vara en av mina stora livsläxor, snabb och kvick som jag är så är det bra segt ibland att stanna upp, invänta och bara vara i varandet. Booooring, skulle jag tyckt förr men ganska förnöjsamt skulle jag säga nu. Nu kan jag (oftast) vila i det. Känslan av att det händer ingenting. Det är stopp i flödet känslan, bring me some action, knäpp knäpp med fingrarna. Nu vågar jag stanna där och oftast upptäcker att det visst är action här, det finns ett livsflöde som bär allting och stannar jag tillräckligt stilla kanske jag till och med kan känna jorden rotera runt sin axel – vem vet.
Under Vedic Art kursen i helgen så hade Renée Brieg (läraren) med sig lite böcker att kika och läsa i, de låg tillhands under frukosten och hämtaandanpauser och så, jag hittade en bok som jag skrev av titeln på – Inbjudan till ett möte, men av en händelse så fann jag istället boken (av samma författare) Längtans Vingar av Oriah Mountain Dreamer (så vackert namn) när jag skulle beställa den på nätet. Och som alltid när jag känner mig guidad eller dragen till nått så funderar jag inte, utan jag litar på livsenergin och följer den – så jag beställde alltså boken Längtans Vingar istället för Inbjudan till ett möte, utan att ha en aning om vad den handlade om.
Guess what! Den handlar om skrivprocessen och kreativitet!
Jag är helt förälskad i boken, så där kär att jag inte ens har överstrykningspennan aktiv, jag är så begeistrad i boken att jag håller den helig. Jag känner att just den här boken, hennes sätt att berätta och dela med sig är som gjord för mig. Det verkar som ”någon” scannat av mina brister och gjort en facitmall. Någon har gått före och jag får ta rygg. Inte bara får ta rygg, jag har funnit någon som jag vill ta rygg på. Hennes skrivprocess är andlig, den är nära, den är innerlig och den är i kontakt med Gud (den gudomliga själen inom oss), den är underbar. Den känns rätt. Den känns lätt.
Och hon skriver om att stanna, stilla sig, avsätta helig tid (helger, helg-dagar = heliga dagar) till att just inte göra någonting. Bara vara i tomrummet, ge sig tomtid, tomma dagar för att det är just i den stunden av ingenting som kreativiteten flödar.
Och det har alltid varit en stor rädsla för mig, det där tomrummet av ingenting. Det är ju det jag sprungit ifrån hela livet och som jag nu på senare år börjat uppskatta och faktiskt njuta av. Och tänk att det är där i det tomrummet jag finner skrivandet (kreativiteten). Jag vet att det är så, för när jag mediterar och promenerar, slår av på takten och går inåt, det är då jag vill skynda mig hem att skriva, det är då orden börjar flöda…
Mitt fokus
Gårdagen hängav jag min energi åt skrivande (inga fler ursäkter!) medans Izabelle sov middag, Oscar var på fotbollsträning och Maya lekte med kompis. Under eftermiddagen tog vi cyklarna och åkte på lekplatssafari genom stan, erövrade 3 stycken fina lekplatser och tog en våffelpaus innan vi utmattade försökte samla kraft till sista backen hemåt.
Vilken väg kan vi cykla så vi slipper backar, frågar Maya?
Det är just det som är kruxet med att bo på (nära) berget, det blir uppför vilken väg vi än kommer ifrån.
Idag ska jag förbereda mig för morgondagen, jag ska till min stora glädje vara lärare några timmar på Brunnsviks Folkhögskola med temat hälsa och friskvård. Så glad och tacksam för det, jipiii!
Till kvällen blir det yoga med ljuvliga soulsisters och sen drömmer jag mig bort i Skärgårdsdröm med Sofia Rågenklint på Tv8.
My intention
The mediocre teacher tells.
The good teacher explains.
The superior teacher demonstrates.
The great teacher inspires.
William Arthur Ward