Artiklar med etiketten ‘let go let God’
Let go let God
Rädsla för döden
Min rädsla för döden gör sig påmind lite då och då. De senaste veckorna har varit en sådan tid då jag känt döden närmare, det har varit en del händelser och dödsfall runt omkring (dock i periferin) som fått mig att svaja till. Försöker analysera vad min dödsrädsla kommer ifrån och vad den handlar om. Jag vet att jag burit den med mig sedan jag var barn, ofta uttryckte den sig då att jag var rädd att mina föräldrar skulle dö. Men den hankar sig kvar, dödsrädslan och jag förstår att den vill säga mig något mer.
I 12-stegs programmet lyder 3:dje steget, vi beslöt att lägga vår vilja och vårt liv i händerna på Gud, sådan vi själva uppfattade honom. Och det är där jag landar, att jag genom programmet dagligen behöver lägga min vilja och mitt liv i händerna på Gud. Så långt så bra. Men det jag bortsett ifrån är att med liv betyder också slutet på livet. När jag ska dö ligger inte i mina händer, hur långt, kort, friskt eller sjukt mitt liv ska bli ligger i händerna på Gud.
Men där har jag försökt inbilla mig att jag kan manipulera livet och alltså döden. Jag har hållit den sista och viktigaste länken av kontroll kvar i mina egna händer – kontrollen över liv och död har jag axlat. Så jag hörrör min rädsla till döden till mitt stora beteendeproblem – kontroll. Och vad ombedes jag göra när jag jagar kontroll? Jo släppa taget och det översätter jag till slappna av. Relax. Let go, let God.
The fear of death is the source of all other fears.
Let go
… let God
Nu har jag varit för mycket i huvudet igen. Försökt tänka ut lösningar, sökt svar utanför mig själv och försökt styra ihop mig själv och livet. Det slukar energi, jisses vad trött jag var igår.
Ihop med den tärande tröttheten så pockade något inom mig, något ville få sitt uttryck. Jag jag och letade bland mina böcker för att se om det var till någon ”det” drogs, jag satte mig för att skriva för att se om ”det” ville ut… så till slut kom jag på det, eftersom jag var så slut. Mina krafter var bokstavligen uttömda och jag kunde inte tänka ut varför; var det något jag ätit eller höll jag på att bli sjuk? Och där mitt i all kraftlöshet så kapitulerade jag inför min egen trötthet och kände att det enda rätta att göra innan jag släpade mig upp i sängen var att meditera – tona in. Så jag tände ljusen vid mitt altare, satte på skön musik och satte mig för att be – om hjälp.
Och det är där jag ska vara, jag har skrivit om det förut, jag behöver vara i min hjälplöshet. Släppa kramptaget om rodret och lämna över. Allt. Trötthet, jobb, inkomst, relationer, tillfrisknade, hälsa… allt behöver jag lägga i händerna på Gud.
För jag vet ju att jag vet ingenting om hur, var, när. Ingenting. Jag kan bara gissa, men så fort jag gissar och ”leker Livet” så uppehåller jag mig utanför det (livet) och allting blir så himla tröttsamt.
Mitt jobb är inte att bekymra mig, planera, rodda mitt liv. Det gör Gud med både lätthet och glädje – och kärlek. Och när jag står där stelfrusen och sömnig och krampar om rodret så kan Gud inte ta över, lägga sin hand över manövreringen och styra kursen åt mig. Det går inte förrens jag ger vika om mina stela fingrar och säger; Let go… let God.
Släpp taget
40 dagar utan daglig blogg har gjort mig gott. I synnerhet att vila i känslan av att släppa taget, som verkar vara mitt återkommande mantra för den här sommaren. Vart jag än gått, vridit, kämpat, glidit.. så är det som om Gud ställt sig framför mig med en skylt: SLÄPP TAGET! Släpp taget Sofia och låt Livet ha sin gång – låt mig verka.
Innan jag släpper taget så möter jag mitt motstånd. Tankar om hur ska det gå om inte jag har kontrollen, vad ska då ske? Tankar som med bloggen, men tänk om de glömmer mig, inte hittar tillbaka, inte tycker om mig nå mer. Tänk om.. tänk om.. tänk om..
Men sanningen är den att det är så otroligt befriande att släppa taget, wiiiihooooo vilken känsla! Jag inser att mycket av det jag håller taget om är för andra, alltså föreställningar jag har om hur jag ska vara för andra. Alltid redo. Alltid glad. Alltid tillmötesgående. Fast när jag ser djupare så handlar det inte om er andra, för det handlar i alla fall bara om mig, för (här kommer; tänk om, igen) tänk om ni inte tycker om mig, om inte jag får vara med… hemska tanke: tänk om jag inte är älskad.
Den känslan möter jag där i änden av repet som jag släpper taget om. Tänk om jag inte är älskad. Den största av rädslor. Vem är jag då?
Ja, vem är jag då? Jag är fortfarande Guds barn, Guds bästa barn, precis som Du. Det gör mig inte till någon sämre. Livet vill mig inte nått ont, för hur jag än vänder och vrider så ligger jag ändå i Guds famn. Alltid. Och paradiset, ja det är inte någon exotiskt destination i drömresebroshyren, nej paradiset det är här, precis där jag är. Alltid.
Att släppa taget är dock det enklaste att göra, det kräver ingenting av oss, varken fysik eller prestation – alla kan det. Du, jag, gammal som ung, sjuk som frisk… vi kan släppa taget och låta Livet (Gud) bära oss. Det behövs som jag ser det två ingredienser, mod och förstånd. Förståndet att inse att det finns en högre kraft och förståndet att inse ens egen litenhet och modet att lägga sitt Liv i dess händer.
Let go… let God.
