Artiklar med etiketten ‘Sinnesro’
YOGA MED SHARING
YOGA MED SHARING
Välkommen till en härlig stund med Yoga och delning. Vi inleder med 60 min lugn yoga och avslutar genom att sätta oss i en cirkel och dela utifrån det man är i i livet eller stunden, delar tankar och känslor. Syftet är att genom yoga och delning komma i djupare kontakt med sitt inre, finna sinnesro och acceptans till både kroppen och livet.
Fredagar 11.30-13.00
Inslussen, Sveaborgsgatan 22, Kvarnsveden Borlänge.
5 ggr, 7 sep – 12 okt (obs ingen yoga 28 sep) Kostnad 750 kr. Alt drop in 180 kr.
Anmälan: mail@savitanorgren.se
Yogan är mjuk och enkel, så den passar även dig som aldrig yogat tidigare.
Medtag yogamatta och filt.
Grace
Yogan, från början handlade det om fitness och snygg kropp för mig. Madonna körde yoga och det var trendigt, det var därför jag föll in på yogans livsväg då för 15 år sedan. Sedan fick yogan mig på bättre tankar och det blev mindre aerobics över det och mer harmoni. Det blev ett verktyg för stress. Yoga är ovärderlig för att skapa balans, sinnesro och mindfulness till en stressad hjärna. Som en flicka sa efter ett yogapass jag haft med Mayas fotbollslag, ”Min hjärna slutade tänka”. Kan kanske inte förklaras bättre än så.
Så genom fitness och stress så landar jag i essensen av varför jag yogar. För mig är yoga Grace. En nåd. Med yogan så öppnar sig en kanal av gudomlig energi (ljus, kärlek, vibration … ) och jag vet inte om det är Gud eller min själ (kanske same same) och för mig känns det som grace. I love it!
Yogan får mig i ett tillstånd av grace, när jag är i grace så är jag lugn, harmonisk, glad, tillfreds, öppen och i full tillit till Livet. Där flyter jag med utan motstånd och utan rädsla och bara njuter av livet. Allt känns lätt och ansträningslöst. Dörrar öppnas. Dörrar stängs. Allt känns rätt. Jag hör min själs önskan. Jag följer min själs önskan. Jag förstår att livet är gott och vill mig väl. Jag förstår att jag är god och jag vill mig själv väl.
Att förmedla grace är min intention med yogan.
Stressmånad
Jag kände att jag ville skriva ett inlägg om stressen kring julen, eftersom jag vet att ni är många som upplever den och jag har gjort detsamma. Jag minns hur det var för ett antal år sedan, då stressen bet tag i hela mig, inte bara kring julen men runt hela livspusslet. Jag levde för att prestera och vara duktig, jagade den där sinnesron och friden som infann sig när allt tycktes vara komplett och klart. Du vet när jobbveckan är över, räkningarna betalda, huset städat, julklapparna inslagna, barnen lagda för natten, disken och tvätten ren och på sina rätta ställen, ljusen tända – den känslan den ville jag känna.
All den där ”perfekt jakten” höll nästan på att ta kål på mig, jag brände ljuset i båda ändarna som min pappa sa. Och jag behövde ett högt wakeup-call innan jag bestämde mig för att ändra min livsstil. Och för mig började det just så, med att jag bestämde mig och gjorde ett val att leva annorlunda än det liv jag vant mig vid.
Det valet har jag fått gjort om, om och om igen, jag gjorde det senast för några dagar sedan. När jag står inför ett beslut eller aktivitet så frågar jag mig om vad mitt behov är. Tex inför nått så vardagligt som att städa ur skafferiet, så frågar jag mig om det verkligen är ett behov som jag har (är det sant att skafferiet verkligen verkligen behöver städas ur just nu) eller har jag andra behov. Lika så inför en middagsinbjudan eller event, frågar jag mig: Vad är mitt behov? Ibland är behovet att komma iväg, träffa andra och socialisera mig, andra gånger är behovet att vara hemma med min familj istället.
Det är när jag bara säger ja och kastar mig ut genom dörren för att ta emot allt som livet erbjuder mig som jag förlorar mig själv i stressen igen. Livets tempo och utbud är helt enkelt för stort för en människa.
Att värna om mina behov är att välja dem jag vill umgås med, välja mina aktiviteter både utanför hemmet och i det – välja vad jag vill göra med min tid helt enkelt. Det tog mig många år innan jag insåg att jag inte behövde stryka barnens kläder till exempel och att huset inte alls behövde städas varje fredag. Nu har jag insett att julen kan vara precis så fridfull som jag vill att den ska vara trots att skafferiet inte är rensat, att sillen är bortglömd på julbordet och att tvätten ligger i torktumlaren.
Friden har aldrig varit i perfektionen som jag trott, jag eller livet mitt behöver inte vara perfekt för att vara fridfullt. Och när jag insåg att det var friden jag behövde och sökte, så kunde jag släppa taget om perfektionen och njuta av friden som alltid fanns där inom mig.
Medberoende
Är du alltid duktig? Anpassar du dig efter andra? Tar du ansvar för andras beteende och känslor? Blir du frustrerad när andra inte gör som du vill? Har du svårt att veta vad du själv vill, tycker och tänker? Försöker du kontrollera dina egna känslor och reaktioner? Försöker du kontrollera andras känslor och beteenden? Försöker du få andra att förstå det du själv förstår?
Är du medveten att det är ett sätt att skapa kontroll? Ett kontrollbehov? Är det jobbigt att sätta gränser? Känner du ilska, skuld och skam? Är du rädd att bli lämnad? Är du rädd att inte klara dig själv? Är du rädd för konflikter om du uttrycker vem du är? Känner du ett behov av att känna dig behövd av andra? Hjälper och räddar du andra snarare än att vägleda och coacha?
Då kan du vara medberoende. Andras beteenden har påverkat dig och dina gränser har suddats ut under lång tid utan att du märkt det. Det stora uppvaknandet kan vara att inse att ditt medberoendebeteende inte enbart är i relation till den beroende, utan till alla människor.
Den andra stora insikten är att inse att ditt mående är beroende på hur andra mår. Du låter dig påverkas av andras känslor och tar på dessa till dina egna. Du lever genom andra, inte med dig själv. Du är förmodligen expert på att rädda och hjälpa andra, men du lever inte som du lär.
Det är en utmaning att ändra beteende och livsstil. Det krävs oftast kurser i beroende och medberoende för att få grundkunskap om beroendesjukdomen och börja titta på sitt eget beteende. Sedan följer envist och långsiktigt arbete i att ändra sina beteenden och indirekt sina känslor.
Kärnan i ett tillfrisknande är sällan att söka svaren utanför sig själv, att grotta ner sig i självhjälpsterapi och böcker, utan att leta inåt – att hitta svaren som redan finns där inom dig, men som är dolt av alla års lager av skam, skuld och kompensatoriska beteenden. Du har förlorat dig själv, eller kontakten med dig själv, och det är den inre kärnan som måste hittas igen.
Medveten närvaro är ett verktyg, något som dessutom har vetenskapligt bevisad effekt. Du kan använda dig av daglig meditation och mindfulness. Det viktiga är att slappna av både mentalt och fysiskt. På så vis kan de olika lagren skalas av. Man måste börja bli medveten om sig själv igen.
Vem var jag ämnad att vara? Innan jag kompenserade den skadade, skamfyllda jag med lager av ett falskt jag? Vad känner jag? Var känns det i kroppen? Vad vill jag? Vad har jag för behov? Vilka signaler och meddelanden sänder kroppen ut som jag ignorerar? För vems skulle gör jag detta?
Det gäller på sikt att ”köra sin egen bil”. Att du tar ansvar för dig själv. Att du känner medkänsla för dig själv genom självrespekt.
Vi behöver lära oss att sätta gränser, fysiska och inre för att visa att vi bryr oss om oss själva. Vi måste blicka inåt och inte vara i andra hela tiden. Ett beteende låter vi fortsätta för att vi får någon form av belöning, även om belöningen kan vara minskad känsla av något obehagligt. Det gäller att ändra beteenden mot mer långsiktiga belöningar som harmoniserar med våra värderingar i livet.
Hur vill du leva och må i ditt liv?
Vi kan aldrig vinna kriget över någon annan. Du har alltid ett val. Att stanna eller gå. Med beteende väljer du konsekvenser. Att inte välja är också ett val. Att leva genom en annan människa är självuppoffring, inte kärlek. Att inte acceptera skapar lidande. Att acceptera och släppa kontrollen skapar sinnesro.
Dalarnas Tidningar
Anna Leijon
Leg. lärare.
Leg. sjuksköterska
Goda tankar
Tacksam över mitt förstånd, som oftast är till fångna, att inse hur lyckligt lottad jag är och hur bra jag har det. Och inte nog med det, nu lär jag mig att fylla livet med än mer av det jag gillar.
Goda tankar står det på min thémugg. En stor del i min sinnesro är att jag tar de flesta tankarna med ro. Jag tror inte någon människa är befriad ifrån oönskade tankar, friden kommer (blev iaf större för mig) när vi kan acceptera det som tänks, se det som tankar som passerar, kommer och går. Ibland glada, ibland sorgsna, elaka, snälla, avundsjuka, lätta… det är bara tankar och de tillhör alla livet att vara människa. De tillhör livet, alla de där tankarna, men de är inte jag. Jag kan betrakta dem. Och när jag har förädlat gåvan att se dem så försvinner obehaget av att de inte alltid är som jag önskar. Den tanken att tankarna inte är som jag önskar är nämligen också en tanke, som jag kan betrakta. Livet blir vare sig bättre eller sämre av dessa tankar, däremot blir det oerhört fridfullt när jag avdramatiserar dem och inser att de är just det – tankar. De är inte Livet, det bara tillhör mig som människa, precis som allt annat som bara sker automatiskt i den här kroppen. Kroppen som för den delen inte heller är jag, jag är det eviga (som just nu uppehåller sig) i kroppen – själva Livet självt, det är jag.
Så för att tala klartext, när jag låter tankar vara tankar, accepterar dem som tankar oavsett dess innehåll, bara accepterar och låter dem vara som de är – då infinner sig sinnesro, frid och glädje… i vissheten att de är inte jag.
Stimulans
Stäng ute det som stör, led in det som stimulerar, är veckans citat i min kalender. Jag väljer inte att fokusera på allt jag skulle kunna stänga ute istället tar jag till mig den sista raden, led in det som stimulerar. Tycker det känns passande i valtider som dessa och i ett land där vissa människor mumlar sitt främlingsförakt. Tycker det känns passande i mitt eget liv oavsett om det gäller kosten, människor, arbete mm – jag leder in det/den/dem som stimulerar.
Det är därför jag väljer yogan, skrivandet, meditationerna och bönerna i mitt liv… och även morgonpromenaderna – de leder in en osynlig kraft i mig, en hälsosam vibration som stimulerar. Precis som Oneness Blessing (deeksha) gör. De fyller mig alla med glädje, tilltro, tillit och kärlek.
Ber för mer hälsosam stimulans åt oss alla – med sinnen fulla av (sinnes)ro sprider vi ljus, kärlek och fred i världen.
Medberoendebönen
Gud ge mig sinnesro attacceptera de människor jag inte kan förändra.
Mod att förändra den människan jag kan,
och insikt nog att förstå att den människan är jag.
Min bild
Ibland (vissa stunder) känns det som jag tar ett steg fram och två bak, men så rätar jag på min framför spegeln och upptäcker att det faktiskt är stor skillnad på mig nu från förr. Övning ger färdighet. Älskar mitt ’andliga liv’ som skänker mig sinnesro, mening och glädje.
”Ville bara säga att jag får ett lugn av dig bara genom att se en bild på dig. Och jag är ett stressat yrväder, haha, så tack för lugnet…på håll” //meddelade från FB-vän
Nya meditationer
Det var i Indien jag ”fick till mig” inspiration till att göra just dessa meditationer till youtube och nu så infann sig energin och lusten att spela in dessa. Hoppas de leder till sinnesro.
Namaste Savita
Sinnesro
Blev kallad till Sinnesrogudstjänst igårkväll i Stora Kopparbergskyrka (Falun), det var min nyfunne vän prästen Jenny Ärnlöv som tipsade mig om den fina kvällen och när jag kom dit förstod jag vem hon var budbärare åt. Ja, så självklart givetvis att hon för fram budskap från källan. Bönerna jag haft de senaste dagarna hade blivit hörda kan jag säga, just i denna kyrka, denna modersfamn som Jenny säger, så fann jag sådan värme. En av delningarna kändes som nedskriven direkt åt mig, kvinnan som delade av sin livshistoria (öde/livsmening) gav mig så innerligt mycket. Jag omslöts av sköna soulsisters, Marie och Lotta och ändå visade sig kyrkan vara full av gamla, long time no seen-vänner. Och som grädde på hela själabakelsen så stod där en änglakör och sjöng tillsammans med bedårande och breathtaking Jennifer Ferguson.
Just denna hösten visar mig modet att leva. Leva som den jag är ämnad att leva. Leva, just för att livet är så skört och döden så nära. Leva öppen så att sorger kan flöda precis lika lätt och naturligt som glädjen. Jag kan inte välja min livsväg, den är utstakad redan, jag kan bara gå den i tillit. Jag kan välja om jag vill omfamna varje erfarenhet eller stänga dem alla ute. Stänger jag dörren så tappar jag livet. Jag känner nu att jag för första gången i livet finner modet att gå ut och leva genom livets alla årstider.