Artiklar med etiketten ‘lycka’
Slimmad, fit och solbränd
Jag har inte shoppat nämnvärt de senaste 2 åren. Jag har inte haft lust, inte sett något som skulle passa min kropp, tänkt att jag behöver gå ner i vikt först. Gömt mig i stretchiga svarta kläder, gärna mysbyxor och tunika och låtit de vita, spetsiga, färgglada, bohemiska, dressade vänta på mig trots att det egentligen är det som jag vill klä mig i.
Men nu känns det annorlunda, nu tar jag en storlek större, eller två, eller tre än de mitt sinne tänker att jag borde ha. Jag struntar i storleken och tar den storlek jag behöver helt enkelt. Enkelt och självklart egentligen. Men jag har oftast krånglat till det. Som att vissa storlekar är okey, andra inte. Som att en viss vikt är okey, annan inte.
Trott att small, slimmad, fit, solbränd och utan celluliter är det rätta. Och att gärna ett par år yngre än man är ska man vara också.
Fast när jag ser mig omkring, nu med andra ögon, så är de flesta människor som mig, med mage, celluliter och lite medelålders. Lite vanligt defekta som vanliga människor är. Vi ser ut som människor allmänt gör, och det är okey, det är precis som det ska vara.
Lyckan sitter inte i det yttre. Inte ens i kläderna jag nu så glatt köper (i min rätta storlek). Lyckan är inget att jaga, det är en känslan man känner. Jag har bestämt mig för att känna mig nöjd, snygg och sexig och det går förvånansvärt bra måste jag säga.
Try it, you may love it!
Lycka och sorg
Jag känner att jag har så lätt till att känna lyckan. Och nu i juletid ligger den gärna och bubblar i mig, den känns varm och härlig. Att känna lycka, vara tacksam och positiv är egenskaper jag utvecklat väl och som jag är stolt över.
Jag tror att lyckan ligger mig så nära tillhands eftersom jag alltid, så länge jag kan minnas, varit i kontakt med sorg. Jag har haft min sorg med mig genom livet, den ligger där och gör sig påmind … alltid. För den ouppmärksamme kan jag nog passera som en sorglös person, men för den uppmärksamme syns den i ögonen. Jag ser den när jag ser mig själv i spegeln. Jag ser den också i andra.
Jag har gått i terapi, processat, kurs’at och försökt förstå och även läka sorgen under många år. Men den har inte försvunnit, den hänger sig kvar. Men nu så här mitt i livet så har jag slutat att försöka skaka den av mig, jag har accepterat att den är här, som en del av mig. Och den får gärna stanna kvar, den gör mig ödmjuk och visar mig förståelse. Och jag tror att det är just den som visat mig lyckan också.
För det är ju trots allt svårt att veta hur det känns att vara frisk om man aldrig varit sjuk, veta när man gör gott om man aldrig sårat, och veta hur det känns att vara lycklig om man inte varit ledsen.
Så tack sorgen, för att du finns i mig och gör den till den jag är. Jag är dig evigt tacksam.
Lycka
Ingen människa är lycklig om hon inte själv tror det.
Publilius Syrus
(85 f.Kr-43 f.Kr)
Största skammen
Jag slås av hur jag haft förväntningen och föreställningen att lycka är de där euforiska, sprudlande, glada känslorna som svallar. Och i min föreställning så har egot suktat, strävat och sökt efter att dessa flyktiga stunder ska bevaras och bli till ett tillstånd som stannar kvar. Jag har försökt uppnå något som jag inte är. Och det är den största skammen att inte vilja vara den man är, utan alltid sträva efter att vilja vara lite mindre eller mycket mer, eller ännu smalare och härligt gladare.
Där jag är nu, i medvetenhet om min litenhet, mina begränsningar, mina personligheter och alla mina känslor. Medvetenheten strävar inte efter att förändra, den vill inte bort eller till någonting. Medvetenheten är acceptans, den är frid. Frid över mig själv som jag är. Och den friden är så makalöst mäktig, att verkligen känna att jag är älskad precis som jag är. Och bara den känslan av att någonting ser, vet och förstår hur jag egentligen är och ändå stannar kvar med mig i total kärlek skulle kunna få mig att vilja fly. För det är först smärtsamt att stanna och se min egen litenhet och stora ego, det gör ont… i egot. Men när jag stannar med det som är, med mig själv som jag är, så skingras skammen och jag får uppleva friden över att leva och som den jag är. Fullständigt otillräcklig, spräcklig och avig och det är lycka för mig. Det är min sanna lycka att förmå stanna med mig själv i mörkret av mitt eget varande och låta skammen transformeras till kärlek. Kärlek, frid och glädje över att vara jag.
Lidande
Det började efter 3-4 dagar i Indien då mitt lidande släppte, lidande i form av tankar, skuld, smärtor (fysiska och känslomässiga), rastlöshet… ja, vad man nu kan komma att lida av, allt det försvann. Jag började känna mig tillfreds med allt. Oavsett om det var en meditation i templet som efteråt visade sig varat i sex timmar, ovissheten över hur dagarna skulle se ut, ensamheten… inget fick grepp i mig längre jag bara njöt. Njöt av allt och det som var. Jag minns en natt när jag vaknade i sovsalen med de andra (vi var nio stycken i min sovsal, blandade nationaliteter från Mexico, Polen, Kina, Usa, Frankrike) och låg och njöt i min säng (och standarden är ju inte precis som hemma under duntäcket om jag säger så), jag låg och kände sådan tacksamhet över att det var hela fyra nätter kvar som jag skulle få njuta av att vara här. Och lika så när jag talade med Nogge på telefon och han undrade om jag längtade hem och jag helt ärligt kunde svara och verkligen känna att, Nej det gjorde jag inte. Jag kunde inte finna känslan av längtan. Jag kände och upplevde bara nuet och var fullt tillfreds med det. Jag kunde inte finna tag på grubblerier om något som varit eller oro över framtiden, jag var bara fylld av en känsla att allt var som det skulle och allt var bra.
Och det bästa av allt är att i det tillståndet är jag kvar i nu. Jag känner mig så tillfreds med varje minut. Visst hör jag mitt sinne dra sina vanliga haranger som det alltid tjattrat om genom åren men jag hör det i periferin, det surrar liksom inte i mig nå längre. Inom mig är det bara lugn, harmoni och fullkomlig tillfredsställelse. Jag bugar i tacksamhet över stunden jag upplever exakt just nu.
Namaste
Säkra upp lyckan…
Jag är tillfreds idag. Många av stunderna i mitt liv är jag nu tillfreds mer och mer. Jag tänker att jag borde göra ett och annat, jag borde planera för framtiden och så surrar sinnet förstås att jag bara maskar och latar mig, jag lösdriver.
Men det är ju otroligt härligt att lösdriva har jag kommit på. Jag älskar dagar som bara är. Förr var jag så nöjd och tillfreds när kalendern var fulltecknad var dag och uppbokad en lång tid framöver, ju längre ju skönare känsla. Jag vet inte om det var sant att jag verkligen kände så innerst inne, jag var för fullbokad för att ha tid att känna efter ordentligt. Jag vet bara att jag såg det som en trygghet, som pengar på banken och konserver i skafferiet, det gav en trygg känsla… åtminstone för en stund.
Jag har lärt mig att guldklocke-jobb, balar av toapapper, avbetalda lån och slantar på banken ger trygghet som skapar livskvalité. Det försäkrar upp lyckan, som en pension som ligger och väntar vid 65 års ålder så ligger lyckan där och gottar till sig tills det är dags att lösa ut den.
Jag har sett människor med lyckan i säkert förvar mista livet, drabbas av sjukdom eller bli snuvad på konfekten och det trots att de haft den fångad i säkert förvar.
Nu vill jag leva mer för att uppleva den, lyckan. Jag vill känna den var dag även om det innebär att toapappret är slut och jag måste ta hushållspapper, kylskåpet gapar tomt och jobben ligger i nån sorts osynlig pipline. Jag vill fånga den och känna den. Jag vill låta den omsluka mig och fylla mitt hjärta istället för min bankbok. Jag börjar verkligen ifrågasätta om all säkerhet är nödvändig och hur mycket rädsla säkerhetstänket håller upp i energiflödet. Jag tror mer på att vara i ett energiflöde av att ta emot och släppa iväg. Släppa iväg och ta emot. Det jag ger ut kommer tillbaka. Och ju mer lycka jag kan uppleva desto mer lycka kommer att skänkas mig. Lyckan är ju inte något jag har och som jag kan bevara, lyckan kan bara upplevas i stunden och njutas av direkt. Som en glass en solig och varm sommardag.
Smid din framtid
Din lyckas smed är du . Du avgör din framtid. Du avgör din nutid. Du accepterar din dåtid. Du har alla verktyg som du behöver inom dig. Inget skall dig saknas, du har allt du behöver. Sök alla svar inom. Sök alla lösningar inom. Sök alla verktyg inom. Sök din sanning inom.
Inom dig är du i gudomlig kontakt och allt någon annan kommit i kontakt med kan också du komma i kontakt med. Ni tar kontakt med samma källa. Ni har samma damm till källan inom er.
Så inspireras av andra och se vad andra funnit i den gudomliga källan och vet att du kan finna samma sak. Du kan finna precis vad den har funnit. Du kan inspireras av andra, men du skall alltid komma ihåg att söka inom dig.
För du kan aldrig ta ifrån någon annan vad den funnit. Du kan aldrig komma till källan någon annan väg än genom dig själv.
Så vart du än beger dig på denna jord och letar, så kom ihåg att det du söker finns inom.
Smid din framtid med lycka och smid den i din egen vackra smedja och med dina egna verktyg. Smeden behöver elden. Och elden finner du inom. Den tänds via att du tillför syre. Så andas och ta kontakt med din eld. När elden brinner kan du smida. Andas och tänd din eld.