Artiklar med etiketten ‘MiniDisco’
Min helg
Helgen har mixats med barnens aktiviteter, hockyematcher, tjänstgöring i hockeycafé, träningar, minidisco och en karateträning som visade sig bli judo(!). Livet med barn erbjuder många trevligheter och mycket glädje, men nu så här på söndagskvällen har energin förbrukats och jag ska lägga mig och sussa tidigt.
I morgon är en annan dag…
Ps Jag och Nogge är med i Sockerutmaningen men jag klarade kaffe och gobitsförsäljningen utan att falla dit. Godis har jag inte ätit sedan nyår om jag räknar bort (och det gör jag ;)) den mörkmörka choklad som jag äter ibland.
Disco i yogarummet
Yogasalen passar förträffligt till minidisco för 20-talet åttaåringar (och sexåriga Maya och ettåringen Izabelle, som förövrigt är drottning på dansgolvet) märker vi när vi firar Oscar under gårdagskvällen. Vi leker lekar som dansstopp, limbo och lite bollkastning. Kvällen flyter bra och barnen verkar glada, min mamma säger alltid att glada är barn är aktiva och högljudda, så det verkade väldigt glada. Det blir bara gråt två gånger, en gång gråter Oscar och en annan gång hans bästa vän. De gråter för att de åkte ur dansstopp, det är inte värre än så.
Vi är trötta och nöjda hela familjen när vi släcker ner och vänder hemåt. Städningen den tar jag imorgon…
* * *
Inlägg från förmiddagens facebook-status;
09.10 sveper jag lugnt in i Yogasalen för att under några timmar lyssna på ljuvmusik och göra en storstädning efter gårdagens minidisco…
09.29 snubblar jag ut och inne ligger 20 yogisar nerbäddade under filtarna och ska inleda dagens pass…
…tiden där emellan har jag skrikit (i mitt inre över att heeeeelt ha missat att jag lånat ut lokalen till en yogaworkshop, jag visste iofs att de skulle vara där idag men i mitt luddiga sinne så mindes jag att det var först på eftermiddagen) och rusat fram med sopmoppen och försökt få med alla chipssmulor och gnott med skurmoppen i hopp om att alla dricka-kletiga små fotavtryck ska släppa, mumlat oavbrutet massa ursäkter till instruktören och sänkt mitt huvud i skam mer och mer mot golvet ju fler yogisar som tassat in och på min vänstra axel sitter en dryg jeppe och klagar på mig och någon annanstans sjunger en annan att det var dags att släppa den fina rena fasaden och våga visa lite smuts i hörnen!
* * *
Hemma igen. Glider matt ner i fåtöljen med en kopp lugnande kaffe och småler åt att jag i min hast glömde rycka ner ballongerna i taket 😉
Mayas Disco
Oscar är på MiniDisco på Fritidsgården. Vår lilla festfixare här hemma har ordnat eget Disco åt oss. Hon har dekorerat med ljus och kastanjer på en bricka, hängt upp discokulan, laddat med snacks och givetvis poppar DiscoMusik i högtalarna. Ballongerna välkomnar i entrén och sen är det bara att inta dansgolvet.
Mammalycka
Som mamma
Helt oförberedd är jag när Oscar bestämmer sig att med kort varsel gå på sitt första minidisco. Hjälp, tänker jag fast jag ler emot honom och säger att det kommer bli jätteskoj! Snabbt hem från lekparken för att fylla på energiförrådet och duscha. Stilig i pikétröja och stylad i håret åker han iväg med en kompis mot fritidsgården.
Själv står jag kvar och vinkar med en klump i magen. Vemodig känsla. Han är så stor som 6 år och får gå på minidisco, men ändå är han min lilla myskille som känns så så liten.
Jag och Maya cyklar iväg för att handla hem lite gott till fredagsmys. Nästan utan att jag märker det styr jag cykeln mot fritidsgården. Va ska vi göra här säger Maya? Vi ska bara kika in en snabbis och se om Oscar behöver mer pengar, säger jag urskuldande. Och så tassar vi in bland alla 6-åringar och försöker smälta in…
Och jag inser att jag blivit som min mamma! Det började lite väl tidigt beteendet bara, jag var inte förberedd.
När jag var i yngre tonåren och några år upp, så kom alltid och då menar jag alltid, min mamma och kikade hur jag hade det. Hon cyklade alltid in på skolgården där vi ”tuffingar” hängde, hon tassade in på fester och hon var även på disco en gång. Hon var helt oskyldig, hon ställde aldrig till nå besvär, hon hejade bara lite glatt på oss alla och försäkrade sig om att det var någorlunda lugnt och sen cyklade hon hem igen. Alla mina vänner tyckte det var skoj när hon kom. Själv skämdes jag givetvis.
Fast innerst inne så var det faktiskt ganska mysigt när hon kom, det kändes tryggt och kärleksfullt. Och nu inser jag att jag blivit som min mor.
Älskar dig mamma!