Artiklar med etiketten ‘mirakel’
Mitt tempel
Det har varit en lång resa, 10 år säger min vän Eva att hon försökt hjälpa mig acceptera och således älska min kropp. Poletten behövde minsann sin tid för att ramla ner.
Jag fann någon att ta rygg på och inspireras av, vännen Anna-Moa är den enda jag känner som äger sin kropp, äger sin skönhet och äger sitt liv. Jag ser såklart skönhet i många andra men just Anna-Moa äger den och precis som hon äger sin skönhet så vill jag också äga min. Hon lär mig att stå stolt, se det vackra och plocka fram mina styrkor.
Så resan har varit lång att acceptera och älska min kropp. Och det känns såklart sorgligt att det tagit sådan tid, att jag ska behöva bli 45 år innan jag kommer till ro i min kropp. Men jag ser det istället som en gåva, för jag trodde aldrig den dagen skulle komma då jag skulle finna ro i mitt tempel. Och nu är jag här, det bara hände från en stund till en annan. Den långa processen var slut, något tog över, kanske var det min vilja som till slut befästes eller kanske var det ett gudomligt ingripande – det känns iallafall som ett mirakel och jag är så tacksam.
Min intention var aldrig att bli smal, trots att det var den intentionen jag ofta uttryckte. Men när jag synade den så handlade det om min önskan att känna mig vacker och snygg. Så jag ändrade min intention till att vara belåten över min kropp och njuta av den och vips så föll allt på plats. Jag landade där jag hör hemma – i mitt eget tempel.
Något har skiftat
Alltså något har skiftat. Bigtime!
Sommarvärme har kommit och imorgon planerar vi för första badet för säsongen. Med tanke på att jag väger mer än jag någonsin vägt så borde panik och ångest infinna sig.
Men jag ser helt ärligt framemot att ha bikini på mig, för jag vill känna mig snygg. What!!! Skulle väl aldrig tro att jag skulle njuta i en bikini om jag inte vägde under 60 kg.
Men hur jag än vänder och vrider tankarna så tar belåtenheten över. Jag är fett nöjd över min kropp! Nått har definitivt skiftat – ett mirakel har skett och jag njuter.
Mirakelmaskin
Känner mig som en mirakelmaskin, det bara singlar ner mirakler till mig och min närhet. Jag ber om förståndet att släppa guard’n och istället öppna famnen för att ta emot. Ta emot utan att kika mig om axeln i oro; är det verkligen till mig? För ärligt talat är jag värd mirakler. Jag är värd kärlek, som är samesame som ett mirakel. Det är Du med och det är väl upp till Dig att komma på, men jag har förstått att jag är värd det. Jag vet också att det finns överflöd av mirakler som bara vill hagla ner över oss alla – när vi väl släpper det vi har för händerna (motstånd, rädsla, skam, skuld mm) och faktiskt öppnar famnen och fyller den full – med kärlek.
