Artiklar med etiketten ‘oro’
Släppa kontrollen
Jag har min grundtro till Gud, att någonting stort och kärleksfullt råder. En kraft som skapat mig, dig, jorden och galaxer. Livet är skapat i ren magi, så är det ju verkligen. Och trots att jag förstår att det är just så – magiskt – så hamnar jag ändå lätt i tvivel. Och när tvivel kryper under mitt skinn så tror jag ofta att lösningen ligger i att ta kontroll. Fast jag vid närmre eftertanke vet att tvivel motas med tillit. Tillit till att Gud råder och att allt är omhändertaget. Att jag är omhändertagen och att även lilla jag och mitt enkla liv ingår i en gudomlig plan.
Ikväll hänger jag min meditation åt att stilla betrakta vart jag håller kontroll (och alltså rädsla) och ber Gud om hjälp att släppa taget om min kontroll och lämna över allt till den gudomliga planen, planen som jag sällan ser men vill vandra i tillit. Den gudomliga planen som jag vet vill mig väl.
Musik till meditationen;
Tvivel
Tillit, jisses vad jag får kämpa med det. Och jag har så svårt att förstå varför jag har problem med att välja och vila i tilliten. För som jag skrivit om förut så har jag ju min starka tro på Gud, att någonting stort, makalöst, magnifikt och kärleksfullt råder. Jag upplever att jag dagligen har kontakt med det gudomliga, jag älskar min kontakt med Gud.
Men så ändå så är det nått som tvivlar inom mig, tvivlar på att framtiden kommer ordna sig, tvivlar på om pengarna ska räcka, tvivlar på om nya pengar ska komma in, tvivlar på både freden, hälsan och ålderdomen. Tvivlar på mig själv. Och allt detta tvivel är så dränerande. Och helt idiotiskt, iallafall för mig som innerst inne tror.
Läste något Joyce Meyer hade skrivit, om att oro och tvivel är en synd. Och att hon kommit fram till att hon faktiskt litade mer till sig själv än till Gud. Det var just det som gjorde henne orolig kan jag tänka. Det som gör mig orolig, är att jag försätter så himla mycket makt, hopp och förväntning till mig själv. Som om jag skulle vara den som råder – börjar jag styra, råda och kontrollera.
Allt på grund av min brist på tillit. Jag brister i min tillit till Gud. Och när jag brister, lägger jag hela löningen på mitt eget omdöme och min egen kapacitet. Det är inget klokt val, det skapar börda och tyngd i mitt liv.
Jag mår bäst när jag gör tvärtom, och vilar i min tillit till Gud. Där får jag ro och känner mig harmonisk och glad. I tilliten kan jag njuta av vad dagen giver. Där kan jag fokusera på att bara vara jag och göra vad som behöver göras i stunden, men också lämna de stora frågorna, livsvalen och händelserna i händerna på Gud.
Människan spår och Gud rår, som min kära mor ofta sa.
Tacksam
Att föra sig själv till tacksamhet är det snabbaste sättet jag vet för att förbättra måendet. Det finns alltid något att vara tacksam över, och vid närmare eftertanke så har vi oändligt mycket att vara tacksamma över.
Jag kan lätt dra in mig själv i klagomål, oro, grubblerier och rädsla. Och när tankarna fått spinn så skenar det lätt iväg i katastroftankar. Och när tankarna mörknar och hopar sig så drar kroppen på sig stress och spänning, alarmsystemet gör beredskap. Andningen kortas av, axlarna åker upp, käkarna ihop, ryggen spänns, huvudvärken slår till … Och när allt lyser rött i kroppen är det ganska svårt att återfå kontroll. Att återställa balans och återfå harmoni.
Då hämtar jag hem mig själv lättast genom att stanna upp och se mig omkring. Se ut genom fönstret och betrakta naturen, eller ännu hellre gå ut och ta ett andetag av vår friska luft. Sakta in och reflektera över vad som är bra, vad som faktiskt fungerar, och vad som är gott. Och när jag väl börjar tänka på vad jag är tacksam över så uppenbaras liksom bara mer och mer som gör mig tacksam.
Och det är ju så j-a (ursäkta uttrycket) coolt med tacksamhet, för det största för mig är inte att ändra mitt mående, jag är egentligen väldigt trygg med hur jag mår, alltså även när jag mår ”dåligt” – men det coola med tacksamhet är att det är autobahn/snabbkassan/quickfix’et till att attrahera det du önskar. Attrahera mer att vara tacksam över. Attrahera överflöd.
För lagen är så, att det du sänder ut är det du får tillbaka. Så har du ingen aning om vad du vill attrahera (på tal om tydliga intentioner här i tidigare inlägg) så funkar alltid tacksamhet. Gör det till en vana att uttrycka tacksamhet så får du se vad som händer.
Oro
Medans jag lär mer om mig själv genom livsprocessen så inser jag hur lätt jag har att falla in i oro. Oro verkar vara ett tillstånd dit jag gärna återvänder, omedvetet oftast förstås. Och jag skriver gärna, eftersom jag tror att de flesta tillstånd är något vi själva i mångt och mycket skapar, oavsett om de känns jobbiga att vara i såsom oro, eller självömkan, ånger, skuld, skam osv. För på något omedvetet plan så får jag ändå en payoff av att vara i tillståndet – oro.
Resultatet av min oro är i allafall att jag berövar mig själv och de mina min närvaro i nuet. Oro griper tag i mig och för mig alltid till framåt i tiden, vad ska jag jobba med nästa år, hur ska det gå med detta, vad händer om vi inte har råd, hur ska jag göra om jag inte orkar, vad ska hon tycka, hur ska vi göra på jul … nyår. Jag låter tankar som oroar mig stjäla mitt nu.
Payoffen är då och som oftast med dessa mindre angenäma tillstånd att jag slipper vara delaktig i det som sker, oron befriar mig liksom från ansvar. Här sitter jag och oroar mig, alltså kan jag inte vara till nytta för mig själv, andra eller livet. Jag återkommer en annan dag när oron gått sin väg.
Men den försvinner givetvis aldrig, oron får aldrig nog, den vill äta upp mer av mig och min tid. Den bara ökar och ökar ju mer jag hänger mig åt den.
Oron är min ursäkt från att kliva upp ur sängen, kamma mig och stå till tjänst. Den berövar mig mitt nu, mitt liv, min dag.
Att ge sig in i en match med oron är ingen idé, den vinner alltid våra ronder har jag märkt. Däremot har jag lärt mig att bästa bot mot oro är tacksamhet. Helt enkelt kurera mig med en stor dos tacksamhet, gärna utspritt flera gånger om dagen. När jag är tacksam så tvingas mitt sinne att återvända från sin framtidsresa till nuet. Jag behöver vakna upp och se mig omkring vad jag har att vara tacksam över. Tacksamhet får (tillskillnad från oron) mig att möta mig själv, de mina och livet igen. Istället för att vara där blir jag här.
Kom ihåg att oro definieras som handlingsförlamning i nuet.
Älska dig själv
Wayne W. Dyer
Rädsla är energi
Jag ser rädslan som energi, som när den får verka fritt med sin drivkraft orsakar oro, sorg, ångest, frustration och än mer rädsla. Den låser och blockerar. Känn bara vad den gör den när få inträde i din egen kropp och hur det då påverkar ditt liv. Rädsla kan förgöra.
Men eftersom den är laddad med oerhörd energi kan den också användas, användas till kärleksfulla ändamål. Användas till gott. Jag kan acceptera min rädsla, se vad den är – energi – och använda till gagn för världen.
Så länge jag ser rädsla och ilska i andra och i världen så väljer jag att göda just det med energi. Mitt fokus riktar denna energi. Och jag behöver göra mig medveten om jag vill ge min energi till att skapa mer oro i världen eller om jag ska använda min energi till att påverka världen så att den blir en bättre plats.
Och vart och hur kan jag påverka?
Jag behöver bara se mig omkring, se människorna jag möter och se vardagen jag lever i med värme, omtanke och medmänsklighet.
Att säga att andra ska göra världen till en bättre plats är att friskriva mig från ansvar. Jag och du kan också göra världen inte bara lite vackrare, utan mycket vackrare, genom att fokusera och välja att se det goda i människor och livet. Tänka gott, leva gott, göra gott. Det börjar och slutar inte där på andra sidan Atlanten – det börjar med mig.
Kärlek eller rädsla?
Det sägs att det bara finns två grundtillstånd, kärlek eller rädsla. Och att jag inför varje händelse, situation och möte agerar utifrån en av dessa. Oftast sker det automatiskt och jag inser inte att det handlar om hur jag agerar, med kärlek eller rädsla, än mindre att jag faktiskt (även om det sker omedvetet) väljer min reaktion eller syn på det jag ställs inför. Inför allt i livet väljer jag (medvetet eller omedvetet) att agera (eller inte agera, vilket också är ett val) med kärlek eller rädsla.
Jag tycker att det är svårt att greppa just orden kärlek och rädsla, de blir oftast för stora för mig. Så jag har utvecklat ett för mig enklare sätt att bli medveten om min reaktion. Jag tänker frid och stress istället.
Frid är mitt sätt att veta om jag är i kontakt med kärlek. Frid, det vill säga ett lugn i kropp och sinne. Frid är också för mig acceptans. Jag accepterar det livet visar mig just nu, jag accepterar det jag står inför, människan framför mig, även mig själv. Jag accepterar och kommer till ro med det som sker. Det betyder inte alltid att det inte smärtar, tex sorgen efter mamma mötte jag efter en tid med frid. Det la sig ett lugn över mig, en acceptans att det var livets mening. Och jag lärde mig att sorg kan vara just fridfull.
Frid = kärlek, tillit, acceptans, avslappning, go with life.
Stress är mitt sätt att veta om jag är i kontakt med rädsla. Stress, kopplar jag samman med oro, skuld, dåligt samvete mm. En känsla av att jag, andra, tiden och livet är otillräcklig. Jag jagar upp mig över händelser, människor jag möter, och även mig själv. Något är inte gott nog i denna stund, jag känner att saker och människor behöver ändras för att jag ska komma till ro. Stress är motsatsen till frid. Och när jag är i stress så gör jag motstånd. Jag strider med livet och det som är. Till skillnaden från fridens acceptans.
Stress = rädsla, motstånd, kamp, spänning (som i spänd), oro, work against life.
Så åter till valet. Jag står alltså inför alla dessa val, dagligen möts jag av människor, besked, händelser, situationer, nyheter och för att inte tala om min egen spegelbild – och mitt ansvar blir då att vara medveten om hur jag väljer, väljer jag att möta livets skeenden med kärlek eller rädsla, med frid eller stress. Så vad är mitt val i dag, att möta livet med frid eller stress?
Ny video
… med andningen i fokus. En andningsövning som hjälper dig att släppa spänningar, stress, oro. Med syfte att leda till avslappning, trygghet och sinnesro inom dig.
Vi är större
Sommaren skänker mig mycket tid med barnen och njutning av Sveriges natur. Men också mitt i all denna sommar så börjar det glöda inom mig, yogan, skrivandet, delandet, helandet … det är så mycket jag. Och jag vill gärna dra mig undan på någon klippa eller bänk, stilla mig, lyssna och framför allt känna – känna själen i mig.
Börjar tro och kanske förstå att allt handlar om denna känsla, av själen. För mig är den viktigare än allt annat. Jag finner ro, trygghet, hopp där – i mötet med min själ. Och när jag så tar ledigt för att leva sommarlovsliv med barnen så kommer jag ibland på mig med att jag fortfarande springer på alldeles för fort mellan glasskö och badstrand att jag tappar kontakten, med mig själv, mitt innersta, min själ.
Och när jag springer mig ur kurs så faller det mesta, jag förlorar tillit, blir rädd, liten, retlig. Presidenter, politiker och IS skrämmer mig. Jag känner hopplöshet, oro och mörker.
Men det är inte världen som får mig ur kurs, det är jag själv. Och världen behöver inte fler människor som förlorar tillit och agerar på rädsla. Världen behöver människor förankrade i kärlek.
Jag kan välja om jag tänker låta mina tankar skena och skrämma mig eller så kan jag välja att göra det som får mig förankrad, trygg och hoppfull. Det spelar ingen roll hur kaotisk världen eller situationen än är, jag kan göra skillnad för mig och andra genom att vara förankrad i något större. Jag har tack och lov min tro, på detta större – gudomliga. Och när jag är i kontakt med mig själv känner jag det. Och när jag känner det så kan jag sprida det till andra, det sker liksom automatiskt och behöver knappt handlingar och ord – det känns. Känslan av att vi är en del i något större, som är evigt och fyllt av kärlek – vi är större än denna värld. Vi är världen, kosmos och evigheten på en och samma gång. Inget kan någonsin förändra det.
Bli av med rädslan
Här delar jag med mig av hur du kan bli av med din rädsla och/eller fobi genom att bli medveten om kropp, andning och tankar och på ett enkelt sätt hjälpa kroppen återfå lugn och trygghet.
Namaste Savita
Hjälp vid ångest
Här kan du se min senaste youtube-video; avslappning vid ångest. Tyvärr är det många som lider av ångest och oro, och samtidigt blir jag glad att ni som lider av det söker hjälp, via avslappningsklipp (som mina) eller kanske i samtal och annat. Det finns hjälp att få och det går att lindra sin ångest på naturliga sätt eller kanske bli vän med den (som jag själv blivit och på så vis har den lindrats) eller bli helt fri från den. Bara genom att söka hjälp är du en god och mycket bra bit på väg. Önskar dig hälsa och välmående!
Namaste Savita