Jag sökte vägen till att acceptera och älska mig själv genom affirmationer framför spegeln, självhjälpsböcker, mentalträning, yoga och samtal. Jag samlade verktyg och fick pusselbitar men ändå föll inte allt på plats i mig. Det gick inte hela vägen in.
Så som den coach jag är började jag fråga mig själv vad var det egentligen jag ville uppnå genom att älska mig själv. Vad skulle förändras den dagen jag kände det jag ville känna till mig själv, och vad var det egentligen jag ville känna?
Och jag insåg att det jag längtade så innerligt efter var inte självkärleken i sig utan jag längtade efter att känna mig snygg och sexig. Jag ville känna mig fab! Och när jag väl hade självkärleken i mitt hjärta då skulle inte bara dessa känslor blomstra, då skulle även jag blomstra, jag skulle klä mig i de kläder jag tyckte var snygga och längtade efter att bära. Jag skulle tro på mig själv och min karriär, jag skulle sätta fart mot mina drömmars horisont. Jag skulle skratta, njuta, leva. Jag skulle förverkliga mig själv, förverkliga min karriär och förverkliga det liv jag ville leva.
Jag hade satt mig själv på en väntbänk, vänta-in-självkärleken, vänta-in-rätt-vikt, vänta-in-timingen. Mitt största problem var inte brist på självkärlek eller att kroppen gått upp några kilo i vikt, mitt problem var att livet var ”ON HOLD” och jag inte levde det liv jag ville leva.
Jag läser fortfarande med iver, böcker är till en stor glädje i mitt liv. Mest är det ”andliga”böcker, livsstilsböcker (hälsa, kost) och självhjälpsböcker, jag slukar mycket efter en noggrann gallring – det måste trots allt kännas rätt.
Healingkoden hade gått mig helt förbi tills jag från två olika håll och vid separata tillfällen med några dagars mellanrum fick tipset att läsa den. Jag är lyhörd för vad Livet (Universum, Gud) ger för tecken och kommer något upp 2 gånger eller fler så följer jag oftast budskapet utan det minsta tvivel. 3 gånger är ett tydligt go.. GO!
Jag var främst intresserad av koderna, healingkoderna, men när jag läser boken så faller insikter ner om vilken inre stress jag bär och har burit sedan barnsben. För trots att jag lever ett väldigt stillsamt liv nu mot förr då jag hastade runt i ekorrhjulet så känner jag ändå en gnagande… lätt orolig… inre känsla – som jag igår förstod var påslagen stress. Någonstans i barndomen har knappen stress-ON blivit nertryckt och jag har varken vetat om att den stått och surrat och alltså ej heller förmått stänga av den.
To see is to be free, säger Onenessläran. Och nog känns det som frihet allt när insikter singlar ner – rakt in i djupet av ens väsen. Eller cellminnen som det står om i boken. Det är mina cellminnen som burit den påslagna väl fördolda stressen. Stressen är enligt boken (och dess forskning som den hänvisar till) orsaken (till 90-95 %) till att vi inte lever hälsosamt och alltså balanserat. Stressen slår ut vårt eget självläkande system. Den kväver och blockerar våra vibrationer, slår knut på magin vi bär i våra kroppar och liv.
Jag kände att jag ville nämna boken här då den gett mig en pusselbit som jag precis behövde, så jag stannar vid det… mitt budskap är förmedlat, Du vet, som jag visste, om det var ämnat för Dig. Nu ska jag läsa vidare.
Kärleken är till syvende och sist källan till all hälsa.
Healingkoden
Alexander Loyd