Fullmåneceremonin med den utlovade Supermånen blev fantastisk även om vi inte såg en skymt av den. Däremot värmdes vi av både eld och gnistrande solsken. Till och med regnbågen reste sig över oss.
Vi hade förberett oss genom att skriva ner vad vi var redo att släppa, gamla tankesätt, värderingar, spänningar… vi tog dem med oss högst upp på en bergsknalle, tände en brasa (vid eldplatsen) och fjuttade på alla våra lappar. Vi stärkte varandra med våra affirmationer och släppte loss i Ronjaskrik över klippkanten. Skred sen sakta hemåt i den solupplysta aftonen, men fortfarande ingen måne i sikte. Tur vi ska upp tidigt imorgon, då kanske vi kan få oss en skymt …
Magiskt regnbågssken
lyste välkomnande över Borlänge när jag åkte hemåt idag!

Jag är helt besatt i vitt just nu. Har slutat med svarta kläder (förutom skor) för flera år sedan. Sen har jag klätt mig och dragits till regnbågens alla färger under några år. Men nu är det bara vitt som gäller. Vitt Vitt Vitt är allt jag vill klä mig i.
Kanske måste vara försiktig med vad jag önskar tänkte jag igår när snön föll hela dagen…
