Hela livet är fullt av tecken. Jag får telefonsamtal, läser en tidningsartikel, slår på teven, hör en sång… hela tiden kommunicerar universum till mig. Jag vilar återigen i att allt är omhändertaget och allt har en mening. Det gäller bara att jag är öppen för att ta emot och det är inte alltid det lättaste med ett liiiitet ego som tror sig veta bäst och veta åt vilket håll jag ska gå.
Så idag fann jag en härlig skylt med en liten påminnelse till mig själv.
Ps Nogge är inte lika förtjust i skylten som jag köpt, men men nu är den förankrad här i köket.