Jag balanserar vidare mellan mitt lugna närvarande jag som helt fullkomligt struntar i om det är hembakta lussebullar till jul och en äkta gran som kommer stå över julklapparna, för det viktigaste är att vi har vårt trygga fina hem att fira julen i, att alla i familjen är friska och vi firar julen tillsammans…
… och så ibland kommer den andra delen i mig till liv, den som jagar upp sig över att julen minsann borde vara på ett visst vis och att jag kommer jagas med ett nerlusat samvete om jag inte bakar perfekta cupcakes till Oscars födelsedag på söndag, lackar och rimmar på julklapparna och minsann går på julottan.
Jag vet vem av dessa röster som är min, jag vet givetvis vilken väg som är den enda sanna – däremot har jag inte lyckats lista ut hur jag får tyst på den andra – borde kanske koka ett gäng knäck och proppa henne full.