Artiklar med etiketten ‘paradis’
Fuck* amazing
Det här med skönhet och sinnlighet har alltid varit viktigt för mig förstår jag nu. Jag minns speciella upplevelser som doften av mormors tvål (Fenial tror jag den hette), känslan av rena lakan, vinden i håret när man cyklar hem en ljummen sommarkväll, pussar mot en hästmule, rattvärmen, havsutsikten … vi har alla sådana stunder då vi njuter. Och det gör vi helt rätt i.
För jag är ganska säker på att det är därför vi är här – för att njuta och ha det bra. Hela jordklotet är ett paradis av natur, hav, vattenfall, frukter, människor och djur. Utav hela kosmos verkar jorden vara ”the place to be” med överflöd av skönhet vart ögat än skådar.
Vi lever på en magisk plats.
Vi lever i fantastiska kroppar.
Vi är andliga väsen.
Vi har allt vi behöver.
Allt är uppenbarligen helt fuck* amazing!
Jag har haft förståndet att njuta av mitt hem, min familj, mina vänner. Jag ber gud skänka mig än mer förmåga att njuta av min kropp. Den är fuck* amazing! Jag borde hylla den varje dag, jag vill hylla den varje dag, den är ett mirakel. Den är sinnlig och skönhet och funktion – tre önskningar i ett. Vad mer kan jag önska än förmågan att njuta av den.
Långfärdsskridskor
Det är andra gången jag åker i vinter (och tredje gången någonsin) och jag fullkomligt älskar det, att svischa iväg på långfärdsskridskor på den spegelblanka sjön. Runn är verkligen ett paradis, sommar som vinter. Och Främby Udde är som ett nav av puls och positiv energi, och det är även där jag hyr mina skridskor. Jag kommer nog snart att skaffa mig ett par egna, för den här vinteraktiviteten passar mig – det känner.
Häromdagen var vi ute hela familjen, Oscar med sin klubba och puck, Izabelle i vagnen, så tog vi oss en runda på isen. Men idag så var det bara jag och vännen Christina som gjorde en tur, som började i solsken och avslutades med en kopp thé i månsken – magiskt!
Sista åket
… och det första för mig på över 10 år (förra gången hängde jag och Izabelle i pulkabacken). Det var med lite darrig ben jag tog mig an den första backen och sittliften tog musten ur mig till en början men sen så började jag njuta av både nedfarter och stunderna i liften.
Vilken dag! Vilket väder! Vilket paradis!
Solklinten
Vilken oas vi har här runt knuten, eller uppe på toppen, av Borlänge. Jag skäms att bekänna att det är första gången vi åker utför i Romme Alpin och att vi enbart varit där en gång förut när barnen var små och då hängde vi i pulkabacken. Men nu har vi upptäckt pärlan alla talar om, bättre sent än aldrig får vi väl hosta fram, host host!
Oscar hade för första gången ett par slalomskidor på fötterna men Maya var förstås världsvan efter sin premiärtur med kompisen Irma förra helgen. De åkte med glädje och lätthet nerför och tog sig vartefter högre och högre upp. Solen sken ikapp med alla människor, precis som det gör i paradiset.
Med hopp om ett snabbt återseende, tack för en härlig dag kära Solklinten!
