Jag är inbjuden att hålla seans på Harmonihuset en gång i månaden den här våren. Varje gång jag ska jobba känner jag mig osäker och mitt ego tar vid och pratar nonsens med mig. Även fast jag varje gång lyckas genomföra en fin seans med många ’möten’ och alltid åker hemåt med en känsla av mening och djup tacksamhet.
Inför gårdagen förberedde jag mig ordentligt genom stärkande affirmationer och under Dynamic-meditationen på morgonen hade jag att ’öppna upp’ som min intention. Jag bad om att utvecklas starkare, släppa det som håller mig tillbaka.
Seansen blev lyckad och nog kände jag mig oerhört öppen, jag kände av stark närvaro och fick förmedla fina kontakter från andevärlden. Jag vände än en gång hemåt med den sköna känslan inom mig och kände att det finns inga begränsningar, allt är möjligt och livet är en ständig utveckling. Och innan jag åkte var de sista orden jag hörde från vännerna i Harmonihuset; Välkommen tillbaka i maj, den seansen börjar fyllas på redan nu.
Jag ber om att släppa mina föreställningar om hur och vad jag ska jobba med. Jag följer det som fyller mig med mening, det som gör skillnad i mig och andra. Det som skänker mig glädje. Istället för att styra min framtid och mina steg tränar jag mig på att ta emot det som kommer till mig. Jag tänker ofta på det Louise L Hay sagt om sitt företag och sk karriär, hur hon stakat ut vägen; Jag svarade i telefonen och öppnade min mail. Hon menar att hon blev visad vägen. Och så påminns jag om vad Zlatan sagt;
Bollen kommer till mig!
Åker hemåt med en ljuvlig känsla av närvaro och tacksamhet efter Seansen på Harmonihuset i Ludvika. Påminns om att jag alltid har den känslan med mig efter ett medialt jobb. Andevärlden välkomnade oss med sitt besök och jag fick äran att förmedla många fina budskap. Trots att jag gjort det här under flera år nu så överraskas jag varje gång. Min själakropp förstår, kommunicerar och känner full tillit men min hjärna förbryllas ännu. Den kritiska delen som gärna vill bortförklara det övernaturliga överbevisas var gång. Jag vet att den kommer att bli överbevisad, så man borde ju kunna se att den släpper taget och ger sig hän den med. Fast samtidigt så tänker jag att det är den delen som håller mina fötter på jorden. Och ändå är det den kritiska rösten som får mig att släppa taget än mer i tillit till det jag får till mig, för jag vet att ju mer jag släpper taget om egot desto tydligare blir länken till den andra världen och klarare blir budskapen.
Så jag håller ett getöga på egot och tryggar det i att jag finns kvar, jag stannar här jag med. Samtidigt så öppnar jag upp mitt kronchakra för fullt och tar in det som vill förmedlas.
Dagens seans pågick i tre timmar, vilket jag tyckte kändes länge innan vi började medans tiden bara försvann när vi väl var igång. För mig var kommunikationen rak och tydlig och jag gjorde mitt yttersta för att förmedla den vidare på samma sätt. Att vara medium är ju att vara tolk, tyda budskapet från andra sidan och hjälpa till så att det når dess mottagare i den här världen. Och det viktigaste för mig är att vara ödmjuk inför uppgiften och visa full respekt för alla närvarande, de med mänsklig kropp och de som lämnat jordelivet. Det är ett ärofyllt uppdrag och jag är tacksam att jag vara närvarande i dessa känslofyllda möten.