Artiklar med etiketten ‘rädslan’
Ett mirakel
Igår kväll sökte jag med handen under nattduksbordet efter en bok, men en annan bok stack ut så jag greppade den istället, förstod att det var i den jag skulle läsa. Och i den boken så fann jag vägledning till en annan bok som legat undanlagd ett tag, En kurs i mirakler. Så i dag började jag återigen läsa En kurs i mirakler och i kväll har jag läst flera timmar, tills över midnatt.
Och det som har hänt är att mitt tillstånd, mitt sinne har skiftat från rädsla till kärlek – det som boken beskriver som ett mirakel har skett.
För när sinnet är uppehållet med separation, lidande, dömande, skuldbeläggande osv så är det fokuserat på rädsla och alltså upptaget med egot. Och där har mitt sinne varit en tid, fokuserat på separation, lidande – min känsla av sorg som jag beskrev i gårdagens blogginlägg. Jag har inte avsiktligt velat föra mig därifrån, utan istället accepterat min känsla.
Och i acceptansen så fick jag i kväll (genom boken) påminnelsen om att jag separerat mig från min känsla av enhet (Oneness) – kärlek. Separerat mig från Gud.
Det är så lätt hänt (iaf för mig) att glömma min enhet, frånsäga mig min källa och förbise mitt ljus och börja tro på egot (rädslan) igen. Börja tvivla. Sörja. Lida.
Och det som är magiskt är att det är lika lätt att komma tillbaka till glädjen, friden, friheten igen. Tillbaka till kärleken. Den enda sanna kärleken. Den utan motsats. Den utan lidande och sorg. Den kärleken som är evig och sann. Den som finns inom.
Det har jag blivit varse nu igen, som så många gånger förr. Att det råder en större kraft än jag själv och när jag inser det och förmår överlämna mig själv till den kraften så sker miraklet. Mitt lidande tar slut och ersätts med glädje och frid.
Din tro kommer att göra dig hel, när du tror på mig.
En kurs i mirakler
Dagspuls
Skrivlusten sviktar, så jag väntar in den… jag vill aldrig krysta fram något, och behöver det inte heller, för oftast flödar inspirationen. Men just nu är det stiltje. Jag har tillit till att det är som det ska. Jag har flöde i annat. Fokuserar mycket på familjen nu, det är där mitt hjärta är. Har passat på nu när det inte är några yogaklasser att följa med barnen på deras träningar, älskar att sitta där och se på dem. Älskar att umgås med de mina. Och imorgon kommer en vän hit med sina barn och vi ska ha fredagsmys tillsammans. Det är lycka för mig.
Och så går mycket tankar till mitt liv och leverne. Det sista året har tagit hårt på mig, det känns nu när jag kan slappna av och känna efter. Jag förstår att jag mår gott av att bara vara en tid till. Har så lätt att jaga på mig själv till produktivitet, gamla beteenden sitter i, så jag får nog öva hela livet på att ta livet mer chill.
För även om livet är mer chill nu än för 10 år sedan så är egots surr ibland detsamma, det förmanar och står i, och jag fortsätter påminna mig om att det bara är rädda tankar – det ligger ingen sanning i rädslan. Sanningen är kärlek.
Tacka rädslan
Tar del av valresultaten om att främlingsfientligheten sprider ut sig över Europa. Den må redan vara utspridd men nu har den börjat visa sig tydligt och utan skygglappar. Facebookstatusar faller om rädslan som främlingsfientligheten väcker. Jag förstår det, jag känner så väl igen mig i rädslan över det mörka. Rädslan över rädslan. Jag ser främlingsfientlighet som rädsla och ingenting annat. För mig personligen som inte mött främlingsfientlighet men djup fientlighet så vet jag vad som händer när jag möter den… rädslan – jag blir rädd.
Rädslan över de rädda (de fientliga) har fått mig att dra mig tillbaka till min kammare, och att tala tystare, agera mildare, förminskat mig själv och glädjen och kärleken jag bär inom mig. Rädslan har gjort mig rädd. Där har jag varit större delen av livet, rädd och gömd. Jag dömer inte mig själv, jag visste inte bättre, det var den strategi jag kunde uppnå… då.
Nu däremot vet jag bättre. Precis nu är jag i frigörelsen av min egen gömma. Jag är på väg ut med dunder och brak, full av hopp, tillit, glädje och kärlek. Det är inte bara jag som har dessa känslor inom mig, vi är alla detta – vi är kärlek!
Rädslan må få oss att vilja dra täcket över huvudet en morgon som denna. Rädslan är den som talar i valresultaten. Rädslan är densamma inom oss alla, men den agerar ut på olika sätt. Vi får inte identifiera oss med rädslan, den förgör mig och genom mig förgör den dig. Vi som har modet bör istället fortsätta uppleva kärleken inom, låta den lysa och sprida sig genom oss själva och till varandra. Tacka för rädslan och låt den bli en drivkraft till att lyfta fram allt det goda och ljusa i Dig. Det är så vi förändrar världen – genom oss själva. Vi är ljus, värme, glädje, kärlek, gemenskap och över alla gränser och hudfärger är vi ett. Jag vet att Du vet det. Rädslan är utanför oss själva – kärleken är inom. Tro mig, Du och jag kan förändra världen genom att gå inom, vara i kärleken i vårt eget inre. Det är när vi går in som vår kärlek sprids ut. Det är så det blir ljust – över hela världen. När Du och jag möter vårt eget ljus.
