Det är en konst att njuta av livet. Jag behärskar den inte till fullo, även om det säkerligen ser ut så får någon av er. Men jag lär mig varje dag. Nu äntligen vill jag lära mig. Förr ansåg jag det som fult och slappt att bara vara. Det var för slashasar. Ja, jag har varit bra på att döma människor. För att inte tala om att döma mig själv. Så med stor rädsla att bli dömd och granskad av andra och inte minst av mig själv så jagade jag på i ekorrhjulet. Jag ville ju vara duktig och bra, duga och göra bra ifrån mig.
Till vilken nytta, kan jag nu undra. Och framför allt till vilket pris. Nu ber jag varje dag om styrkan att våga bli dömd av andra, våga bli betraktad som både slashas, slapp och otroligt flummig. Den risken är värd att ta för jag vet att jag inspirerar många också, säkert fler än jag vet av. Och tänk om jag kan inspirera fler att lyssna till hjärta, göra mindre och uppleva mer. Våga stanna upp och bara vara.
Jag tror inte samhället säckar ihop för det. Tvärtom minskar det säkert sjukskrivningar och våra barn och livskamrater blir gladare och ur hjärtat strömmar en livskraft som inte går att jämföra med den framavlade ur sinnet. Ur hjärtat strömmar den sanna livsenergin och är det någonting som blommar fram ur den så är det kreativitet och passion om än som för en strålande försommar dag.
Lite bilder från min dag. Texten är ur boken Namaste av Anette Carlström (klicka på bilden så blir den större), en helt fantastisk bok som jag verkligen rekommenderar.