Idag har jag varit ute på en egen turné som började med Näringslivsfrukost med Gunilla på Stora Björn, känns härligt att mingla lite bland gamla kollegor. Jag kan må väldigt gott en stund mitt i nätverket men en lagom dos av affärssnack, yta och business räcker sen fortsätter jag gärna med mitt igen, det andliga och djupa. Jag kan inte föra mig på samma vis som förr i dessa forum, känner mig lite annorlunda. Men jag trivs mycket bra… en stund.
Jag åkte sen in till en fin människa jag känner som jobbar i en förening och min tanke är att börja ett samarbete med dem där jag arrangerar träffar för ungdomar. Sharing (ála Soultalk) där vi samtalar om livet i stort och smått och kanske provar någon meditation/avslappning. Jag vill så gärna möta ungdomar och ge dom en möjlighet att träffas, komma som dom är, med det dom är i och bara andas och få vara. Jag vill se dem och jag vill ge dem en möjlighet att upptäcka mer av sig själva. Det är min dröm som jag planterat idag och hoppas få se blomma fram under våren…
Fina coachingsamtal har jag också haft både idag och igår, jag är glad att jag ges lite utrymme att jobba ibland och komma hemifrån faktiskt, lite ombyte förnöjer emellanåt.
Annars så drömmer jag starkt om att resa tillbaka till Indien… redan nu i februari faktiskt. Jag vill gå (två veckor av) en deepeningprocess och fördjupa mitt Oneness-state. Jag har inte landat helt i ett beslut ännu om det blir nu i februari eller senare i år, att jag kommer att återvända visste jag redan innan jag åkte hem därifrån i november.
Minst 10 ggr har jag varit upp i natt, Izabelle har sovit oroligt, vaknat massor av gånger och stått upp i sängen med nappen i handen och sagt ’ner’, ’ner’.. och jag har mumlat att det är natt och bäddat ner henne igen. Så har hon somnat om en stund för att återigen ropa, ’Mamma, ner’. Oscar ropade också på mig, bad om massage eftersom han hade växtvärk. Väckarklockan ringde 02.30 då Nogge skulle ut på snöröjning, Maya tassade över till mig någon gång i natt också… Jag har säkert varit upp fler än 10 ggr förstår jag nu. Men det magiska är att jag inte för en stund reagerat som förr, suckat och masat mig iväg. Knuffat på Nogge och sagt att nu är det minsann hans tur.. och hans tur.. och hans tur.. Jag har inget dåligt kroppsminne av natten, det sitter ingen mentalsmärta eller jämmer där, bara ett varande och fullkomligt accepterande.
Bältrosen som började hetta och ila på mitt huvud natten till söndag bekymrar mig inte heller. Det är som det är, nu vet jag åtminstone vad det är och kan vila i acceptens över det med. Googlade på 1177 och vet att det ger med sig om några veckor eller månader.. igen fara, jag kan leva med detta. Jag känner att jag trots allt mår bra. Izabelles vattkoppar ploppar upp lite här och där. Snön vräker ner. Jag skulle suckat gång på gång över snön förut, att det liksom aldrig tar slut, ett rejält klagande över all skottning. Nu skottar jag det jag har lust med, låter resten vänta tills nästa lust.. eller så kanske Nogge vill skotta när han kommer hem. Det är bra. Det är som det ska. Kanske han kommer hem irriterad över att inte jag skottat klart, då ligger den irritationen i honom, inte mig. Jag kan leva med skottad tomt och igensnöad.. det spelar ingen roll. Jag mår bra vilket som.
Jag mår så himla bra. Det är det som är det nya. Det är det som är det vackra. Jag mår bra helt utan anledning, bara för att…
Oneness-state är att inse att Du inte är dina tankar, inte är ditt sinne och inte är din kropp. Det låter väl flummigt säger några av mina vänner när jag berättar om hur mitt liv utvecklats den senaste tiden, men de flesta av mina vänner berättar själva att de upplever att det är en process som sker i deras liv. Hur de vaknar mer och mer för varje dag…
Lidandet försvinner mer och mer, lidandet orsakade av tankar, känslor, minnen, trauman, stress, oro, ångest, rädsla, svartsjuka, avundsjuka… what ever, de försvinner! Det är inte så att jag gör något för att de ska försvinna, det här är något som sker i mitt högre jag. Sinnet vill gärna ha kontroll och hålla kvar det gamla, och JA även smärtorna, sinnet skapar i sig själv separation och konflikt, kanske inte alltid till synes men ensamhetskänslan är i djupet där inne. Oneness är att låta sinnet vara som det är, acceptera det men verkligen inse och förstå att det inte är jag. Jag är något annat, något större, något evigt. Det är när jag sluter an och tar kontakt med det eviga, mitt högre jag och verkar, agerar och framförallt varar i det tillståndet som lidandet försvinner.
Det är ett varande, ett lyssnade, ett iakttagande, ett seende utan värderingar och dömande. Det är rent och transparent. Det är lätt. Det är ljuvt. Det är stilla. Det är så fridfullt och den fridfullheten bara sveper fram och omsluter allt… även det gamla vanliga livet, som till synes ter sig precis som innan blir magiskt. Det får ett skimmer, ett glitter över sig. Glitter av genuin tacksamhet och kärlek.
Jag tände ljus i lokalen, la yogamattorna i en cirkel med stillsam musik i bakgrunden och inväntade deltagarna till min första Onenesskväll. Klockan tickade nära fem och ingen kom. Jag hann givetvis börja undra vad det betyder, min innersta längtan att dela Oneness var den fel. Sinnet spelade upp ett gammalt mönster av att ifrågasätta mig själv, nedvärdera mig själv och det jag gör och det jag vill dela med andra. Vilka skulle vilja lyssna till detta, vad har du att dela ekade sinnet. Jag hann falla in i tvekan ett par minuter, jag kunde inte värja mig för det gamla diket att ramla ner i… kort därefter hördes plingan på dörren och ljuva Maria kom. Bara någon minut senare plingade det till igen och igen… jag fick rulla ut fler mattor och vidga cirkeln. Fylld av tacksamhet.
Med ett var jag tillbaka i Oneness state och energin flödade i hela mig. Jag hade full tillit till att mitt högre jag skulle föra kvällen i rätt riktning utan vare sig förberedelse eller att behöva bläddra i OnenessTrainer manualen. Jag berättade och delade från hjärtat. Det enda sanna och rätta. Hjärta till hjärta, det är då vi når varann på riktigt. Jag hade inte som fokus att nå andra. Jag vill inte truga på någon Oneness. Jag vill bara så sant och äkta dela min egen upplevelse av mötet med mitt Gudomliga Jag. Det började inte med Oneness, mötet med mitt högre jag, min själ, är upplevelser jag minns redan som barn. De har blommat upp genom Sunyogan, meditationer och givetvis Yogan men det vackra med Oneness tycker jag är att jag lättare och lättare tar mig till detta. Det är som gödning till hela blomstringsprocessen.
Oavsett om Du finner vägen genom Oneness eller inte så hoppas jag Du finner Din sanna väg till mötet med ditt högre jag. Varför ska vi vänta tills sista andetaget i den här kroppen innan vi med total äkthet söker meningen med livet. Det kan vi söka redan idag, genom att ägna tid och närvaro med mötet med vår själ. Jag ser det som en anknytningsprocess. En väg att finna djupare och innerligare kontakt med mitt sanna jag, den jag är nu, den jag varit i alla tider, genom alla liv och den jag kommer vara i all evighet. Jag upplever att när jag är i sann och nära kontakt med själen så blir allt inom mig så fridfullt, stilla och harmoniskt. Jag blir nöjd med det som är, oavsett vad det är. Jag upplever total närvaro med allt, med mig själv, med livet och med tiden. Jag förstår att tiden är en illusion och jag vet att jag är själva livet. Jag är. Och jag är nu.
Vill du också komma och lyssna till min inre resa och mötet med Oneness så finns det ännu en chans nu på söndag. Här kan du läsa mer. Varmt välkommen.
Namaste
Jag har upplevt stunder av detta, jag lever i stunder av detta. Jag ber om att få komma helt till detta tillstånd. Om du vill komma och lyssna till min upplevelse (så långt) av Oneness och min resa till Indien och Oneness University är du välkommen till någon av dessa träffar.
Vi inleder med att jag som sagt berättar om min upplevelse av Oneness och efteråt mediterar vi tillsammans och avslutar med att Du får Deeksha.
Idag onsdag den 14 nov kl 17.00-19.00 alt Söndag den 18 nov kl 15.00-17.00.
Kostnad 150 kr (betalas på plats). Drop In. Trotzgatan 12, 1 tr. (kod: 5486) Falun.