Gossen är sjuk, han har legat sedan i tisdagskväll med hög feber… jag är så tacksam att jag har förmågan att mitt i allt roddande inför jul och andra åtaganden bara släppa allt och var HÄR. Och samtidigt får träna på en annan viktigt egenskap som ännu inte är så starkt utvecklad hos mig, den att be om hjälp.
Och till dem som jag sträckt ut handen är grannen Malin som har skjutsats Maya till skolan både igår och idag. Min fina vän Eva som kom med lunch (Sushi, önskade sig Oscar, men när den väl var hemkörd orkade han bara äta en ynka liten bit) åt oss igår och stannade och tog hand om Oscar & Izabelle när jag åkte och hämtade Maya vid skolan. Och idag kommer Oscars gudfar Peter hit och är med Oscar när jag hämtar Maya, hon vill ju såklart hem tidigare från skolan och passa på att mysa med oss hon med.
Julbestyren får vänta och de som inte hinns med, de hinns inte med. För högst upp på min egen önskelista över julen är att vara närvarande med familjen och det känns så skönt att den närvaron redan infunnit sig nu.