Jag har gjort en video i hur man läker från sitt medberoende. I videon så delar jag med mig av mina personliga råd och erfarenheter i att läka i medberoende. En video för dig som är anhörig till en beroende, en person i missbruk.
Hoppas den ska hjälpa dig.
Under föreläsningen med Tommy Rosen i måndags så köpte jag hans bok Recovery 2.0 Move beyond addition and upgrade your life. Han skriver om att de flesta av oss är beroende, är vi inte beroende av alkohol, droger, shopping, mat, medberoende osv så är vi tankeberoende. Han beskriver fyra försvåranden/provokationer som vi bär. Och som är grundorsaken till att många sedan utvecklar andra beroenden. Och till dessa bör vi känna till hans definition av beroende.
Any behavior we continue to do
despite the fact that it brings negative consequences into our lives.
Och de fyra tankeberoenden han hänvisar till är:
Och för min egen del kan jag verkligen se dessa tankesnurror som hägrar, i synnerhet när jag mår dåligt. Och det intressanta är att när vi förhalar/skjuter upp något så går vi lätt in i andra beroende, tex vänder oss till socker, relationer, internet för att söka tröst. Dvs dämpa det obehag som kommer ur förhalandet.
Mitt eget skrivande som förhalas nått så in i… förstår jag än mer hur det bottnar i mitt tankeberoende, jag skjuter upp skrivandet gång på gång med en harang av självtvivel och negativt tänkande. Och flyr in i skafferiet, teven, facebook, medberoendet. Som om att jag genom att sticka huvudet i sanden löser upp min ångest.
Och jag förstår på ett ännu djupare plan Oneness teaching; stay with what is and to see is to be free.
Vill också dela hans rader om missbruket som en sjukdom. Addiction is fueled by an underlaying state of condition of dis-ease. Please note that I have hyphenated the word ”dis-ease” to bring your attention to the main characteristic of addiction: a lack of ease in your life…. the point of recovery is to close the gap between you and ease.
Andlighet för mig är att vara i min sanna essens. Leva, vara fri och låta livet flöda igenom mig. Fri från mina egna rädslor, präglingar, agendor. Fri från sinnets kontroll och begär. Det är inte lätt att välja kärlek när rädslan gnyr där inne. Rädslan arbetar på hela tiden, rädd som den är. Den tar lätt över. Och innan man förstår vad som hänt så har den styrt om livet igen med sitt eget kontrollsystem, bommat igen hjärteporten, skylt fönstren och stängt av kanalen till det goda, det rena, det sanna – har man tur så hör man fortfarande ett brus från källan och kan orientera sig fram igen… till sig själv – det gudomliga inom – kärleken.
Jag flyr inte rädslan nå längre. Jag stannar och lyssnar till den, försöker förstå den. Rädslan är som en fångvaktare till mitt inre och när den ges förståelse och respekt så slappnar den av, den ger vika. Även rädslan får en famn att vila emot. Den vill inte känna sig ensam. Jag tar rädslan med mig. Jag håller den i handen när vi åker berg o dalbana genom livet, det är okey att känna rädsla när livet kittlar men jag vill inte att den håller mig fången och gömd. Jag vill att äventyret pulserar i halsgropen, jag vill omfamna människor, jag vill känna friheten i håret – jag vill leva!
Jag vet att när jag fyller mig själv med det goda så stärks min andlighet, alltså min närvaro med mitt högre jag. Likväl om jag smutsar ner mig med misskötsel/bruk (shopping, socker, bekräftelse, kaffe, arbete), energitjuvar, stress och annat så klingar kontakten av.
Mina påminnelser till mig själv är att jag mår bra av;
Dricka mycket vatten, gärna kokt silverthé
Vistas i sol och dagsljus
Äta från naturen, frukt och grönt
Omge mig med närande relationer, människor som väljer det goda för sig själv och andra, människor som har nära till glädje.
Promenader
Yoga, meditation och dans
Oneness Blessing (deeksha)
Bidra/ge till andra
Min andliga närvaro ökar när jag fyller mig med det goda. Det är som att det grumliga glaset renas bara jag fortsätter att spola i rent och fräscht vatten. Det jag fokuserar på växer. Jag blir som jag umgås – jag väljer noga! Det är mitt liv och det är min livskraft och mina val avgör hur mycket liv som som tillåts strömma genom mig.
Jag är verkligen tokberoende av kaffe och min dag går åt som för andra missbrukare att planera för nästa intag. Det är verkligen inte sunt och mitt humör pendlar upp och ner i samma takt som kaffet slinker ner eller uteblir. Jag ser det, jag förstår det, jag känner det men som sagt jag vill ännu inte sluta. Jag inväntar väl helt enkelt en bättre dag, en djupare insikt, en stark motivation.
Det är inte ett hopplöst konstaterande utan tvärtom ett klokt sådant (tror jag i allafall). Jag försökte bli vegetarian under många år och så vips en dag satt beslutet där inne, hjärnan var omprogrammerad och med på noterna och allt gick lätt och ansträngningslöst. Lika så med sockret, oändligt med många söndagar jag lovat mig själv att sluta med godis, att åtminstone enbart äta till helgen för att senare samma dag eller om det var en bra dag så höll jag mig till dagen efter innan det slank ner gósaker igen. Och nu så fick jag oväntad inspiration och motivation så där hux flux bara och se, nu har jag varit socker och godisfri i 27 dagar – makalös känsla! Helt osannolikt för några månader sedan men än en gång lätt och ansträngningslöst. Så jag inväntar startsignalen där inne, jag väntar på att nya nervbanor skall bildas eller hur det nu kan gå till. Jag litar till att processen är igång, jag kan inte tro annat och har tillit till att jag vaknar upp en dag och väljer bort mitt kaffe med lätthet och helt utan ansträngning – bara för att må bra och ta än mer hand om mig.
Inför den morgonen har jag förberett hemmet med vackra thémuggar med heliga kor och visa elefanter …