Artiklar med etiketten ‘medberoende’
ATT LÄKA MEDBEROENDE
BOKA MIG FÖR FÖRELÄSNING
Att läka medberoende är en föreläsning riktad till anhöriga till någon med beroende-sjukdom. Föreläsningen fokuserar på den anhöriges läkning, och vilka steg man kan ta för att tillfriskna själv. För att återfå sin energi och sin glädje. Återupptäcka sig själv och börja se till sina egna behov. Hur ovant och läskigt det än låter – börja sätta sig själv främst.
I den här föreläsningen delar jag med mig av min egen läkning i mitt medberoende som vuxet barn och anhörig. Det är en inspirerande föreläsning som inger hopp och kraft. Som visar på vägen tillbaka till dig själv.
Föreläsningen lämpar sig för offentlig sektor, kommuner, föreningar och organisationer.
Kontakta mig för prisoffert: mail@savitanorgren.se
Medberoende
Medberoende – Hur läker man?
Jag har gjort en video i hur man läker från sitt medberoende. I videon så delar jag med mig av mina personliga råd och erfarenheter i att läka i medberoende. En video för dig som är anhörig till en beroende, en person i missbruk.
Hoppas den ska hjälpa dig.
Omtyckt av andra
I resan inåt till att tycka om mig själv så märker jag att jag tappar känslan när jag försöker bli omtyckt av andra. När jag försöker kontrollera mig själv så att jag ska vara lättare att tycka om för min omgivning. Där och då är jag lost. Och där har jag varit så många gånger i mitt liv. Det är som ett gammalt överlevnadsmönster jag bär med mig.
Nu vet jag att jag mår bäst av att göra saker jag mår bra av. Och att umgås med människor som accepterar mig som jag är gör mig avslappnad och rofylld. Och om jag märker att jag tappar feelingen av att ”feelgood about myself” så hjälper det mig att stanna upp, meditera och be. Och därifrån återfå den kontakt jag behöver med mitt inre. Och när jag är åter i kontakt med mig själv så kan jag återställa känslan av belåtenhet och vara tillfreds med den jag är.
Kontrollbehov
Kontrollbehov, vad är det egentligen för behov vi uttrycker när vi söker kontroll. Söker kontrollera oss själva, maten vi äter, andra människor, ordning på jobbet … kan det vara så att kontrollbehov egentligen är vårt sätt att söka skapa trygghet och att det då egentligen är trygghet (inte kontroll) som är behovet.
När jag ser till mig själv och mitt liv och de gånger jag faller in i kontroll (vilket är ett av kännetecknen för medberoende för övrigt) är jag ofta i ett skede av otrygghet, kanske känner mig otrygg med en viss persons beteende, otrygg i jobbet, med ekonomin, framtiden, otrygg med mina egna känslor. Och kanske där ser den enda lösningen till min otrygghet är att skapa kontroll.
Tänker att det blir en falsk trygghet när jag söker skapa trygghet i (alltså genom att kontrollera) ekonomin, jobbet, dieten, träningen, relationen … mig själv.
När jag är på en bra plats i mig själv vilar min trygghet i min tro att någonting större råder, som har en gudomlig plan med mig och mitt liv, och som vill mig väl. Och när jag stillar mig, saktar ner och tystnar kan jag känna den närvaron, av min själ/gud/universum – och där känns det tryggt på riktigt. Det är en trygghet som inte är flyktig utan stannar kvar med mig genom livet, hela livet och även in i nästa fas.
Detta inlägg skrivs med inspiration från en vän och tankar som kom upp i ett samtal vi hade.
Be you
Det är så himla magiskt, coolt och spännande att utforska energin i min kropp när jag nu gjort valet att stanna i min kropp, vara belåten över den och njuta av den. Jag tror jag aldrig (åtminstone sällan) varit i min kropp full time. Medberoende som jag är så har mycket fokus varit på hur andra mår och reagerar, vad som händer runt omkring. Och genom mitt missnöje med min kropp har jag ofta tänkt sen när jag blir smal… och sen är ju också en flykt, likväl som att minnas den kropp som varit är en flykt från den kropp jag har nu.
Det är ju så naturligt för oss att vara oss själva. Men så tror vi kanske inte att vi duger, att nått måste till först innan vi kan äntra scenen. Livet. Leva.
Medans när jag ser mig omkring så kan allt annat på jorden stå i all sin prakt och vara det det är ämnat att vara. Trädet, solen, gräshoppan… allt är sig självt. Ingen söker förändring. Natt är natt, höst är höst, moln är moln.
Så synd att många av oss människor tror att vi inte räcker till, när vi redan är fulländade original av det vi är ämnade att vara. Jag som jag. Du som du. Och det är mångfaldens skönhet och vi är alla en del i den skönheten.
Be you! Beauty!
Njuta
Jag är egentligen inte rädd för att dö, jag är rädd för att inte haft förmågan att leva medans livet begav sig.
Minns terapeutens ord ”Du ska leva Savita!” Något han upprepade ofta till mig, när vi sågs i stödgruppen för medberoende. Jag släppte taget om gruppen, eller snarare blev vi ”gamlingar i gemet” utslängda efter en tid, då det var dags att stå på egna ben. Stödgrupper, terapi, 12-stegsprogram är ju ändå bara verktyg till det riktiga livet. Det vi kanske inte har förmåga eller mod till att leva.
Leva är som med kärlek, det blir för flummiga (eller stora) ord för mig. Jag får liksom inte grepp om dem, jag förstår dem inte. Kärlek har jag skrivit om förut. Men orden från terapeuten har följt mig, hur fasen lär jag mig att leva?
Jag har tänkt mindfulness, Carpe Diem, bara för i dag … men ändå inte hamnat helt rätt. Så började jag tänka på njutning. När jag njuter så upplever jag livet. När jag njuter så är jag mindful, jag är där liksom. När jag njuter slappnar jag av och släpper in kärleken (= friden) i mitt liv.
Min intention med livet är numer, att njuta av det. När jag en vacker dag färdas till andra sidan vill jag se tillbaka på mitt liv och känna: Wow, vad jag njutit och uppskattat det!
Mitt medberoende
När jag läser mina två senaste inlägg, det om medberoende och frid så inser jag att det är just friden jag gett avkall på i mitt liv som medberoende. Jag har lagt friden åt sidan för att först tillgodose andra, vara till lags, passa in, vara snäll och visa mig duktig. Trott att den jag är måste vara fel och istället strävat efter att göra bra ifrån mig och vara snäll – för att bli omtyckt.
Och när jag så blir omtyckt, accepterad, ”gillad” … så sveper en känsla av frid över mig. Jag pustar ut för en liten stund. Innan jakten på nästa gilla tar vid. Jakten på att bli vald, omtyckt och älskad fortsätter i all evighet, och belöningen är korta stunder och förnimmelser av frid.
Att anpassa mig efter andra blir mitt sätt att kontrollera mig, så att jag blir omtyckt av dig, att jag får vara med och känna mig älskad. Och där i den stunden känner jag frid. Men friden är så flyktig för egentligen är jag fullt upptagen med att kontrollera vad som sker, vad andra känner och hålla tillbaka mina egna känslor. Stå tillbaka med mig själv. Anpassa mig.
Och nu vet jag att frid = kärlek. Att jag ger kärlek när jag är i frid. Men det är helt omöjligt att vara i frid och alltså sprida frid till andra om jag inte har kärleken till mig själv. Det börjar med mig. Inom mig. Med min kärlek till mig. Min frid över att vara jag. Och våga stå kvar i den friden av att vara jag oavsett om det gillas eller ogillas av andra.
Medberoendet tar slut där min frid tar vid. Medberoendet är grundat på rädsla och friden, jag dess essens är rädslans motsats – kärlek. Att vara jag, och acceptera mig själv det är kärleksfullt. Och att i grunden av mitt inre älska mig själv och inte speglat i det yttre och beroende av andra – det ger mig frid.
Medberoende
Är du alltid duktig? Anpassar du dig efter andra? Tar du ansvar för andras beteende och känslor? Blir du frustrerad när andra inte gör som du vill? Har du svårt att veta vad du själv vill, tycker och tänker? Försöker du kontrollera dina egna känslor och reaktioner? Försöker du kontrollera andras känslor och beteenden? Försöker du få andra att förstå det du själv förstår?
Är du medveten att det är ett sätt att skapa kontroll? Ett kontrollbehov? Är det jobbigt att sätta gränser? Känner du ilska, skuld och skam? Är du rädd att bli lämnad? Är du rädd att inte klara dig själv? Är du rädd för konflikter om du uttrycker vem du är? Känner du ett behov av att känna dig behövd av andra? Hjälper och räddar du andra snarare än att vägleda och coacha?
Då kan du vara medberoende. Andras beteenden har påverkat dig och dina gränser har suddats ut under lång tid utan att du märkt det. Det stora uppvaknandet kan vara att inse att ditt medberoendebeteende inte enbart är i relation till den beroende, utan till alla människor.
Den andra stora insikten är att inse att ditt mående är beroende på hur andra mår. Du låter dig påverkas av andras känslor och tar på dessa till dina egna. Du lever genom andra, inte med dig själv. Du är förmodligen expert på att rädda och hjälpa andra, men du lever inte som du lär.
Det är en utmaning att ändra beteende och livsstil. Det krävs oftast kurser i beroende och medberoende för att få grundkunskap om beroendesjukdomen och börja titta på sitt eget beteende. Sedan följer envist och långsiktigt arbete i att ändra sina beteenden och indirekt sina känslor.
Kärnan i ett tillfrisknande är sällan att söka svaren utanför sig själv, att grotta ner sig i självhjälpsterapi och böcker, utan att leta inåt – att hitta svaren som redan finns där inom dig, men som är dolt av alla års lager av skam, skuld och kompensatoriska beteenden. Du har förlorat dig själv, eller kontakten med dig själv, och det är den inre kärnan som måste hittas igen.
Medveten närvaro är ett verktyg, något som dessutom har vetenskapligt bevisad effekt. Du kan använda dig av daglig meditation och mindfulness. Det viktiga är att slappna av både mentalt och fysiskt. På så vis kan de olika lagren skalas av. Man måste börja bli medveten om sig själv igen.
Vem var jag ämnad att vara? Innan jag kompenserade den skadade, skamfyllda jag med lager av ett falskt jag? Vad känner jag? Var känns det i kroppen? Vad vill jag? Vad har jag för behov? Vilka signaler och meddelanden sänder kroppen ut som jag ignorerar? För vems skulle gör jag detta?
Det gäller på sikt att ”köra sin egen bil”. Att du tar ansvar för dig själv. Att du känner medkänsla för dig själv genom självrespekt.
Vi behöver lära oss att sätta gränser, fysiska och inre för att visa att vi bryr oss om oss själva. Vi måste blicka inåt och inte vara i andra hela tiden. Ett beteende låter vi fortsätta för att vi får någon form av belöning, även om belöningen kan vara minskad känsla av något obehagligt. Det gäller att ändra beteenden mot mer långsiktiga belöningar som harmoniserar med våra värderingar i livet.
Hur vill du leva och må i ditt liv?
Vi kan aldrig vinna kriget över någon annan. Du har alltid ett val. Att stanna eller gå. Med beteende väljer du konsekvenser. Att inte välja är också ett val. Att leva genom en annan människa är självuppoffring, inte kärlek. Att inte acceptera skapar lidande. Att acceptera och släppa kontrollen skapar sinnesro.
Dalarnas Tidningar
Anna Leijon
Leg. lärare.
Leg. sjuksköterska
Våra behov
Vikten av att ta hand om mina egna behov är stor har jag förstått sedan jag läste boken Bli fri från ditt medberoende av Melody Beattie. Att det sedan skulle vara så oerhört svårt att veta vad mina behov egentligen är var en annan femma. Så jag återminns Anthony Robbins beskrivning av våra mänskliga behov.
- kärlek och gemenskap/sammanhang
- säkerhet/trygghet
- osäkerhet/otrygghet
- mening
- bidrag/medverkan
- tillväxt/att växa
Vi har behov av att känna kärlek, gemenskap, trygghet, otrygghet, mening och när sedan de är tillgodosedda så leder de oss vidare till att bidra och växa.
Jag tog tidigt till överlevnadsstrategin att; passa in, vara tillags och vara snäll, för att värna om mina behov dvs få vara med i gemenskapen, få kärlek och känna mig trygg. Och där i jakten på behoven så övergav jag mig själv. Ibland sökte jag så desperat att få vara med i gemenskapen att jag gjorde avkall på kärlek och trygghet. Bara det var en grupp, en människa, en gemenskap så var jag ”nöjd”, och dolde snabbt de andra behoven. Kvar dröjde sig en känsla av att ensamhet, utanförskap och hopplöshet. Jag tror att relationer och gemenskap av livsavgörande för oss alla. Utan varandra tappar vi glädjen, meningen … livet.
Min träning blir att välja relationer och situationer som fyller dessa behov. Och gör jag det så skapar jag en plattform utifrån där jag också kan verka, bidra och växa. Att värna om mina behov är att ta ansvar över dem. För hur det än är så är det bara jag som ombesörjer att de blir sedda och uppfyllda. Det är inget jag kan förvänta mig av andra att göra, jag äger ansvaret över mig, mitt inre och mitt liv.
Om du vill läsa mer om våra behov kika in här: The 6 human needs: why we do what we do
Under ytan
Som medberoende är det lätt att krampaktigt hålla kvar och också kontrollera situationer, personer och livet. Vi pratar ofta om att lösningen är att släppa taget. Och när jag står där och krampaktigt håller så förstår jag inte den enkla instruktionen – släpp taget. Jag är rädd, jag håller och kontrollerar. Som om jag håller hårt om tampen i rädsla att jag själv förliser. Och tror att just min egen insats är den som ska stå emot, bära kraft och rädda både mig själv och andra. Det blir så makalöst smärtsamt att hålla alla tamparna – kraften försvinner och ändå hålls greppet krampaktigt kvar. Det borde ju vara så enkelt att ta till sig de välmenade orden – släpp taget.
Så fick jag höra någon berätta på mötet här i veckan hur denne beundrat och iakttagit en surfare som som njöt av de stora vågorna. Och han hade efteråt frågat surfaren hur gör du för att komma upp när du trillat i, hur vet du vart du ska simma där under tumult av vågor. Jag slappnar av och vet att jag flyter upp till slut, svarade surfaren.
Och just de orden klickade för mig. Släpp taget är detsamma som att slappna av. Slappna av vet jag hur jag gör, det kan jag ta till mig. Och mina egna ord och övertygelser gjorde sig påminda; Allt löser sig. Allt är omhändertaget. Lev ansträngningslöst.
Med andra ord, så fort oron/rädslan smyger sig på eller hugger in så väljer jag att istället för att kontrollera att slappna av. Lita på livet. Lita på processen. Lita på att jag är buren och att jag flyter upp – utan ansträngning. Och vem vet, med den inställningen så kanske jag inte ens hamnar under ytan.